I april 2012 upptäckte jag i min släktforskning en notering i en av husförhörslängderna att min mammas morfar August Peterssons yngre bror Gustaf, 25 år, dömts till tre års straffarbete för dråp den 12 september 1882. Ingen i min släkt verkar ha vetat att August hade en bror, eller syskon över huvud taget. Min mammas kusin Greta visste dock att August kom från fattiga torpförhållanden. Att August hade en bror som suttit i fängelse var nog skamligt – och något man inte skulle prata om eller ”rota" i närmare. Jag har dock känt mig manad att ta reda på allt om detta dråp. Rannsakningsprotokollen och andra dokument hittade jag på Landsarkivet i Lund – i domboken för Urtima ting å Östra Härads Rätt. Det visade sig att Gustaf Petersson inte ensam förorsakat något dråp, utan det var ett helt gäng med ungdomar inblandade – och alla var mer eller mindre berusade av alkohol. Det var Carl Magnus Carlsson, en 68-årig rättare vid Leopold Rubens gård i Wedeby, som blev misshandlad så svårt att han senare avled på lasarettet i Karlskrona. Ungdomarna attackerade också rättarens bostad varför även hemfridsbrott förelåg. Åklagaren Kronolänsman Pravitz försöker reda ut vem som gjort vad. Fyra av ungdomarna blir häktade, och två av dem döms för delaktighet i dråpet – till tre respektive sex års fängelse. De avtjänar straffet på Nya Varvet i Göteborg. I fångrullorna antecknas att Gustafs far Peter Gustafsson förde ett mindre ordentligt leverne, att han skall ha levt i ständig tvist och träta med sin hustru, samt tilldelat barnen en sträng och kärlekslös aga. Vidare får jag veta att barnen i allmänhet blivit mycket försummade i avseende på skolgång och att Gustaf lämnade hemmet vid 13 års ålder, då han blev moderslös, och tjänade sedan som stall-, mjölnare- och trädgårdsdräng, samt att han emellanåt berusade sig och då visat ett vildsint sinnelag. Då Gustaf frisläpps från fängelset 1885 får han arbete som stenhuggare på Tjurkö. Här gifter han sig, får 12 barn, försörjer familjen med stenhuggeri och blir med tiden så pass förmögen att han 1905 har råd med att köpa en liten stenstuga på mark av 220 kvadratmeters storlek i byn Målen och senare även en närliggande trästuga. Gustaf dör den 17 maj 1947, 90 år gammal. Dråpet i Wedeby den 28 maj 1882 förs nu fram i ljuset. Skriften återger allt material som kunnat grävas fram ur gömmorna och texten illustreras med en hel del bilder. Den ger på slutet också en del kompletterande upplysningar och information dels om vad som hände sedan med de inblandade, dels om syskonen till Gustaf. En liten bit av Blekinges historia har härvid blivit dokumenterad och levandegjord./Gunnar Bergman

I april 2012 upptäckte jag i min släktforskning en notering i en av husförhörslängderna att min mammas morfar August Peterssons yngre bror Gustaf, 25 år, dömts till tre års straffarbete för dråp den 12 september 1882. Ingen i min släkt verkar ha vetat att August hade en bror, eller syskon över huvud taget. Min mammas kusin Greta visste dock att August kom från fattiga torpförhållanden. Att August hade en bror som suttit i fängelse var nog skamligt – och något man inte skulle prata om eller ”rota" i närmare. Jag har dock känt mig manad att ta reda på allt om detta dråp. Rannsakningsprotokollen och andra dokument hittade jag på Landsarkivet i Lund – i domboken för Urtima ting å Östra Härads Rätt. Det visade sig att Gustaf Petersson inte ensam förorsakat något dråp, utan det var ett helt gäng med ungdomar inblandade – och alla var mer eller mindre berusade av alkohol. Det var Carl Magnus Carlsson, en 68-årig rättare vid Leopold Rubens gård i Wedeby, som blev misshandlad så svårt att han senare avled på lasarettet i Karlskrona. Ungdomarna attackerade också rättarens bostad varför även hemfridsbrott förelåg. Åklagaren Kronolänsman Pravitz försöker reda ut vem som gjort vad. Fyra av ungdomarna blir häktade, och två av dem döms för delaktighet i dråpet – till tre respektive sex års fängelse. De avtjänar straffet på Nya Varvet i Göteborg. I fångrullorna antecknas att Gustafs far Peter Gustafsson förde ett mindre ordentligt leverne, att han skall ha levt i ständig tvist och träta med sin hustru, samt tilldelat barnen en sträng och kärlekslös aga. Vidare får jag veta att barnen i allmänhet blivit mycket försummade i avseende på skolgång och att Gustaf lämnade hemmet vid 13 års ålder, då han blev moderslös, och tjänade sedan som stall-, mjölnare- och trädgårdsdräng, samt att han emellanåt berusade sig och då visat ett vildsint sinnelag. Då Gustaf frisläpps från fängelset 1885 får han arbete som stenhuggare på Tjurkö. Här gifter han sig, får 12 barn, försörjer familjen med stenhuggeri och blir med tiden så pass förmögen att han 1905 har råd med att köpa en liten stenstuga på mark av 220 kvadratmeters storlek i byn Målen och senare även en närliggande trästuga. Gustaf dör den 17 maj 1947, 90 år gammal. Dråpet i Wedeby den 28 maj 1882 förs nu fram i ljuset. Skriften återger allt material som kunnat grävas fram ur gömmorna och texten illustreras med en hel del bilder. Den ger på slutet också en del kompletterande upplysningar och information dels om vad som hände sedan med de inblandade, dels om syskonen till Gustaf. En liten bit av Blekinges historia har härvid blivit dokumenterad och levandegjord./Gunnar Bergman

I april 2012 upptäckte jag i min släktforskning en notering i en av husförhörslängderna att min mammas morfar August Peterssons yngre bror Gustaf, 25 år, dömts till tre års straffarbete för dråp den 12 september 1882. Ingen i min släkt verkar ha vetat att August hade en bror, eller syskon över huvud taget. Min mammas kusin Greta visste dock att August kom från fattiga torpförhållanden. Att August hade en bror som suttit i fängelse var nog skamligt – och något man inte skulle prata om eller ”rota" i närmare. Jag har dock känt mig manad att ta reda på allt om detta dråp. Rannsakningsprotokollen och andra dokument hittade jag på Landsarkivet i Lund – i domboken för Urtima ting å Östra Härads Rätt. Det visade sig att Gustaf Petersson inte ensam förorsakat något dråp, utan det var ett helt gäng med ungdomar inblandade – och alla var mer eller mindre berusade av alkohol. Det var Carl Magnus Carlsson, en 68-årig rättare vid Leopold Rubens gård i Wedeby, som blev misshandlad så svårt att han senare avled på lasarettet i Karlskrona. Ungdomarna attackerade också rättarens bostad varför även hemfridsbrott förelåg. Åklagaren Kronolänsman Pravitz försöker reda ut vem som gjort vad. Fyra av ungdomarna blir häktade, och två av dem döms för delaktighet i dråpet – till tre respektive sex års fängelse. De avtjänar straffet på Nya Varvet i Göteborg. I fångrullorna antecknas att Gustafs far Peter Gustafsson förde ett mindre ordentligt leverne, att han skall ha levt i ständig tvist och träta med sin hustru, samt tilldelat barnen en sträng och kärlekslös aga. Vidare får jag veta att barnen i allmänhet blivit mycket försummade i avseende på skolgång och att Gustaf lämnade hemmet vid 13 års ålder, då han blev moderslös, och tjänade sedan som stall-, mjölnare- och trädgårdsdräng, samt att han emellanåt berusade sig och då visat ett vildsint sinnelag. Då Gustaf frisläpps från fängelset 1885 får han arbete som stenhuggare på Tjurkö. Här gifter han sig, får 12 barn, försörjer familjen med stenhuggeri och blir med tiden så pass förmögen att han 1905 har råd med att köpa en liten stenstuga på mark av 220 kvadratmeters storlek i byn Målen och senare även en närliggande trästuga. Gustaf dör den 17 maj 1947, 90 år gammal. Dråpet i Wedeby den 28 maj 1882 förs nu fram i ljuset. Skriften återger allt material som kunnat grävas fram ur gömmorna och texten illustreras med en hel del bilder. Den ger på slutet också en del kompletterande upplysningar och information dels om vad som hände sedan med de inblandade, dels om syskonen till Gustaf. En liten bit av Blekinges historia har härvid blivit dokumenterad och levandegjord./Gunnar Bergman