Ynglingasagan är den första delen i Snorre Sturlassons Heimskringla och berättar historien om Ynglingaätten, de forntida kungarna i Norden. I korta stycken redogörs för kungarnas giftermål, strider och död, med start i ättens koppling till asaguden Oden.
Ynglingasagan skrevs ca. 1230 och trots att Sturlasson i förordet menar att det han skriver är sant anses idag stora delar av verket vara påhittat, även om några av de senare kungarna kan ha funnits på riktigt. Sagan ger dock en äkta inblick i världsbilden som fanns när den skrevs och är i original en viktig källa till det fornnordiska språket.
I översättning av Emil Olson.
SNORRE STURLASSON [ca 1179-1241] var en isländsk politiker, författare och lagman. Sturlasson föddes in Sturlungar-ätten som dominerade Island under stora delar av 1200-talet. Han var lagsagoman på Alltinget två gånger, utnämndes till lendmann i Norge 1218 och utnämndes till jarl av Island 1239. Sturlasson betraktas även som upphovsman till Snorres Edda, också kallad Den Prosaiska Eddan för att skilja den från Den Poetiska Eddan.
