Genom Snorre Sturlasson (1179-1241) nådde den äldsta nordiska historieskrivningen sitt oöverträffade mästerskap. Hans Nordiska kungasagor har under århundraden varit avgörande för vår kunskap om Nordens äldsta historia. Men Snorre är inte bara historiker som skickligt vet att utnyttja äldre muntliga och skriftliga källor. Han förmår också gestalta sitt väldiga stoff till en levande episk framställning. Politiska skeenden förvandlas i hans verk till dramatiska händelser och konflikter där enskilda individer står i centrum. Hos få av Snorres medeltida (och senare) medtävlare kommer perspektivrikedomen och karaktärernas sammansatt så till uttryck. I tredje delen av Snorres kungasagor skildras en kaotisk och blodig tid präglad av sönderfall och uppror, ibland avbruten av korta perioder av välgång – från år 1030 till år 1177. Vi förflyttas här också till platser utanför Norden, till de så kallade väringarna i Miklagård och till England och slaget vid Stanford Bridge.
