Det är en regntung sommar i Stockholm. En far ligger döende. Sonen Thomas försöker att ignorera det och vägrar att träffa fadern. De har legat i bitter strid med varandra sedan många år och är varandras motsatser. Bägge brinner för vad de tror på och försvarar till det yttersta vad de uppfattar vara sanningen. Fadern är en internationellt känd hjärnforskare och debattör, sonen en okänd mim- och gatuartist. Detta är en Kafkaartad historia som tilldrar sig i ett, som sonen tycker alltmer mentalt, konstlat och naturstridigt Stockholm som han ogillar. Han anklagar fadern och hans gelikar för att bidra till en känslolös och död framtid och gör allt för svärta ner faderns goda renommé. Samtidigt ansätts han på ett mer omedvetet plan alltmer av skuld över att inte kunna förmå sig till att träffa sin far ens när han ligger för döden. Skulden påverkar Thomas så starkt att han inte längre kan utföra sina nummer på gatan och som han lever för. Här finns också en kärlekshistoria där en ung kvinna står mellan fadern och sonen och en berättelse om ett medvetande som vill expandera bortom denna världs gränser, och om längtan efter det yttersta och tidens alltför snabba gång samt om ett besynnerligt institut och en grupp olyckliga som behandlas där med ovanliga medel.
