En av det sena 1900-talets stora svenska poeter i ny samling med tidigare outgivna dikter
Långvinkelsgatan 24 och andra dikter samlar texter som sträcker sig som en linje genom Åsa Nelvins poetiska utveckling – från de tidigaste försöken i barndomen till den mogna röst som når sin fulla form i Gattet. Dikterna, varav ett antal är tidigare outgivna, rör sig från ett klassiskt, prövande lyriskt språk till ett alltmer koncentrerat uttryck, där teman som ensamhet, utanförskap och skapandets nödvändighet träder fram med skärpa. Nelvin rör sig från att vara ett skrivande barn som iklär sig ett vuxet poetiskt språk, till en fullvuxen poet som återvänder till barnets blick – och där finner sitt mest särpräglade och bestående uttryck.
I urval av Marie Öhman, docent i litteraturvetenskap, med ett förord av författaren och litteraturhistorikern Niklas Schiöler.
ÅSA NELVIN [1951–1981] hann under sitt korta liv skriva fem böcker. Författarskapet var mer eller mindre bortglömt när det återupptäcktes på 2000-talet. I dag räknas Åsa Nelvins verk till det sena 1900-talets svenska klassiker, särskilt debutboken De vita björnarna [1969], en barnbok illustrerad av konstnären Hans Arnold, romanen Kvinnan som lekte med dockor [1977] och diktsamlingen Gattet: Sånger från barnasinnet [1981].
