Sommaren 1934 dog Amanda Henriksson, endast tjugotvå år gammal. En svår lunginflammation tog hennes liv under den allra vackraste delen av året, veckan runt midsommar. Historien om Amandas alldeles för korta liv kunde ha slutat där om det inte varit för Stefan Isaksson. Trettiofyra år efter hennes död hittar den åttaåriga Stefan ett svartvitt fotografi i en skokartong hos sin mormor. Fotografiet visar en ung Amanda som sitter behagfullt tillbakalutad i en hammock. Hennes intensiva blick och själfulla uttryck talar direkt till honom. När mormor berättar att hon är död, och att hon varit det länge, blir han ledsen och betryckt.
Tanken på den vackra Amanda förföljer honom under uppväxten. Som ung man studerar han fysik och matematik och tack vare flera års hårt arbete utvecklar han teorier som visar att tidsresor kan vara möjliga. En förhoppning tänds att han kanske kan träffa den kvinna som fascinerat honom under så många år. Om han lyckas nå henne, kan han då rädda hennes liv och ge henne en andra chans? Vad skulle hända om Amanda fått leva det liv hon ursprungligen förvägrades?
Stefan och Amandas resa sträcker sig från nutid tillbaka till tiden omkring andra världskriget. Det är en berättelse om kärlek, men även om orsak och verkan. För ger förändringar av historiska skeenden bara positiva effekter? Om kärlek och empati kan frigöras, kan inte även hat och ondska?
