Varför har sociologi inte tydligare använts som terapeutisk grund? Sociologin har länge lärt oss att se det personliga som socialt. Samtidigt har frågor om lidande, mening, livsproblem och förändring i hög grad överlåtits till psykologi, psykoterapi och psykiatri. Denna bok frågar vad som händer om sociologin inte bara analyserar människors villkor på avstånd, utan också utvecklar praktiker för att hjälpa människor att förstå och förändra sina liv i relation till den sociala värld de är inbäddade i.

Sociologisk terapi och diagnostik omprövar socioterapi som forskningsprogram och praktik. Boken är en förlängning av liknande arbeten inom sociologi, klinisk sociologi, socialpsykiatri, medicinsk sociologi, kritisk psykologi, mad studies, kritiskt socialt arbete och sociologiska analyser av psykologi, psykiatri och psykoterapi. Där mycket av sociologin har kritiserat de terapeutiska praktikerna, försöker denna bok ta nästa steg: att formulera ett mer samlat sociologiskt forskningsprogram för analys, diagnos, övning, socioedukation och förändringsarbete med stöd av sociologiska tumregler för det goda livet.

I centrum står förslaget om en integrativ socioanalys för att förstå människors svårigheter som socialt formade, socialt förstärkta och socialt möjliga att förändra. Sociologiska diagnoser behandlas inte som fasta etiketter, utan som heuristiska formuleringar för stödja det goda livet. Boken är både en kritik av psykologiseringens dominans och ett konstruktivt försök att formulera en sociologi som inte bara avslöjar det dolda, utan också hjälper människor att leva, handla och förändra. Den kan läsas av sociologiskt intresserade, samhällsintresserade och alla som vill undersöka hur sociologi kan stödja sökandet efter det goda livet. Boken kan vara en grund till att med en sociologisk klokskap öka omsorgen om andra och oss själva.

Varför har sociologi inte tydligare använts som terapeutisk grund? Sociologin har länge lärt oss att se det personliga som socialt. Samtidigt har frågor om lidande, mening, livsproblem och förändring i hög grad överlåtits till psykologi, psykoterapi och psykiatri. Denna bok frågar vad som händer om sociologin inte bara analyserar människors villkor på avstånd, utan också utvecklar praktiker för att hjälpa människor att förstå och förändra sina liv i relation till den sociala värld de är inbäddade i.

Sociologisk terapi och diagnostik omprövar socioterapi som forskningsprogram och praktik. Boken är en förlängning av liknande arbeten inom sociologi, klinisk sociologi, socialpsykiatri, medicinsk sociologi, kritisk psykologi, mad studies, kritiskt socialt arbete och sociologiska analyser av psykologi, psykiatri och psykoterapi. Där mycket av sociologin har kritiserat de terapeutiska praktikerna, försöker denna bok ta nästa steg: att formulera ett mer samlat sociologiskt forskningsprogram för analys, diagnos, övning, socioedukation och förändringsarbete med stöd av sociologiska tumregler för det goda livet.

I centrum står förslaget om en integrativ socioanalys för att förstå människors svårigheter som socialt formade, socialt förstärkta och socialt möjliga att förändra. Sociologiska diagnoser behandlas inte som fasta etiketter, utan som heuristiska formuleringar för stödja det goda livet. Boken är både en kritik av psykologiseringens dominans och ett konstruktivt försök att formulera en sociologi som inte bara avslöjar det dolda, utan också hjälper människor att leva, handla och förändra. Den kan läsas av sociologiskt intresserade, samhällsintresserade och alla som vill undersöka hur sociologi kan stödja sökandet efter det goda livet. Boken kan vara en grund till att med en sociologisk klokskap öka omsorgen om andra och oss själva.

Varför har sociologi inte tydligare använts som terapeutisk grund? Sociologin har länge lärt oss att se det personliga som socialt. Samtidigt har frågor om lidande, mening, livsproblem och förändring i hög grad överlåtits till psykologi, psykoterapi och psykiatri. Denna bok frågar vad som händer om sociologin inte bara analyserar människors villkor på avstånd, utan också utvecklar praktiker för att hjälpa människor att förstå och förändra sina liv i relation till den sociala värld de är inbäddade i.

Sociologisk terapi och diagnostik omprövar socioterapi som forskningsprogram och praktik. Boken är en förlängning av liknande arbeten inom sociologi, klinisk sociologi, socialpsykiatri, medicinsk sociologi, kritisk psykologi, mad studies, kritiskt socialt arbete och sociologiska analyser av psykologi, psykiatri och psykoterapi. Där mycket av sociologin har kritiserat de terapeutiska praktikerna, försöker denna bok ta nästa steg: att formulera ett mer samlat sociologiskt forskningsprogram för analys, diagnos, övning, socioedukation och förändringsarbete med stöd av sociologiska tumregler för det goda livet.

I centrum står förslaget om en integrativ socioanalys för att förstå människors svårigheter som socialt formade, socialt förstärkta och socialt möjliga att förändra. Sociologiska diagnoser behandlas inte som fasta etiketter, utan som heuristiska formuleringar för stödja det goda livet. Boken är både en kritik av psykologiseringens dominans och ett konstruktivt försök att formulera en sociologi som inte bara avslöjar det dolda, utan också hjälper människor att leva, handla och förändra. Den kan läsas av sociologiskt intresserade, samhällsintresserade och alla som vill undersöka hur sociologi kan stödja sökandet efter det goda livet. Boken kan vara en grund till att med en sociologisk klokskap öka omsorgen om andra och oss själva.