JAG MÄRKTE ALDRIG HUR MYCKET SOM SAKNADES
förrän jag började berätta resten
Jag trodde att jag redan hade berättat det värsta.
Jag hade fel. Tydligen hade jag inte berättat ens hälften.
När den första boken var färdig började något märkligt hända. Minnen dök upp. Människor jag nästan glömt. Resor. Slagsmål. Vänner. Dödsfall. Poliser. Bedragare. Vapen. Droger. Kärlek. Idioter. Och situationer som fortfarande känns för osannolika för att ha hänt på riktigt. Men de gjorde det.
Det här är resten.
Det här är inte en bok om hur man bör leva.
Det är snarare dokumentation över vad som kan hända när man nästan aldrig frågar sig om något är en bra idé förrän efteråt.
Jag märkte aldrig hur mycket som saknades – förrän jag började berätta resten är en rå, svarthumoristisk och kompromisslös fortsättning på Jag märkte aldrig när det gick för långt – och när jag gjorde det var det redan för sent.