Det handlar om uppgörelser: med Döden, den grymma historien, det nya hemlandet. Allt sker på språkets plan, och poeten har ett självklart övertag: med sina gnistrande metaforkedjor kan han slå en snara kring självaste Dödens hals. "Jag blir sällan överraskad, men Barakat överraskade mig. Denne kurdiske poet har det arabiska språket i sin ficka." Adonis
