Det sägs att det går tio döda på varje levande människa. Tyngden går en på nerverna.

Att umgås med spöken handlar om de spöken som i olika skepnader uppträder i den enskildes liv, i språket, litteraturen, vetenskapen och det politiska. I hundra­tjugofem koncentrerade mikroessäer kan vi bland annat läsa om fantomsmärtor, nära-livet-upplevelser, robotindustrins framtid och myrslokens drömliv, och stifta bekantskap med figurer som spökjägaren Harry Price och författaren Göran Dahlberg. Fakta förbyts i fiktion och tvärtom, men världen tycks ändå vara sig kusligt lik.


"Dahlbergs tankedigra, poetiska bok går att läsa som något så otidsenligt som en uppmaning att inte fastna i tanken på det egna livets korthet och dödens oändlighet, utan skärpa sig och sina sinnen."
Jenny Tunedal, Aftonbladet

"en samling 'mikroessäer' som låter trivia nudda vid hisnande existentiella spörsmål, glider mellan det skönlitterära och det filosofiska och med sin lurigt leende absurdism luckrar upp förhållandet mellan fakta och fiktion."
Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

"Dahlberg gör det med bravur, som om en osynlig hand ledde läsaren in i nya vrår och vinklar av tankens oändliga möjligheter."
Therese Eriksson, Arbetarbladet

"Göran Dahlbergs etthundratjugofem 'mikroessäer' [...] påminner om vilken närvaro en spöklig frånvaro fortfarande har i våra medvetanden."
Ingrid P Bosseldal, Göteborgs-Posten

Det sägs att det går tio döda på varje levande människa. Tyngden går en på nerverna.

Att umgås med spöken handlar om de spöken som i olika skepnader uppträder i den enskildes liv, i språket, litteraturen, vetenskapen och det politiska. I hundra­tjugofem koncentrerade mikroessäer kan vi bland annat läsa om fantomsmärtor, nära-livet-upplevelser, robotindustrins framtid och myrslokens drömliv, och stifta bekantskap med figurer som spökjägaren Harry Price och författaren Göran Dahlberg. Fakta förbyts i fiktion och tvärtom, men världen tycks ändå vara sig kusligt lik.


"Dahlbergs tankedigra, poetiska bok går att läsa som något så otidsenligt som en uppmaning att inte fastna i tanken på det egna livets korthet och dödens oändlighet, utan skärpa sig och sina sinnen."
Jenny Tunedal, Aftonbladet

"en samling 'mikroessäer' som låter trivia nudda vid hisnande existentiella spörsmål, glider mellan det skönlitterära och det filosofiska och med sin lurigt leende absurdism luckrar upp förhållandet mellan fakta och fiktion."
Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

"Dahlberg gör det med bravur, som om en osynlig hand ledde läsaren in i nya vrår och vinklar av tankens oändliga möjligheter."
Therese Eriksson, Arbetarbladet

"Göran Dahlbergs etthundratjugofem 'mikroessäer' [...] påminner om vilken närvaro en spöklig frånvaro fortfarande har i våra medvetanden."
Ingrid P Bosseldal, Göteborgs-Posten