Ruin – förlag

José Ortega y Gassets Om jakten skrevs ursprungligen 1942 som ett förord till en avhandling om högviltsjakt av den berömde spanske jägaren Eduardo Yebes. Förordet växte till en längre essä och gavs snart ut på egen hand. Författaren ger sig här ut på en vindlande filosofisk odyssé för att försöka förstå jägarens drivkrafter. Hur kommer det sig att människor av idag, som vanligen inte behöver jaga för att överleva, ändå ägnar sig åt denna sysselsättning? Är den bara ett nöje bland andra eller bottnar den i ett djupare existentiellt behov?

Om jakten utges här för första gången på svenska, i översättning av Lorenzo Casini och Staffan Vahlquist och med en kort introduktion till författaren och hans verk.

Lukianos levde under det andra århundradet e.Kr. och är en av den antika litteraturens mest originella författare. Vem han egentligen var är inte klarlagt, men får vi tro några av berättarjagen i hans skrifter kom han från Samosata vid floden Eufrat i den romerska provinsen Syria. Efter en rekordkort provanställning som stenhuggarlärling i hemstaden genomgick han en högre utbildning i retorik och blev med tiden ryktbar i hela den grekisk-romerska världen för sin talekonst.

Retoriken och dess syster filosofin står också i centrum i Lukianos mångsidiga författarskap, som utgör en bred uppgörelse med tidens bildningsideal och intellektuella moden. I fiktiva tal, brev och dialoger behandlar han filosofiskolornas tomma löften, religionens avarter, litteraturens bigotteri och den allmänna mänskliga fåfängan – allt med en spefullhet och espri som nästan jämt är underhållande men som alltid har en allvarlig underton.

Nio av Lukianos mest kända skrifter föreligger här i översättning av Dimitrios Iordanoglou, som också skrivit ett förord och kommentarer till texterna.

Denösterrikiskeförfattarenoch journalisten Joseph Roth (18941939) framstår alltmer som en av det förra århundradets verkligt stora berättare. I de fyra romanerna i denna volym Spindelnätet, Den stumme profeten, Den falska vikten och Kapucinerkryptan får vi följa med till ett Europa som drabbas av dramatiska politiska och sociala förändringar, krig och umbäranden.

Vi får uppleva den döende Habsburgs­monarkin, första världs­kriget, ryska revolutionen och fascismens frammarsch. Men framför allt: vi lär känna människorna som levde, dog, älskade och hatade under denna tid och som tack vare Roths mästerliga berättarkonst blir smärtsamt närvarande.

Vi är förflyttade till de nordöstra delarna av det Osmanska riket under åren 1877-78. Det rysk-turkiska kriget avtecknar sig mot horisonten. På landsbygden lever de armeniska bönderna i skuggan av den turkiska överheten. De trakasseras av kurdiska klanhövdingar och egenmäktiga skatteindrivare, hämmas av egna fördomar och inbördes kiv och grämer sig över sin oförmåga att göra något åt situationen. Men en dag anländer en ung kringresande handelsman, en smugglare, en dåre, och ett nytt hopp tänds.

Dåren skrevs 1879-80 och intar något av en särställning i den armeniska litteraturen. Raffis berättelse om sina hunsade och rådvilla landsmän är lika mycket en maning till handling och gemensamt motstånd som ett förebud om vad som väntar om inget förändras. I vardag som i krig skildrar han armeniernas utsatthet och försöker visa vägen till en ljusare framtid, där storpolitisk cynism och skral egoism inte tillåts diktera villkoren. Det är en flammande protest i ett folks historiska ödesstund, men samtidigt en smärtsam påminnelse om de 40 år av förföljelser, massdeporteringar och folkmord som skulle följa efter författarens död.

Romanen ges här ut för första gången på svenska, försedd med belysande kommentarer samt en längre introduktion till den historiska bakgrunden och Raffis författarskap.

*

Raffi, Hakob Melik Hakobian, (1835-88) räknas till en av de mest inflytelserika armeniska författarna. Hans böcker, i synnerhet de historiska romanerna, spelade en viktig roll i strävan efter att skapa ett självständigt Armenien vid tiden kring förra sekelskiftet.

Den försigkomne och äregirige Paul Bernheim växer upp i en bankirfamilj i en medelstor tysk stad. Efter att ha gått ut skolan med högsta betyg och studerat i Oxford rycker han in som kavallerist vid första världskrigets utbrott. Kriget blir dock inte det storstilade äventyr han väntat sig, och när han återvänder hem visar det sig att familjeförmögenheten har krympt till en bråkdel av vad den en gång varit. Under sina haltande försök att slå sig fram i 1920-talets turbulenta finansvärld stiftar Bernheim bekantskap med den gåtfulle Nikolai Brandeis, en ukrainskfödd affärsman, ökänd för sin list.

Höger och vänster gavs ut på tyska 1929 och är en skarpsynt vidräkning med mellankrigstidens sociala neuroser och den borgerliga människans moraliska vilsenhet. Boken presenteras här för första gången på svenska, i översättning av Bertil Roth och Staffan Vahlquist, som också skrivit ett efterord.

I Om religionens och filosofins historia i Tyskland, som ursprungligen skrevs 1834 för en fransk publik, skisserar Heinrich Heine den tyska idéhistorien från medeltiden och fram till författarens egen samtid. Vid sidan av oförglömliga skildringar av Luther, Kant, Goethe, Hegel och en rad andra storheter innehåller skriften en svidande uppgörelse med kristendomen och deismen. Flera årtionden före Nietzsche konstateras här att Gud är död och att vi befinner oss i ett slags postreligiöst tillstånd. Denna andliga omvälvning jämförs sedan med 1789 års franska revolution på gott och ont, och med stolthet och förfäran förutspår Heine att Tysklands stundande politiska omvälvning kommer att bli långt mer radikal, våldsam och världsomspännande än fransmännens.

I boken ingår också ett utdrag ur Heines självbiografiska skrift Bekännelser från 1854 där författaren bland annat berättar om sin senare inställning till huvudtexten.

Vad går den ut på, den så omtalade svenska supporterkulturen? Vad innebär det att leva med och för ett lag? Våren 2023 bestämde sig fotbollspoddarna Johann och Oskar Bernövall för att försöka beskriva det utifrån sin egen bakgrund som läktarskallar på IK Sirius matcher. Resultatet blev 52 veckobrev som vänder och vrider på olika aspekter av idrotten och supporterkulturen inom fotboll och bandy. Dessa brev publiceras här i redigerad form, utökade med tidigare helt opublicerade intervjuer med välkända Siriusprofiler.

Johann och Oskar Bernövall är födda 1988 respektive 1989 och är uppväxta i Örsundsbro, 25,7 kilometer från Studenternas idrottsplats i Uppsala. Mellan 2014 och 2020 pratade de om Sirius i supporterpodcasten Blåsvarta Baksmällan.

Pekoralet är litteraturens motsvarighet till kalkonfilmen: en konstprodukt där ambitionen står i himmelsskriande kontrast till resultatet. Pekoralisten har en särskild begåvning som gör honom eller henne blind för såväl formmässiga som innehållsliga olyckor. Men tvärtemot vad man kan tro är pekoral och framför allt så kallad ädelpekoral en respektingivande genre, full av originella texter. Ädelpekoralens författare tar risker, spränger gränser, litar på turen och stupar först därefter på näsan.

Denna bok innehåller ett axplock ur den svenska litteraturens främsta ädelpekoral under 300 år. För urvalet och inledningen svarar Daniel Möller, forskare och lärare i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

Daniel Möller har tidigare bland annat skrivit en bok om djurepitafier från 1600- och 1700-talen och forskat om Gunnar Ekelöfs och Olof von Dalins pekoralpastischer. Tillsammans med Niklas Schiöler har han även redigerat antologin Svensk poesi (Albert Bonniers Förlag, 2016).

På en nedgången fraktbåt som stävar uppför Kongofloden sitter en svensk man och skriver i en bok. Under en längre tids väntan i huvudstaden Kinshasa har han gjort sporadiska anteckningar om dagens eller gårdagens intryck: gatuförsäljare, politiska förvecklingar, besök på barer, kyrkogårdar, ambassader och moskéer. Nu är han och hans reskamrat äntligen på väg uppför floden, och dagboksskrivandet fortsätter, men något förändras. Båtresan är visserligen precis som staden full av intryck och möten, av hetta, smuts och råttor. Men i långa sträckor är den alldeles händelselös. Och i sysslolösheten börjar han minnas, och ur minnet växer en annan resa fram, en resa inåt. Dagboken ges så småningom formen av ett brev till vännerna därhemma. Med ett personligt tilltal som vibrerar av de dagsfärska händelserna berättar han om den torkade fisken, om våldet och strandhuggen, människorna och rädslan.

Harald Hultqvist (f. 1975) är antikvariatsbokhandlare och fri skribent, verksam i Stockholm och Dakar. Genom Brevet från Kongo skriver han in sig i den svenska reselitteraturen som både förvaltare och förnyare.

Den preussiske filosofen och tulltjänstemannen Johann Georg Hamann (1730-88) är en nyckelfigur för att förstå upplysningstiden och romantiken. Han var vän, lärare och filosofisk motståndare till bland annat Kant, Mendelssohn och Herder, och hans skrifter har lästs med gillande av Goethe, Hegel, Kierkegaard och Heidegger. Efter att först ha tagit starka intryck av upplysningsidéerna genomgick Hamann en religiös kris och blev en skarp kritiker av det han betraktade som en intellektuell diskurs på modet som förvridit huvudet på hans generation. I sina metakritiska , ironiskt drivna småskrifter klandrar han sin tids lärde för att ägna sig åt en avgudadyrkan av förnuftet. Han gör en drastisk omtolkning av Sokrates, skriver en ny estetik på kabbalistisk prosa, försvarar bokstaven h mot förnumstiga rättskrivningslärare, ifrågasätter idén om mänskliga rättigheter och påminner professor Kant om att språket är mittpunkten för förnuftets missförståelse av sig själv.

Hamanns skrifter presenteras här för första gången på svenska.

Urval och översättning har gjorts av Staffan Vahlquist, som också har skrivit en introduktion och kommentarer till texten.

Nadjezjda Durova (1783-1866) var pojkflickan som vägrade att inordna sig i den kvinnoroll som modern ville tvinga på henne och som istället rymde hemifrån, klädde ut sig till man och stred i den ryska armén mot Napoleon. Hennes berättelse är ett rikt och personligt självporträtt av en egensinnig människa som inte låter sig bindas av omgivningens förväntningar. Den ger också överraskande inblickar i romantikens värld och i de aristokratiska kvinnornas verklighet i Napoleons Europa.

I mitten av 1980-talet tillåts den östtyske författaren C. tillfälligt lämna DDR och komma över till Västtyskland. Där träffar han en kvinna med vilken han inleder en passionerad och uppslitande relation. Kärleksproblemen och det prövande mötet med det kapitalistiska väst sätter hans liv och identitet i gungning. Han hamnar i alkoholmissbruk, kan inte skriva och driver planlöst omkring på järnvägsstationerna, affärsgatorna och i bordellkvarteren. Samtidigt kan han inte förmå sig att återvända till sitt forna hemland, som mer och mer ter sig som en avlägsen, spöklik kuliss och till sist går mot sin upplösning.

Wolfgang Hilbig (1941-2007) räknas som en av de viktigaste författarna från det forna Östtyskland. Han arbetade i DDR:s industri fram till 1980 då han blev författare på heltid. 1985 lämnade han den så kallade östzonen. Hilbigs prisbelönta författarskap omfattar romaner, noveller, dikter och essäer.

Provisoriet utkom år 2000 i Tyskland och är Wolfgang Hilbigs sista roman. Med den presenteras hans författarskap här för första gången på svenska, i översättning och med efterord av Ludvig Berggren.

Extended office hours are replaced by working from home. Machines make heavy, dangerous, and tedious Work. We live in the era of After Work. Or do we?

After Work is an interdisciplinary research study using Arts to understand the world of Work. The gig economy is forcing a non-unionized workforce to sell their labor for low wages. Social media and new forms of publishing texts, images, and films make artistic products distributed for nothing in an economy dominated by likes and ruled by algorithms monitoring our desire. The traditional role of the freelancing cultural worker is merging with a desperate international workforce forced to sell their labor for nothing.

Everything we learned about Work does not Work anymore.

Medverkande:

Åsa Andersson Broms Shiva Anoushirvani Nils Claesson Karin Hansson Per Hasselberg George Kentros

Marcel Proust förde en omfattande korrespondens med sin förläggare, Jacques Rivière. För många år sedan gavs den ut av den berömde Proustforskaren Philip Kolb, men nyligen återfanns ännu ett brev från Proust till Rivière som fram tills nu varit okänt. Det skrevs 1920 och fanns under många år i Hermenegildo de Sá Cavalcantes ägo, grundare av det brasilianska Marcel Proust-sällskapet, för att senare ärvas av hans dotter Marcia Sá Cavalcante Schuback.

I denna skrift publiceras brevet både i original och i översättning till svenska av Jan Stolpe tillsammans med en essä av Marcia Sá Cavalcante Schuback.

Utgiven av Marcel Proust-sällskapet.