Häftad, Svenska, 2013
Som det blev
Av Per Erixon
160 kr
Tillfälligt slut
Beskrivning
Som det blev är berättelsen om Janne, hans vänner och hans familj. Om en fader som tappar fotfästet i tillvaron, en bror som försvinner ned till Europas hippievärld och en moder som försöker hålla ihop en familj. Det är en berättelse om vänskap, sorg, droger och drömmar. Per Erixon gör romandebut, 25 år efter sin kritikerrosade novellsamling Femton svenska.
Sommaren 1969: Det är dagen före midsommarafton i ett litet samhälle i Dalarna. Femtonåriga Janne och hans två vänner stannar vid lanthandeln i byn för att köpa ett flak öl. Bandspelaren de bär med sig skräller ut rockmusik ... Ain t no cure for the summertime blues
När de handlat och går vidare efter bygatan i sina slitna jeansjackor och med håret hängande ned mot axlarna vet ingen av hur nära katastrofen är. Och att den här sommaren blir en skärningspunkt där vuxenlivet tränger sig in. Minnena av uppväxten kommer tillbaks till Janne långt senare, när barndomshemmet i förorten sålts och en låda med glömda bilder och urklipp från radhuset hittas.
Per Erixon är född 1954 och växte upp i Jakobsberg, en förort till Stockholm. Han bor numera i Västertorp. 1980 debuterade han med dokumentärboken Jakan , en förortsskildring i ord och bild, där fotografierna togs av Lasse Lindquist. 1988 kom novellsamlingen Femton svenska, som mottogs som en lovande skönlitterär debut. Nu, många år senare, återupptar han detta skrivande i romanen Som det blev.
Per Erixon har haft många yrken, bland annat postsorterare, mentalskötare, journalist, diskare och boendestödjare. Han har också under en längre tid arbetat på Aftonbladets bildarkiv och tv-redaktion.
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2013-08-19
- Mått: 138 x 211 x 14 mm
- Vikt: 260 g
- Format: Häftad
- Språk: Svenska
- Antal sidor: 173
- Upplaga: 1
- Förlag: Lindelöws bokförlag
- ISBN: 9789185379644
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
5 recensioner, genomsnitt 4.8/5
- 5/5 Thomas H
Jag började läsningen av boken i kön ut till flygplanet och fortsatte på flyget och tåget hem till Frankrike efter en intensiv initiering på boksläppet. Jag somnade in till boken och avslutade den när jag vaknade.
Till en början lät jag mig invaggas i en vanlig, vänlig och trevlig nostalgi, men efterhand tog en panikångestkänsla som en benig hand ett strypgrepp om både pung och strupe. Långsamt och osäkert kröp jag in under skinnet på en kille utkastad i ett ogästvänligt vuxensamhälle där ensamheten blev den tryggaste tillflyktsorten och den konstgjorda och lättillgängliga stimulansen var den snabbaste tryggheten.
Samhället med sin riv-och-bygg-nytt-iver, att avlägsna människorna från det jordnära, framstår som en kall-kår-ryggs öken. Och samtalen som förs passerar varandra som tunnelbanetåg på var sin sida om perrongen, som om det var planerat att inte mötas för att undvika att konflikterna blommade ut i oförutsedda riktningar.
Oförmögenhetens kollektiva skuld vilar som ett åskmoln över den sommarblå himlen och driver fram en önskan om att få en chans att vrida livet tillbaka till ursprungstimman och göra om med facit i hand.
Långt inifrån klingar en svag bris i senvinterns iskristaller om att ta vara på och älska livet, i konfrontation med nutidens "tänk på dig själv och skit i andra" attityder.
Kände mest, nästan skrämmande, igen mig själv i Krister. - 4/5 Christina
- 5/5 Ulrica
- 5/5 Yvvet
- 5/5 TH