Denis är läkaren och människan, ett ljus i världen

"Denis Mukwege en levnadsberättelse" är en gripande och skakande läsning. Handlingen i boken startar redan i prologen. Denis är på väg hem från en av sina resor. Väl hemma så minns han inte vad som hänt. . Händelserna i boken berättar om livet och hur svårt det kan vara att leva där han bor. Det finns dock ljuspunkter. En av de ljusa punkterna är Denis själv, tycker jag. Han ger aldrig upp det han tror på. Det han inom sig vet är bra för landet. Många har besökt hans sjukhus och tidigt upptäckte han hur mycket kvinnorna behövde hans hjälp. De hade det svårt med graviditeter och förlossningar. Med tiden upptäckte han även att deras kroppar var svårt sargade av grovt våld. Han måste finnas till hands för dem som behövde honom. Och kvinnorna behövde en förändrad och bättre situation. Hela tiden måste han anstränga sig hårt. När han ska skicka in sin ansökan till läkarutbildningen så blir det stopp. Det förvånade mig att han inte fick börja läkarutbildningen när han var klar med sina studier. Något som intresserade mig var barnet Denis utveckling till den ansvarsfulla vuxna läkaren. Jag tänker på Denis första minne, på gatan utanför hemma. Jag kan se fyraåringens blick och stora ögon, där han står och ser med förundran på alla som flyr. Men då visste han inte att de flydde. Förmodligen var det hans föräldrar som förklarade det långt senare. Föräldrarna var lite olika till sättet. Men båda var för ett bra samtalsklimat hemma tillsammans med barnen. På dagarna var ofta Denis med sin far till arbetet. När har var nio år besökte de vid ett tillfälle en mycket sjuk pojke. Pappan hade ingen medicin att ge honom. Han strök honom endast med en mjuk rörelse över pannan. "Jag gör vad jag får och kan göra. Det är andra som ger mediciner, därför att de får och kan göra det." ... Under Denis studier till ingenjör så ser hans mor att han inte mår bra. Vid ett samtal hem hör mamma på hans röst att han inte mår bra. Hon uppmanar honom att komma hem för att de måste prata med varandra. De måste komma på en lösning. Han verkar ha ett mycket bra förhållande till sina föräldrar. Tiden i boken skildras ibland med tillbakablickar. Därav hoppar den kronologiska ordningen en aning. Inledningen i prologen startar vid år 2012 och fångar läsaren direkt. Snart får vi även läsa vad den fyraårige Denis såg ute på gatan. Det är beskrivet i målande och utryckfulla bilder. Så väl att jag kan se det för mitt inre. Blickandet bakåt i tiden är inget hinder för handlingen. Det är lätt att följa berättelsen. Det är en lärorik och angelägen bok där man får veta mer om hur svårt det kan vara att leva i ett land där så mycket våld finns. En bok som visar både mörka och ljusa sidor hos människor i ett land där det finns stora utmaningar.

Gustaf K

En beundransvärd fredspristagare!!!

Äntligen! Har i flera åt velat att han skulle få Nobelpris för sin fantastiska insats för dessa kvinnor och flickor han räddat tillbaka till livet! Tyckte mycket om boken som skildrade både det mörka och det ljusa i hans liv och alla dessa kvinnors liv som han hjälpt❣️

Ester

En ödmjuk kirurg

Trots dödshotet fortsätter Dr Dennis Mukwege att kämpa för att rädda våldtagna kvinnor i sitt land. Makthavarna tål inte att en vanlig medborgare, Dr. Mukwege, ska dra världens uppmärksamhet till det fruktansvärda brott som pågår mot kvinnor i landet och de tål inte heller att Dr. Mukwege skall få all den äran för sitt arbete på Panzisjukhus. Jag träffade Dr Mukwege på Filadelfiakyrkan i Stockholm i dec 2013 och märkte att här stod en ödmjuk man som vill utträtta den "kall" han fick när han var ca 8 år - att rädda människor och i synnerhet rädda våldtagna kvinnor som kom tlll Panzisjukhus. Författaren Berthil Åkerlund med sitt vackra och enkla språk höll min uppmärksamhet genom hela den levnadsberättelse av Dr. Dennis Mukwege. Tack!

Sheela W

Det riktigt kryper i kroppen när jag läser om Denis Mukweges liv och hur det ständigt förekommer nya hot och incidenter ofta för att någon eller några är ute efter naturtillgångar. Hur dessa övergrepp på kvinnor kan tillåtas fortgå av ett lands regering är helt obegripligt. Denis Mukwege är en stor hjälte som jag ser det när han försöker berätta för omvärlden vad som pågår med fara för sitt eget liv.

Ulrika G

Jag lånade först boken på biblioteket -och läste den som en deckare -otroligt spännande livsöde. Sen köpte jag den hos Bokus för att ge bort den till min dotter i julklapp -hon har arbetat i Zimbabwe som lärare och har en afrikansk man. Därför tror jag hon kommer att tycka om att läsa om Mukweges liv och vägen till framgång. En stor eloge till Bertil Åkerlund för det vackra språket.

Jytte H

Denis är läkaren och människan, ett ljus i världen

"Denis Mukwege en levnadsberättelse" är en gripande och skakande läsning. Handlingen i boken startar redan i prologen. Denis är på väg hem från en av sina resor. Väl hemma så minns han inte vad som hänt. . Händelserna i boken berättar om livet och hur svårt det kan vara att leva där han bor. Det finns dock ljuspunkter. En av de ljusa punkterna är Denis själv, tycker jag. Han ger aldrig upp det han tror på. Det han inom sig vet är bra för landet. Många har besökt hans sjukhus och tidigt upptäckte han hur mycket kvinnorna behövde hans hjälp. De hade det svårt med graviditeter och förlossningar. Med tiden upptäckte han även att deras kroppar var svårt sargade av grovt våld. Han måste finnas till hands för dem som behövde honom. Och kvinnorna behövde en förändrad och bättre situation. Hela tiden måste han anstränga sig hårt. När han ska skicka in sin ansökan till läkarutbildningen så blir det stopp. Det förvånade mig att han inte fick börja läkarutbildningen när han var klar med sina studier. Något som intresserade mig var barnet Denis utveckling till den ansvarsfulla vuxna läkaren. Jag tänker på Denis första minne, på gatan utanför hemma. Jag kan se fyraåringens blick och stora ögon, där han står och ser med förundran på alla som flyr. Men då visste han inte att de flydde. Förmodligen var det hans föräldrar som förklarade det långt senare. Föräldrarna var lite olika till sättet. Men båda var för ett bra samtalsklimat hemma tillsammans med barnen. På dagarna var ofta Denis med sin far till arbetet. När har var nio år besökte de vid ett tillfälle en mycket sjuk pojke. Pappan hade ingen medicin att ge honom. Han strök honom endast med en mjuk rörelse över pannan. "Jag gör vad jag får och kan göra. Det är andra som ger mediciner, därför att de får och kan göra det." ... Under Denis studier till ingenjör så ser hans mor att han inte mår bra. Vid ett samtal hem hör mamma på hans röst att han inte mår bra. Hon uppmanar honom att komma hem för att de måste prata med varandra. De måste komma på en lösning. Han verkar ha ett mycket bra förhållande till sina föräldrar. Tiden i boken skildras ibland med tillbakablickar. Därav hoppar den kronologiska ordningen en aning. Inledningen i prologen startar vid år 2012 och fångar läsaren direkt. Snart får vi även läsa vad den fyraårige Denis såg ute på gatan. Det är beskrivet i målande och utryckfulla bilder. Så väl att jag kan se det för mitt inre. Blickandet bakåt i tiden är inget hinder för handlingen. Det är lätt att följa berättelsen. Det är en lärorik och angelägen bok där man får veta mer om hur svårt det kan vara att leva i ett land där så mycket våld finns. En bok som visar både mörka och ljusa sidor hos människor i ett land där det finns stora utmaningar.

Gustaf K

En beundransvärd fredspristagare!!!

Äntligen! Har i flera åt velat att han skulle få Nobelpris för sin fantastiska insats för dessa kvinnor och flickor han räddat tillbaka till livet! Tyckte mycket om boken som skildrade både det mörka och det ljusa i hans liv och alla dessa kvinnors liv som han hjälpt❣️

Ester

En ödmjuk kirurg

Trots dödshotet fortsätter Dr Dennis Mukwege att kämpa för att rädda våldtagna kvinnor i sitt land. Makthavarna tål inte att en vanlig medborgare, Dr. Mukwege, ska dra världens uppmärksamhet till det fruktansvärda brott som pågår mot kvinnor i landet och de tål inte heller att Dr. Mukwege skall få all den äran för sitt arbete på Panzisjukhus. Jag träffade Dr Mukwege på Filadelfiakyrkan i Stockholm i dec 2013 och märkte att här stod en ödmjuk man som vill utträtta den "kall" han fick när han var ca 8 år - att rädda människor och i synnerhet rädda våldtagna kvinnor som kom tlll Panzisjukhus. Författaren Berthil Åkerlund med sitt vackra och enkla språk höll min uppmärksamhet genom hela den levnadsberättelse av Dr. Dennis Mukwege. Tack!

Sheela W

Det riktigt kryper i kroppen när jag läser om Denis Mukweges liv och hur det ständigt förekommer nya hot och incidenter ofta för att någon eller några är ute efter naturtillgångar. Hur dessa övergrepp på kvinnor kan tillåtas fortgå av ett lands regering är helt obegripligt. Denis Mukwege är en stor hjälte som jag ser det när han försöker berätta för omvärlden vad som pågår med fara för sitt eget liv.

Ulrika G

Jag lånade först boken på biblioteket -och läste den som en deckare -otroligt spännande livsöde. Sen köpte jag den hos Bokus för att ge bort den till min dotter i julklapp -hon har arbetat i Zimbabwe som lärare och har en afrikansk man. Därför tror jag hon kommer att tycka om att läsa om Mukweges liv och vägen till framgång. En stor eloge till Bertil Åkerlund för det vackra språket.

Jytte H

Denis är läkaren och människan, ett ljus i världen

"Denis Mukwege en levnadsberättelse" är en gripande och skakande läsning. Handlingen i boken startar redan i prologen. Denis är på väg hem från en av sina resor. Väl hemma så minns han inte vad som hänt. . Händelserna i boken berättar om livet och hur svårt det kan vara att leva där han bor. Det finns dock ljuspunkter. En av de ljusa punkterna är Denis själv, tycker jag. Han ger aldrig upp det han tror på. Det han inom sig vet är bra för landet. Många har besökt hans sjukhus och tidigt upptäckte han hur mycket kvinnorna behövde hans hjälp. De hade det svårt med graviditeter och förlossningar. Med tiden upptäckte han även att deras kroppar var svårt sargade av grovt våld. Han måste finnas till hands för dem som behövde honom. Och kvinnorna behövde en förändrad och bättre situation. Hela tiden måste han anstränga sig hårt. När han ska skicka in sin ansökan till läkarutbildningen så blir det stopp. Det förvånade mig att han inte fick börja läkarutbildningen när han var klar med sina studier. Något som intresserade mig var barnet Denis utveckling till den ansvarsfulla vuxna läkaren. Jag tänker på Denis första minne, på gatan utanför hemma. Jag kan se fyraåringens blick och stora ögon, där han står och ser med förundran på alla som flyr. Men då visste han inte att de flydde. Förmodligen var det hans föräldrar som förklarade det långt senare. Föräldrarna var lite olika till sättet. Men båda var för ett bra samtalsklimat hemma tillsammans med barnen. På dagarna var ofta Denis med sin far till arbetet. När har var nio år besökte de vid ett tillfälle en mycket sjuk pojke. Pappan hade ingen medicin att ge honom. Han strök honom endast med en mjuk rörelse över pannan. "Jag gör vad jag får och kan göra. Det är andra som ger mediciner, därför att de får och kan göra det." ... Under Denis studier till ingenjör så ser hans mor att han inte mår bra. Vid ett samtal hem hör mamma på hans röst att han inte mår bra. Hon uppmanar honom att komma hem för att de måste prata med varandra. De måste komma på en lösning. Han verkar ha ett mycket bra förhållande till sina föräldrar. Tiden i boken skildras ibland med tillbakablickar. Därav hoppar den kronologiska ordningen en aning. Inledningen i prologen startar vid år 2012 och fångar läsaren direkt. Snart får vi även läsa vad den fyraårige Denis såg ute på gatan. Det är beskrivet i målande och utryckfulla bilder. Så väl att jag kan se det för mitt inre. Blickandet bakåt i tiden är inget hinder för handlingen. Det är lätt att följa berättelsen. Det är en lärorik och angelägen bok där man får veta mer om hur svårt det kan vara att leva i ett land där så mycket våld finns. En bok som visar både mörka och ljusa sidor hos människor i ett land där det finns stora utmaningar.

Gustaf K

En beundransvärd fredspristagare!!!

Äntligen! Har i flera åt velat att han skulle få Nobelpris för sin fantastiska insats för dessa kvinnor och flickor han räddat tillbaka till livet! Tyckte mycket om boken som skildrade både det mörka och det ljusa i hans liv och alla dessa kvinnors liv som han hjälpt❣️

Ester

En ödmjuk kirurg

Trots dödshotet fortsätter Dr Dennis Mukwege att kämpa för att rädda våldtagna kvinnor i sitt land. Makthavarna tål inte att en vanlig medborgare, Dr. Mukwege, ska dra världens uppmärksamhet till det fruktansvärda brott som pågår mot kvinnor i landet och de tål inte heller att Dr. Mukwege skall få all den äran för sitt arbete på Panzisjukhus. Jag träffade Dr Mukwege på Filadelfiakyrkan i Stockholm i dec 2013 och märkte att här stod en ödmjuk man som vill utträtta den "kall" han fick när han var ca 8 år - att rädda människor och i synnerhet rädda våldtagna kvinnor som kom tlll Panzisjukhus. Författaren Berthil Åkerlund med sitt vackra och enkla språk höll min uppmärksamhet genom hela den levnadsberättelse av Dr. Dennis Mukwege. Tack!

Sheela W

Det riktigt kryper i kroppen när jag läser om Denis Mukweges liv och hur det ständigt förekommer nya hot och incidenter ofta för att någon eller några är ute efter naturtillgångar. Hur dessa övergrepp på kvinnor kan tillåtas fortgå av ett lands regering är helt obegripligt. Denis Mukwege är en stor hjälte som jag ser det när han försöker berätta för omvärlden vad som pågår med fara för sitt eget liv.

Ulrika G

Jag lånade först boken på biblioteket -och läste den som en deckare -otroligt spännande livsöde. Sen köpte jag den hos Bokus för att ge bort den till min dotter i julklapp -hon har arbetat i Zimbabwe som lärare och har en afrikansk man. Därför tror jag hon kommer att tycka om att läsa om Mukweges liv och vägen till framgång. En stor eloge till Bertil Åkerlund för det vackra språket.

Jytte H