"Det vore fel att tro att Apokalypsen bara bär inom sig en idé om bestraffning. Kanske är hoppet det viktigaste som den bär inom sig. Trots att tiden är nära - och för varje enskild av oss är den verkligen mycket nära - är det aldrig för sent för oss alla tillsammans. Apokalypsen är fasansfull för den enskilde, men för alla tillsammans finns där ett hopp. Och i just detta ligger Uppenbarelsebokens mening. I slutänden är denna bildligt uttryckta dialektik en sådan inspirerande källa för en konstnär att man mot sin vilja förvånas över hur mycket stöd man kan finna där för varje själstillstånd." Här får vi stifta bekantskap med den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskijs (1932-1986) egna ord om Apokalypsen - dels i ett nedtecknat föredrag, dels i en av de sista intervjuer han gav. Med utgångspunkt i dessa två texter utforskar Christo Burman Apokalypsen som vision och motiv i Andrej Tarkovskijs filmkonst. Den första av hans två essäer behandlar Tarkovskijs liv och verk, medan den andra ägnas specifikt åt filmen "Den yttersta domen - livsdramat Andrej Rubljov" och den ryska ikontraditionen. Boken innehåller dessutom en omfattande bibliografi över Tarkovskij-litteraturen.
