"(P)ubliceringen av Jacques Rancières Den okunnige läraren har enorm möjlig sprängkraft på många områden, inte bara den bedrövliga skolpolitikdebatten." (John Swedenmark, LO-tidningen)

Kan man lära ut sådant man inte vet? Kan man undervisa utan att förklara? Filosofen Jacques Rancière berättar här historien om den franske läraren Joseph Jacotot, som av en slump drabbas av insikten att man inte behöver kunskaper i någonting för att kunna lära ut det.

Texten bär drag av såväl pedagogisk stridsskrift som politisk-filosofisk traktat om universell jämlikhet, och framstår som ett nyckelverk i Rancières produktion. Här finns själva urscenen för den jämlikhetsfilosofi han sedan 1970-talet utvecklat i en lång rad böcker.

Vad två människor gör när de tillsammans försöker begripa någonting för dem okänt - genom att en av dem tvingar den andre att ägna all sin uppmärksamhet åt att förstå och redogöra för det - är inte att övervinna en på förhand existerande ojämlikhet. Det är att bekräfta den intellektuella jämlikhet som råder mellan alla människor. Detta är den intellektuella frigörelsen: att på så sätt bli medveten om sin egen och allas kapacitet.

Men Rancière vill inte upphöja denna situation till en skola eller göra den gällande på samhällelig nivå. Istället beskriver han ett universellt ideal som blir verkligt endast i specifika situationer.

Med efterord av Kim West.

"(E)n filosofisk pil att sätta i den svenska skoldebatten" (Upsala Nya Tidning).

"(P)ubliceringen av Jacques Rancières Den okunnige läraren har enorm möjlig sprängkraft på många områden, inte bara den bedrövliga skolpolitikdebatten." (John Swedenmark, LO-tidningen)

Kan man lära ut sådant man inte vet? Kan man undervisa utan att förklara? Filosofen Jacques Rancière berättar här historien om den franske läraren Joseph Jacotot, som av en slump drabbas av insikten att man inte behöver kunskaper i någonting för att kunna lära ut det.

Texten bär drag av såväl pedagogisk stridsskrift som politisk-filosofisk traktat om universell jämlikhet, och framstår som ett nyckelverk i Rancières produktion. Här finns själva urscenen för den jämlikhetsfilosofi han sedan 1970-talet utvecklat i en lång rad böcker.

Vad två människor gör när de tillsammans försöker begripa någonting för dem okänt - genom att en av dem tvingar den andre att ägna all sin uppmärksamhet åt att förstå och redogöra för det - är inte att övervinna en på förhand existerande ojämlikhet. Det är att bekräfta den intellektuella jämlikhet som råder mellan alla människor. Detta är den intellektuella frigörelsen: att på så sätt bli medveten om sin egen och allas kapacitet.

Men Rancière vill inte upphöja denna situation till en skola eller göra den gällande på samhällelig nivå. Istället beskriver han ett universellt ideal som blir verkligt endast i specifika situationer.

Med efterord av Kim West.

"(E)n filosofisk pil att sätta i den svenska skoldebatten" (Upsala Nya Tidning).

"(P)ubliceringen av Jacques Rancières Den okunnige läraren har enorm möjlig sprängkraft på många områden, inte bara den bedrövliga skolpolitikdebatten." (John Swedenmark, LO-tidningen)

Kan man lära ut sådant man inte vet? Kan man undervisa utan att förklara? Filosofen Jacques Rancière berättar här historien om den franske läraren Joseph Jacotot, som av en slump drabbas av insikten att man inte behöver kunskaper i någonting för att kunna lära ut det.

Texten bär drag av såväl pedagogisk stridsskrift som politisk-filosofisk traktat om universell jämlikhet, och framstår som ett nyckelverk i Rancières produktion. Här finns själva urscenen för den jämlikhetsfilosofi han sedan 1970-talet utvecklat i en lång rad böcker.

Vad två människor gör när de tillsammans försöker begripa någonting för dem okänt - genom att en av dem tvingar den andre att ägna all sin uppmärksamhet åt att förstå och redogöra för det - är inte att övervinna en på förhand existerande ojämlikhet. Det är att bekräfta den intellektuella jämlikhet som råder mellan alla människor. Detta är den intellektuella frigörelsen: att på så sätt bli medveten om sin egen och allas kapacitet.

Men Rancière vill inte upphöja denna situation till en skola eller göra den gällande på samhällelig nivå. Istället beskriver han ett universellt ideal som blir verkligt endast i specifika situationer.

Med efterord av Kim West.

"(E)n filosofisk pil att sätta i den svenska skoldebatten" (Upsala Nya Tidning).