Det finns inte några uttömbara naturresurser som sätter gränser för mänsklighetens ambitioner och behov, skriver Marian Radetzki. Problem med bristande resurser har genom historien lösts med ny teknik och övergång från knappa till rikliga resursbaser. Kvaliteten på människans mijö har blivit bättre, inte sämre, när våra aktiviteter intensifierats genom ekonomisk tillväxt. Att formulera ett hot om en förestående domedag till följd av att resurserna sinar framstår som ett basalt mänskligt behov. Detta behov blir allt starkare med stigande välstånd. Handlingskraftiga politiker agerar ofta oreflekterat för att avvärja vad de uppfattar som en förestående resurs- och miljökollaps. Men ett växande och alltmer sofistikerat humankapital har regelbundet avvärjt sådana hot. I denna bok tydliggörs detta med en rad intressanta exempel. Marian Radetzki är professor emeritus i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.
