Den här kriminalromanen är på sätt och vis en fortsättning på min debutroman Skarvar som kom ut i början av 2008. Handlingen i den boken utspelade sig under våren och sommaren 2006 i trakten av Kalmarsund, närmare bestämt i Södra Möre. De kommunala politikerna vässade sina argument i debatterna inför kommunvalet och letade då också efter attraktivt valfläsk att locka väljarna med, bland annat ett höghus i form av en tupp, Turning Torsås. Men någon av politikerna kunde vara en mördare. Samtidigt aktiverade olika kriminella gäng sin verksamhet, och i konkurrens med varandra. Bland dessa grupper fanns också några gymnasister i Torsås som tagit sig namnet Revolutionär Ung Vänster och som planerade samhällets radikala omvandling med våldsamma medel. Efter ett attentat mot några nazister i byn Djursvik intill Kalmarsund avslöjades gruppen och dess ledare, en 17-årig gymnasist, Vendela Karlsson, dömdes till skyddstillsyn. Men till somligas förargelse skipades i slutet av boken inte full rättvisa, så som annars brukligt är i böcker av detta slag. Mördaren förblev oavslöjad och lyckades därför tyst och stilla lämna landet. Med ett betydande kapital i fickan och på bankkontot tog han sig till varmare och soligare nejder. För att möjligen råda bot på detta för rättskänslan så oacceptabla förhållande låter jag i denna bok vederbörande återvända till fosterlandet, fortfarande i goda ekonomiska omständigheter, men med fiender och poliser tätt i hälarna. Den mellanliggande boken, Till förväxling lik, som kom ut i höstas, fick sitt avstamp med ett besök av TV:s Antikrundan i Torsås sommaren 2006, varvid ett mumifierat lik plötsligt kom i dagen. Minnen av jakten på grodmän och den sovjetiska u-båten U 13 7 i Gåsefjärden 1981 väcktes till liv men spaningen efter mördaren blev en svår uppgift för kommissarie Karl Olsson och hans medarbetare vid Torsåspolisen, kanske alltför svår. Varggropen fullbordar min Kalmarsundstrilogi, full av skrönor men med vissa, låt vara måttliga, inslag av sanning. Med hänsyn till den intensiva debatt som nyligen pågått i media om innebörden av en sann historia vill jag framhålla att händelserna i de här tre böckerna, om än ej alla personerna, är i stort sett fiktiva och sålunda utan förankring i verkligheten. Denna kännetecknas i stället av att förnuft och hederlighet står högt i kurs i Torsås kommun och att den grova brottsligheten befinner sig på en behagligt låg nivå. Att Kalmarsund ligger där det ligger och att naturen längs kusten och inåt landet är ovanligt vacker är däremot ett faktum som inte kan ifrågasättas. Kalmarsund våren 2009 Måns Ripa

Den här kriminalromanen är på sätt och vis en fortsättning på min debutroman Skarvar som kom ut i början av 2008. Handlingen i den boken utspelade sig under våren och sommaren 2006 i trakten av Kalmarsund, närmare bestämt i Södra Möre. De kommunala politikerna vässade sina argument i debatterna inför kommunvalet och letade då också efter attraktivt valfläsk att locka väljarna med, bland annat ett höghus i form av en tupp, Turning Torsås. Men någon av politikerna kunde vara en mördare. Samtidigt aktiverade olika kriminella gäng sin verksamhet, och i konkurrens med varandra. Bland dessa grupper fanns också några gymnasister i Torsås som tagit sig namnet Revolutionär Ung Vänster och som planerade samhällets radikala omvandling med våldsamma medel. Efter ett attentat mot några nazister i byn Djursvik intill Kalmarsund avslöjades gruppen och dess ledare, en 17-årig gymnasist, Vendela Karlsson, dömdes till skyddstillsyn. Men till somligas förargelse skipades i slutet av boken inte full rättvisa, så som annars brukligt är i böcker av detta slag. Mördaren förblev oavslöjad och lyckades därför tyst och stilla lämna landet. Med ett betydande kapital i fickan och på bankkontot tog han sig till varmare och soligare nejder. För att möjligen råda bot på detta för rättskänslan så oacceptabla förhållande låter jag i denna bok vederbörande återvända till fosterlandet, fortfarande i goda ekonomiska omständigheter, men med fiender och poliser tätt i hälarna. Den mellanliggande boken, Till förväxling lik, som kom ut i höstas, fick sitt avstamp med ett besök av TV:s Antikrundan i Torsås sommaren 2006, varvid ett mumifierat lik plötsligt kom i dagen. Minnen av jakten på grodmän och den sovjetiska u-båten U 13 7 i Gåsefjärden 1981 väcktes till liv men spaningen efter mördaren blev en svår uppgift för kommissarie Karl Olsson och hans medarbetare vid Torsåspolisen, kanske alltför svår. Varggropen fullbordar min Kalmarsundstrilogi, full av skrönor men med vissa, låt vara måttliga, inslag av sanning. Med hänsyn till den intensiva debatt som nyligen pågått i media om innebörden av en sann historia vill jag framhålla att händelserna i de här tre böckerna, om än ej alla personerna, är i stort sett fiktiva och sålunda utan förankring i verkligheten. Denna kännetecknas i stället av att förnuft och hederlighet står högt i kurs i Torsås kommun och att den grova brottsligheten befinner sig på en behagligt låg nivå. Att Kalmarsund ligger där det ligger och att naturen längs kusten och inåt landet är ovanligt vacker är däremot ett faktum som inte kan ifrågasättas. Kalmarsund våren 2009 Måns Ripa