Det politiska språket förändras. Begrepp försvinner, andra nyskapas och inte sällan innebär det dramatiska förändringar i politikens innehåll. Med erfarenhet och skärpa skärskådar förre skol- och kulturminister Bengt Göransson samtidens politiska tendenser i ett medialt klimat som ställer allt högre krav på både politiker och medborgare.
Ur förordet:
»Som kritisk betraktare känner jag mig fri. Jag är ingen doktor, den som vet precis hur hela samhället ska organiseras. Jag är fortsatt starkt kritisk mot personer och grupper som har den totala och slutliga lösningen i beredskap. De undertecknar hellre en ärorik reservation än stöder en möjlig kompromiss. Jag hoppas att en eller annan gång kunna förmå den som har att fatta beslut att tänka en stund till och att nyansera beslutet. Det är farligt om beslutspotens får ersätta tankeverksamhet. Tänkandet – och det egna skrivandet – är förutsättningen för varje ledarskap. I själva verket tror jag att just det oberoende i förhållande till beslutsapparaterna som jag haft under snart tjugo år har givit mig tillgång till en större arena än jag annars skulle ha haft. Jag kan säga och skriva vad jag vill eftersom ingen behöver bry sig om det!«
Bengt Göransson
