Ersatz – förlag

Över 200 000 sålda exemplar i Tyskland

Europeiska Unionens litteraturpris Special Mention

Hunter White, en förmögen amerikansk börsmäklare, lever för jakten på storvilt och reser till Afrika för att skjuta en noshörning -- den sista av the Big Five som han ännu inte har fällt. Jakten är det som mer än något annat får honom att känna sig levande. Dessutom anser han att troféjakt inte bara skapar arbetstillfällen utan också ger lokalbefolkningen inkomster som behövs för att bekämpa tjuvjakt. När han efter en misslyckad noshörningsjakt blir varse att det finns något som kallas the Big Six, tar expeditionen en mörk och olycksbådande vändning. Hunter, den lokale spåraren Dawid och den unge jägaren !Nqate dras in i ett grymt och svindlande psykologiskt spel.

I Trofé skildrar Gaea Schoeters en värld där människor, djur och naturresurser mäts, köps och säljs. Med kylig precision driver hon sin huvudperson in i ett moraliskt för­ödande landskap.

Pressröster om Trofé:

»Det är Hemingway på flåsande, svettig färd rakt in i mörkrets hjärta. Som läsare vill jag värja mig, men på samma sätt som i Vladimir Nabokovs Lolita är man i famnen på en protagonist som påtvingar världen sin omoraliska verklighet. Att skapa politisk konst är notoriskt svårt. Budskapet tenderar att ställa sig i vägen för den mångtydighet som kännetecknar det konstnärligt intressanta. Trofé är ett av de lätträknade undantagen. Med en smått mefistofelisk finess duperar den sin läsare. Omskakad kliver jag ut ur Schoeters afrikanska avdelning.« Peter Fröberg Idling, Expressen

»Nu introduceras den belgiska författaren Gaea Schoeters för svenska läsare med Trofé, hennes mest kända roman vid sidan av essäer, journalistik och barnböcker. Och herregud, vilken roman sedan! Det har gått ett par veckor sedan jag läste den första gången och jag har inte riktigt återhämtat mig än.« Åsa Beckman, Dagens Nyheter

»En sorts litterär gengångare till Joseph Conrads Mörkrets hjärta.« Jan Wiele, Frankfurter Allgemeine Zeitung

»En mardröm på adrenalin.« De Standaard

»Gastkramande lyssning garanteras när belgiska Schoeters introduceras på svenska med den här politiskt sylvassa high brow-thrillern som liknats vid Mörkrets hjärta -- med en touch av Squid game.« Jenny Lindh om ljudboken, Dagens Nyheter

»Air är både en Bröderna Lejonhjärta för vuxna och en i sann mening enastående roman.« Dagens Nyheter, som utser Air till 2025 års näst bästa bok.  

Inredningsdesignern Paul trivs bra i den skotska småstaden Stromness med utsikt mot havet och Orkneyöarna. En dag kommer ett mejl från en tidskrift, det gäller en serverhall i Stavanger, vill han infinna sig för ett möte? Paul packar väskan och ger sig av -- kanske för gott.

I sin nya roman lämnar Christian Kracht den tredimensionella världens fasta mark och ger sig ut på ett litterärt äventyr som bär drag av saga på tröskeln till en ny tidsålder av datalagring, solstormar och ackumulativ artificiell intelligens.  

KRITIKERRÖSTER

Årets näst bästa bok, enligt Dagens Nyheter (6/12 2025): »2025 var året då schweizaren Christian Kracht äntligen fick tillbörlig uppmärksamhet i Sverige. Under hösten har låneköerna på landets bibliotek ringlat sig tresiffrigt långa, vilket får sägas vara anmärkningsvärt med tanke på romanen det gäller -- den sagolika och särpräglade Air... Den inleds som ännu ett av Krachts porträtt av mycket moderna män, vurm för surdeg och naturmaterial inkluderad, men utvecklar sig snart till något helt annat. I centrum står en enstörig inredningsdesigner strandad på skotska Orkneyöarna. Fast snart tar en parallell (?) historia över, där en gåtfull trollkarl och en föräldralös flicka måste fly undan en ond hertig. Air är både en Bröderna Lejonhjärta för vuxna och en i sann mening enastående roman.«

»Ett spännande äventyr som låter sig läsas som just det, och en roman om romanen som form, fantasi och dröm. Glömmer den gör man inte i första taget.« Mats O. Svensson, Vagant

»Air är en njutning att ge sig in i.« Rebecka Kärde, Dagens Nyheter

»Ett glittrande klart och melankoliskt språk håller ihop denna makalösa väv [...] Air är en bok som kommer att sysselsätta kritiker och läsare länge.« Arvid Jurjaks, Svenska Dagbladet

»Minimalistisk elegans, maximalt mysterium.« Veronika Lintner, Augsburger Allgemeine Bücherjournal  

»I den tyskspråkiga litteraturen är romanen unik och saknar motstycke.« Jan Wilm, Republik

»Den bästa romanen som jag har läst på flera år.« Victor Malm, Expressen

Gaustin, en gåtfull flanör och resenär i tiden, bestämmer sig för att öppna en klinik för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. I takt med att rummen blir alltmer övertygande börjar också friska människor att söka sig dit, och till slut vill hela länder återvända till det förflutna... Men vilka var egentligen de gamla goda tiderna? En dag beslutar EU att ordna en folkomröstning om det förflutna.  

Tidstillflykt av den bulgariske författaren Georgi Gospodinov är en lekfull, filosofisk och dystopisk komedi. Den tilldelades Internationella Bookerpriset 2023.

Georgi Gospodinov, f. 1968 i Yambol, Bulgarien, blev känd för den internationella publiken med sin första roman, En naturlig roman, och Sorgens fysik, som har översatts till över tjugo språk. Han lever och verkar i Sofia.  

KRITIKERRÖSTER

»... den bästa romanen som jag har läst på flera år, den skarpaste och sorgligaste, värsta och sannaste. Så djupt ner i nuet tränger Gospodinov att han får med dess själ upp och spikar sedan fast den på sidorna.« Victor Malm, Expressen 

»Tidstillflykt är inte bara intelligent och politiskt skarpsinnig, den är vacker som Donau eller Elbe i solen en höstmorgon. I grunden säger Gospodinov: det europeiska projektet är slut. Vi lever i dess efteråt. Ingen tänkande människa kan välja att inte läsa den.« Victor Malm, Expressen

»Tidstillflykt är en enastående bok: rolig, tankeväckande, vemodig, skarpsynt och inte så lite skrämmande. Översättaren Hanna Sandborghs tonträff förefaller mig, som inte kan bulgariska, vara mycket precis: jag läser upprymd och önskar att det aldrig ska ta slut. 2020-talet har trots allt sina goda sidor.« Ingrid Elam, Dagens Nyheter

»Boken [Tidstillflykt] fick Internationella Bookerpriset förra året, och Gospodinov är just nu en författare som påverkar Europa. Hans bok har varit en del av processen för att utforma den tyska paviljongen på biennalen i Venedig.« Anna Tullberg, Kulturnytt, SR

»Till hälften är Tidstillflykt en roman i den systematiserade svindelns litterära tradition, med företrädare som Borges, Calvino, Nabokov (ett relativt nyutkommet exempel är Hervé Le Telliers Anomalin), en de uppsåtliga paradoxernas, paranoians och konspirationernas litteratur där läsaren, författaren och huvudpersonen förr eller senare leds fram till samma tomma spegel.« Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

»I mitt bibliotek står romanen på en särskild hylla reserverad för böcker som jag måste läsa om och om igen.« Olga Tokarczuk 

»Intelligent och rörande.« New York Times  

Ur Tidstillflykt: 

Det är mycket att göra, sade Gaustin och putsade sina runda glasögon. Här ser du medelklassens 60-tal, det förflutna kostar och i nuläget har inte alla råd med det. Men du inser nog att inte allt förflutet och all ungdom såg ut så här. Vi måste ha ett 60-tal för arbetare, för studenter Och ett 60-tal för dem från Östeuropa, vårt 60-tal. En dag, när arbetet har kommit igång, fortsatte Gaustin, ska vi öppna kliniker av det här slaget i olika länder. Det förflutna är en lokal fråga. Överallt kommer det att finnas hus från andra år, små kvarter, en dag kommer det också att finnas små städer, kanske till och med ett helt land för det förflutna. Åt patienter med sviktande minne, alzheimer, demens, vad som helst. Åt alla dem som redan enbart lever i sitt förflutnas nutid. Och åt oss, sade han till slut efter en kort paus då han blåste ut en lång rökslinga. Tillströmningen av människor utan minne i dag kan inte vara en slump De är här för att säga oss något. Och tro mig, en dag, inom kort, kommer många att börja träda in i det förflutna självmant, att »tappa« minnet av egen fri vilja. Det kommer en tid när allt fler vill gömma sig i det förflutnas grotta, vända tillbaka. Inte av goda skäl, för övrigt. Vi måste vara beredda med tillflykts­orter i det förflutna. Kalla dem »tidstillflykter« om du vill.

Av författaren till Tidstillflykt

»Den kristallklara prosans enkelhet och djup väcker min stora beundran.« Olga Tokarczuk  

Trädgårdsmästaren och döden är en stillsam och melankolisk betraktelse över förgängligheten, minne och förlust. Hur vårdar vi de trädgårdar av berättelser som varje människa bär inom sig? Gospodinov kallar boken en elegi över bortgångna fäder i en värld som långsamt försvinner. »Det är viktigt att vi håller dem i handen när de dör, säger jag till en vän som också har förlorat sin far. Det är också viktigt att vi släpper taget efteråt, svarar han efter en kort tystnad.«   

Georgi Gospodinov, f. 1968 i Yambol, Bulgarien, blev känd för den internationella publiken med sin första roman, En naturlig roman, och Vemodets fysik, som har översatts till över tjugo språk, och för romanen Tidstillflykt tilldelades han Internationella Bookerpriset 2023.   

Kritikerröster om Trädgårdsmästaren och döden: 

»Oändligt vackert gräver Georgi Gospodinov i myllan till det vi kallar ett liv, och hur vi minns de allra mest älskade som en stund levde det.« Johan Malmberg, Sydsvenskan

»Trädgårdsmästaren och döden är en vacker text om mycket stark kärlek, mellan en far och en son. Och trädgårdens botaniska mirakel.« Kristina Sandberg, Dagens Nyheter

»Mänskligt, vackert och gripande, med en särskild sorts koncentration och skärpa. När den spännande pappafiguren oväntat uppenbarar sig i ett krusmyntablad, i flygplansmaten 12000 meter upp i luften, känner även jag smaken och får samtidigt fatt i ett eget minne. Det här är helt enkelt en bok både detaljerad och öppen nog att sörja gamla förlorade föräldrar tillsammans med.« Anna Tullberg, Kulturnytt, P1

»Gospodinov skriver liksom i en spiral mot själva döden, cirklar sig allt närmare men hämtar ibland andan med hjälp av anekdoter om sin pappa, såna där traderade berättelser alla familjer har. Så blir det också en bok om livet.« Anna Andersson, Aftonbladet

»Georgi Gospodinov --– ett författarskap som börjat växa sig stort i Sverige.« Gunnel Arvidson Nilsson, Vestmanlands Läns Tidning

»Hans förra i svensk översättning, Tidstillflykt, fick flammande lovord: den bästa romanen // på flera år, den skarpaste och sorgligaste, värsta och sannaste menade exempelvis denna kultursida. Även nya boken är succé, översatt till massor av länder.« Sven Olov Karlsson, Expressen

»Trädgårdsmästaren och döden är en lika förtvivlad som vacker bok som låter fadern, med Gospodinovs ord, gå från trädgårdsmästare till att själv bli trädgård.« Sten Wistrand, Kulturdelen

»Bröderna Strugatskij -- det är mäktig, begåvad litteratur på riktigt. Levande klassiker i ordets rätta bemärkelse. De är galaktiska stjärnor av samma storleksordning som en Ray Bradbury eller en Kurt Vonnegut, tro mig. Ni har bara inte kunnat se dem ordentligt hos er på det västra halvklotet.« Dmitrij Gluchovskij  

År 2157. Ungkommunisten och rymdutforskaren Maxim Kammerer kraschlandar och blir strandsatt på en okänd planet som visar sig vara bebodd av humanoider. Han inleder genast en första kontakt och blir snart indragen i planeten Sarakshs primitiva livsföring och obegripliga politiska konflikter, som står i bjärt kontrast till Jorden där det klasslösa samhället har förverkligats och alla lever i harmoni. En dag bestämmer han sig för att omkullkasta den rådande ordningen...

»Den bebodda ön« av Arkadij och Boris Strugatskij från 1969/71 är en av de mest inflytelserika science fiction-romanerna från sovjettiden och har en särskild plats inom rysk litteraturhistoria med sin dystopiska och filosofiska skildring av individens kamp mot totalitära system och sina reflektioner om maktmissbruk, fri vilja och ideologisk manipulation. Romanen har inte tidigare översatts till svenska. 

Efterord Boris Strugatskij

»För mig tycks det uppenbart att den största sam­tida författaren är bulgaren Georgi Gospodinov.« Maria Stepanova

I Vemodets fysik bygger Georgi Gospodinov en roman som liknar en labyrint, där varje återvändsgränd öppnar sig mot en ny berättelse. I centrum finns Minotauros, inte som monster utan som övergivet barn: den som spärrats in, missförståtts och lämnats ensam i mörkret. Runt honom vecklar romanen ut sig som ett minnesarkiv över barndom, familj, socia­lism, rädsla, begär och alla de små försvinnanden som utgör ett liv. Berättaren rör sig mellan sin farfars minnen, sin egen barndom, antikens myter och 1900-talets östeuropeiska bakgårdar. Han samlar berättelser som andra samlar föremål: röster, dofter, hemligheter, skam, kapslar att öppna efter världens undergång. 

Pressröster om Vemodets fysik:

»Vad Georgi Gospodinov gör är att försöka rädda de sublima tingen med ord, sådant som barndomens heliga föremål, känslan av samhörighet med de som gått före och grillade paprikor. Ansatsen att fånga det bräckliga och förgängliga berör mig på riktigt -- det är Georgi Gospodinovs paradgren. [...] En typ av läsning som genererar nya hjärnceller alltså, och en motståndshandling mot vår tid.« Anna Tullberg, Kulturnytt, SR

»... en bok som lämpar sig för citat snarare än för sammanfattning: jag hade kunnat fylla texten med exempel [...]. Om man ändå ska försöka sig på en baksidestext skulle man kanske kunna skriva att boken är en uppgörelse med existentiella oförrätter, somliga små som dammkorn och andra stora som hela nationer. Henrik Sahl Johansson, Svenska Dagbladet

»Källare och labyrinter med undanstoppade minnen och hemliga arkiv är det gott om i denna roman som själv viker av än hit än dit och följer spår och infall längs labyrintiska vägar. Berättaren, som är lik författaren, återger barndomsminnen, familjeanekdoter, läsefrukter och inte minst minnen från socialisttiden. Det är oftast komiskt och vemodigt [...]« Ingrid Elam, Dagens Nyheter

»Med sin dokumentärt essäistiska stil och svartvita bilder insprängda här och var finns likheter med W.G. Sebald, om än mindre högtravande – det är okonstlat, medryckande. Helhetsbetyg: 5.« Bibliotekstjänst

»En polyfon mikrokrönika över ögonblick.« Garth Greenwell, The New Yorker

»En lekfull och djup meditation över berättande och tid.« Kirkus Reviews

»En egensinnig uppväxtroman med rötter i grekisk myt och det kommunistiska Europas historia.« The Guardian

»Mannen i Kreml kommer att bli rasande över utgivningen  av denna bok. En liten men njutbar seger.« Liza Alexandrova-Zorina, Svenska Dagbladet

I Tsaren i egen hög person skildrar de prisbelönta grävande journalisterna Roman ­Badanin och Michail Rubin den politiska mytmaskin som i decennier har framställt Vladimir Putin som en historiskt ödesbestämd gestalt. Här framträder Putin inte som en demonisk ideolog eller ett gåtfullt mysterium, utan som något mer prosaiskt och mycket farligare: en korrumperad tjekist utan fasta övertygelser, driven av ett begär efter rikedom, kontroll och sex. Med hjälp av ett unikt intervju- och arkivmaterial avslöjas hur den officiella bilden av presidenten har konstruerats, redigerats och ­förfalskats. Samtidigt tar en annan historia form: berättelsen om en maffiastat där härskaren, hans familj och hov berikar sig genom en svindlande plundring av Rysslands tillgångar.

Det yttersta tabut visar sig vara det hemliga privatlivet, men just där finns nyckeln till korruptionens infrastruktur. Tsaren i egen hög person kan läsas som en true crime om hovet kring tsar Putin och den totalitära stat som växer fram när makten blir ett familjeföretag.

»När vi satte oss för att skriva den här boken lovade vi oss själva att skriva som om vi hade känt er alla länge, som om vi var vänner med våra läsare och kunde tala öppet om stort och smått.« Roman Badanin & Michail Rubin

Roman Badanin, bokens huvudförfattare, är född 1976 i Kurgan, sovjetiska Ryssland, flerfaldigt prisbelönt grävande reporter. Han är grundare och chefredaktör för den oberoende redaktionen Projekt, tidigare chefredaktör för digitala Forbes Ryssland, chefredaktör för TV Dozjd och nyhetsbyrån RBK. Han lever och verkar i Kalifornien sedan 2021.

Michail Rubin är född 1988 i Sovjetunionen, flerfaldigt prisbelönt grävande reporter och st.f. chefredaktör för Projekt. Nominerad till European Press Prize 2020. Tidigare Kremlkorrespondent, i exil sedan 2021. JSK-stipendiat vid Stanford.

FÖRLAGAN TILL TV-SERIEN

Kokain, illegala nattklubbar, politiska gatustrider... Berlin 1929 är en stad i rus. Den unge kommissarien Gereon Rath har nyligen degraderats till sedlighetssnut, men när en vanställd kropp bärgas ur Landwehrkanalen blandar han sig oombedd i mordkommissionens utredningar och hamnar mitt i ett dödligt skuggspel med okända aktörer.  Med sin kriminalserie Babylon Berlin har den tyske författaren och historikern Volker Kutscher skapat en övertygande tidsmålning av perioden 1929 till 1938, från Weimarrepublikens sista skälvande år till den gamla världens undergång.

Den första boken av tio är förlaga till första säsongen av Tom Tykwers hyllade tv-serie Babylon Berlin.  

KRITIKERRÖSTER

»Glöm Game of Thrones! 2010-talets främsta tv-serie heter Babylon Berlin och bygger på Volker Kutschers första roman, Den våta fisken  (= polisjargong för ett olöst fall), i en planerad serie om tio böcker om kriminalaren och morfinmissbrukande krigsveteranen Gereon Rath.« Michael Tapper, Sydsvenskan

Jan Söderqvist jämför tv-serien »Babylon Berlin« med boken: »Måste jag välja, föredrar jag romanens fastare grepp om intrigen där de olika elementen samspelar snyggare och effektivare. Icke desto mindre är Babylon Berlin ett stycke urtjusigt och njutbart stämningsmåleri utan motstycke i tv-tablån.« Svenska Dagbladet

»Att få dimpa ner i Berlin strax före första maj 1929 vilken dramatik! ... Det här är en maffig polisroman med noir-genrens hårdkokta stil och växande desillusion inför samhällets mäktiga. ... Den här romanen slingrar sig obevekligt fram kronologiskt som en muskulös orm.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»En förledande intrig som inte står den invecklade storyn i Raymond Chandlers Den stora sömnen långt efter Lika målerisk är Kutscher i sina expressionistiska skildringar av den demoraliserade stadens obskyra miljöer, och som tillsammans med den fräna dialogen, de spänningsskapande höjdpunkterna och den dramaturgiska fingertoppskänslan gör denna häftiga snutroman till en riktig bladvändare.« Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

»Det här är inte en dussindeckare « ÅM Hellman, Borås Tidning

»Det här är en spännande, snyggt sammansatt thriller. Men det är också en helt makalös skildring av ett Berlin på väg mot demokratins sammanbrott och en politisk katastrof. Det är inte underligt att den tyske filmskaparen Tom Tykwer kände att han ville göra tv-serie av Babylon Berlin. Det har han gjort och serien kommer att visas i SVT nu under hösten. Men även om serien är bra, så är faktiskt romanen ett eller två strån vassare.« Yukiko Duke

»Volker Kutscher skildrar mellankrigstiden i Berlin, ett tacksamt ämne. Hans Babylon Berlin är högst läsvärd.« Björn G Stenberg, Upsala Nya Tidning

»... en uppfriskande motpart till all crime fiction från anglosaxiska länder och, kanske inte minst, kriminallitteratur från Norden.« Dast

»... en inträngande skildring av ett samhälle i kollaps, närapå eller faktiskt vid civilisationens slut.« Bengt Eriksson, Deckarlogg

»Det lilla förlaget Ersatz har... kanske fått till en riktigt kommersiell fullträff. Inte nog med att det är en spännande berättelse i en mycket fascinerande tid mellan rött och brunt och bara därför bör läsas. Någon gång till vintern kommer också Sveriges Television att börja sända den första säsongen av tv-serien Babylon Berlin. En serie som i varje fall jag ser fram emot.« Rolf Asmundsson, Östra Småland

»Boken har blivit en formidabel succé överförd till serie i tysk tv. Med boken i nypan kan du söka upp alla de gator och platser som ymnigt förekommer i den och som noga anges. Den är såtillvida rena guiden och kartan. En sannskyldig fröjd för den genuint Berlinintresserade. Om du inte redan är berlinare, blir du det efter att ha läst Kutscher. Jag lovar.  Man blundar och ser framför sig SA-män i sina bruna uniformer. Våldsamma sammanstötningar mellan kommunister och nazister. Hör Goebbels tala och hetsa i Sportpalast. Lyssnar till skramlet och skrålet inne på de stimmiga krogarna. Rör sig i vimlet, som vore det fångat av Grosz. Reser tillbaka till det Berlin som var. Originalet.« Lasse Ekstrand, bloggare

»Det är bara att gratulera Ersatz till detta fynd. Kutscher har skrivit en mycket atmosfärrik, spännande och intelligent historisk deckare som höll mig, trots att jag sett serien, fången hela vägen. Prosan är klar och enkel utan vara tråkig. Och ut ur texten stiger detta fascinerande Berlin under Weimarrepublikens dödsdagar fram.« Bloggen En trave böcker

Förlagan till andra säsongen av tv-serien Babylon Berlin

Mars 1930. När en skådespelerska avlider i en märklig olyckshändelse i en filmstudio i Berlin får Gereon Rath uppdraget att utreda händelsen som verkar vara ett trist rutinuppdrag. Snart lär den unge kriminalkommissarien känna filmvärldens dunkla skuggsidor och en bransch som är stadd i snabb förvandling. Ljudfilmen är just i färd med att erövra biodukarna och det är många som har hamnat på efterkälken: producenter, biografägare och stumfilmstjärnor.

Volker Kutscher har skrivit en roman som sömlöst ansluter till Babylon Berlin: Den stumma fisken och som på ett spännande och mångbottnat sätt levandegör Berlin i början av 30-talet. Läsaren uppslukas av en tid som ligger mycket närmare vår egen än man skulle önska.

Kritikerröster om Babylon Berlin:  

»Den här romanen slingrar sig obevekligt fram kronologiskt som en muskulös orm.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»En förledande intrig som inte står den invecklade storyn i Raymond Chandlers Den stora sömnen långt efter en riktig bladvändare.« Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

»Det här är inte en dussindeckare «  ÅM Hellman, Borås Tidning

»Det här är en spännande, snyggt sammansatt thriller.« Yukiko Duke

Författaren tar in på det anrika men förfallna Grand Hotel Europa för att begrunda vad som gick fel med Clio, kvinnan han mötte i Genua och senare levde ihop med i Venedig. Medan han skriver fram berättelsen om kärlek i massturismens tid, om resorna till Malta, Palmaria, Portovenere och Cinque Terre och jakten på Caravaggios sista målning, dras han allt djupare in i hotellets egna gåtor. Han fängslas av de andra gästerna, som tycks ha dröjt sig kvar från en elegantare epok, samtidigt som förändringens vind börjar svepa också genom dessa till synes tidlösa rum, sedan verksamheten tagits över av herr Wang.

Grand Hotel Europa är Ilja Leonard Pfeijffers stora roman om den gamla kontinenten, där det förflutna är så överväldigande att framtiden inte längre ryms, och där det enda realistiska framtidsperspektivet tycks vara exploateringen av just det förflutna. Det är en teatralisk, lärd och lyrisk bok om europeisk identitet, nostalgi och slutet på en epok. 

»[Grand Hotel Europa] för tankarna till Nabokov, Tom Wolfe, Baudrillard, Umberto Eco, Wes Anderson En roman med oförbätterlig livsglädje.« Rand Richards Cooper, The New York Times Book Review

Poeten och författaren Ilja Leonard Pfeijffer (f. 1968), en av den samtida litteraturens mest egensinniga mästare, har gjort sig ett namn med ett fyrtiotal böcker, däribland de prisbelönta klassikerna La Superba och Idyllen, de kompromisslösa Breven från Genua och den senare filosofiska kärleksromanen Peachez, en romans, som redan vid utgivningen utnämndes till årets mest romantiska bok. Han lever och verkar i Genua.

»Att läsa Madame Nielsens mästerligt skrivna och hemsökande roman Lamento är som att drunkna i honung med en spikklubba i munnen.« Christian Kracht

»Åh, vad jag älskade honom. Och sedan hatade jag honom. Men inte ännu. Nu dansar vi bara.« 

Det börjar med en katastrofal brand i en förort till Paris – eller mycket tidigare, med en poesiuppläsning i Köpenhamn och ung förälskelse. En mor skriver det hon inte kan berätta för sitt barn om en kärlek som skulle räcka livet ut. Minnen från Provence, Paris, Köpenhamn och Afrika färgas av ömhet och rå självanklagelse, sval filosofi och kroppslighet, en sorgesång över svunnen kärlek, bittra svek och tidens obönhörliga gång. När elden brunnit ut återstår frågan: hur blir kärlek till hat?

Madame Nielsen, f. 1963, är dansk författare, performancekonstnär och musiker, bosatt i Köpenhamn. Bland hennes romaner märks Den oändliga sommaren (2016) och The Monster (2018). Hennes senaste bok, Dødebogsblade (2024), nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Den nyaste och bästa översättningen av boken.

Österrikaren Stefan Zweig (1881-1941) var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt efter Hitlers maktövertagande och hans böcker förbjöds. På ett hotellrum i Brasilien 1939-41 nedtecknar han fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939 - aldrig har denna epok frambesvurits mer levande än i Världen av igår. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

»Jag betraktar inte vårt minne som en funktion vilken slumpvis bevarar det ena och slumpvis släpper det andra, utan som en klokt ordnande och sovrande kraft. Allt som man glömmer av sitt liv är i själva verket av en inre instinkt dömt att glömmas bort. Endast det som räddade sig över till minnet har rätt att bevaras åt andra. Må ni, mina minnen, därför tala och välja i mitt ställe och ge åtminstone en spegelreflex av mitt liv, innan det sjunker in i mörkret!« Stefan Zweig

»Han mixar in Jean Baudrillard, Walter Benjamin och Martin Heidegger i sina analyser av selfies och Snapchat, och gör tysk filosofi till ett nutida beat för tanken att dansa till.« Kristofer Ahlström, DN

Storytelling står högt i kurs i dag. Så högt att man kan få intrycket att vi återigen berättar fler historier för varandra. I själva verket innebär storytelling allt annat än berättelsens återkomst. Det handlar snarare om att instrumentalisera och kommersialisera berättelser. Det har etablerats som en effektiv kommunikationsteknik, som inte sällan tjänar manipulativa syften. Det handlar alltid om den enda frågan: »How to use storytelling?« Den som tror att produktchefer som fördjupar sig i storytelling utgör en ny berättelses avantgarde misstar sig.

»Att leva är att berätta. Människan som animal narrans skiljer sig från djuren i det att hon förverkligar nya livsformer när hon berättar. Berättelsen bär på kraften till en ny början. Varje världsförändrande handling förutsätter en berättelse. Storytelling där­emot känner bara till en enda livsform, nämligen den konsumistiska. Storytelling som storyselling är inkapabel att föreställa sig helt andra livsformer. I storytellingens värld reduceras allt till konsumtion. Därigenom blir vi blinda för andra berättelser, för andra livsformer, för andra varseblivningar och verkligheter. Detta är narrationens kris i storytellingens tidsålder.« ur Narrationens kris

Världen av igår -- den illustrerade och kommenterade jubileumsutgåvan (736 sidor)

Österrikaren Stefan Zweig var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt och hans böcker förbjöds. I exilen nedtecknar han fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939 -- aldrig har denna epok frambesvurits mer levande än i Världen av igår. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv, oförmögen att uthärda tidens brutalitet. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

I denna rikt illustrerade jubileumsutgåva, med anmärkningar och efterord av Zweigexperten Oliver Matuschek, får läsaren följa med bakom kulisserna till en av 1900-talets mest berömda memoarer.

Tre romaner i en pocket.

1979

En tysk inredningsarkitekt och hans sjuke vän befinner sig på ett drogparty för jetsetkretsar i Teheran när den islamiska revolutionen bryter ut.

»  en alldeles klar roman som skickar kalla förvirrande kårar nerför ryggen.« Jenny Teleman, Kulturnytt

Jag kommer vara här i solsken och i skugga

En partikommissarie från Nya Bern får i uppdrag att arrestera herr Brazhinsky. Det långa utnötningskriget mot fasciststaterna Tyskland och England har pågått i snart ett århundrade; i den schweiziska sovjetrepubliken har ingen längre några minnen av freden. Sökandet för kommissarien till en gigantisk alpfästning djupt inne i berget.

»  en modern Borges som leker litteratur med stor intensitet och allvar.« Steve-Sem Sandberg, Dagens Nyheter

Imperium

Den tyske nudisten och vegetarianen August Engelhardt vill rädda världen genom att grunda en orden med utgångspunkt i kokosnötens underbara egenskaper. Men i Tyska rikets paradisiska söder­havskoloni, fjärran från det sjukliga Europa, hamnar nöt- och soldyrkaren i en vansinnesspiral.

»Christian Krachts vackra och mörka roman är en blivande klassiker.«  Isabelle Ståhl, Svenska Dagbladet

Alla i översättning av Anna Bengtsson.

»En bländande roman, en samtida satir av högsta klass.« Sandra Stiskalo, Dagens Nyheter

»Jo, jag måste till Zürich ett par dagar igen. Min mor ville absolut prata med mig. Hon hade ringt och bett mig komma snabbt, det hade varit rätt hemskt på telefon. Och av nervositet över det där hade jag mått så dåligt hela långhelgen att jag led av svår förstoppning. Till det måste jag dessutom säga att jag för ett kvartssekel sedan hade skrivit en historia som jag av någon anledning som jag tyvärr inte minns längre kallat Faserland. Det slutar i Zürich, så att säga mitt på Zürichsjön, relativt traumatiskt.«

Christian Kracht, född 1966 i Schweiz, debuterade 1995 med romanen Faserland och är en av den tyskspråkiga moderna litteraturens mest uppmärksammade författare. Tidigare har Faserland, Jag kommer vara här i solsken och i skugga, 1979, Imperium och De döda utkommit på svenska.

»På sätt och vis är vi alla grottmänniskor -- vi kan inte föreställa oss något otäckare än en vålnad eller en vampyr. Och ändå är upphävandet av kausalitetsprincipen betydligt otäckare än hela horder av spöken...« 

Red Schuhart, en alkoholiserad, förtvivlad ung man i en gudsförgäten gruvstad i Kanada, är besatt av Zonen, en gåtfull plats i stadens utkant där utomjordingar nyligen varit på ett kort besök och lämnat kvar föremål med utomvärldsliga egenskaper. De betingar ett högt pris på svarta marknaden och för att de inte ska hamna i orätta händer har militären spärrat av Zonen. Red är en av de desperata stalkrar som trotsar förbudet och farorna och smyger sig in för att hämta det eftertraktade godset.

Picknick vid vägkanten utgavs i kraftigt censurerat skick i Sovjetunionen 1972 och är numera en klassiker inom science fiction-litteraturen, ryktbar inte minst genom Andrej Tarkovskijs filmatisering Stalker. För första gången utkommer den ocensurerade versionen i svensk nyöversättning.

Efterord av Ursula K. Le Guin.  

KRITIKERRÖSTER

»Läs den. Det är en sf-roman som med rätta har vuxit i betydelse för varje år och nu anses vara en oumbärlig del av världslitteraturen.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

»Det är lätt att notera tematiska kopplingar till tv-serien Chernobyl. Även om boken skrevs långt före katastrofen skildrar den samma uppgivna, blågråa stämning som fångats så väl av Johan Renck. Att läsa den är en njutning. Textens rum har väggar som vibrerar av levande närhet till det okända, det radikalt annorlunda. Låt det komma in.« Inga-Lina Lindquist, Aftonbladet 

»Vad bröderna Strugatskij gör handlar inte om att lämna utrymme för läsarens fantasi, utan snarare om att leda läsaren fram till en plats där ingen förståelse eller fantasi kan få fäste.« Håkan Lindgren, Svenska Dagbladet 

»För en samtida läsare är det häpnadsväckande att både boken från 1972 och Tarkovskijs film daterad 1979 föregick Tjernobylkatastrofen 1986. Och från en tidshorisont där miljöfrågorna är centrala, är det svårt att inte se mänskligheten själv i bilden av en art som stannat till på jorden för en kort picknick innan den drar vidare utan en tanke på de gifter som den lämnat efter sig. Men oavsett med vilka glasögon Picknick vid vägkanten blir läst, är det en välgärning att den ges ut på nytt i Ola Wallins säkra översättning. En behandling som en roman med en sådan hållbarhet i förhållande till tidens och existensens frågor i högsta grad förtjänar.« Martin Engberg, Göteborgs-Posten 

»Bitvis känns det som att läsa något av Charles Bukowski, med det grova språket, de nedtrampade karaktärerna, och inte minst det konstanta supandet.« Per Leander, Internationalen

Av författaren till Tidstillflykt

»Den kristallklara prosans enkelhet och djup väcker min stora beundran.« Olga Tokarczuk

Trädgårdsmästaren och döden är en stillsam och melankolisk betraktelse över förgängligheten, minne och förlust. Hur vårdar vi de trädgårdar av berättelser som varje människa bär inom sig? Gospodinov kallar boken en elegi över bortgångna fäder i en värld som långsamt försvinner. »Det är viktigt att vi håller dem i handen när de dör, säger jag till en vän som också har förlorat sin far. Det är också viktigt att vi släpper taget efteråt, svarar han efter en kort tystnad.« 

Georgi Gospodinov, f. 1968 i Yambol, Bulgarien, blev känd för den internationella publiken med sin första roman, En naturlig roman, och Sorgens fysik, som har översatts till över tjugo språk, och för romanen Tidstillflykt tilldelades han Internationella Bookerpriset 2023.

Kritikerröster:

»Trädgårdsmästaren och döden är en vacker text om mycket stark kärlek, mellan en far och en son. Och trädgårdens botaniska mirakel.« Kristina Sandberg, Dagens Nyheter

»Oändligt vackert gräver Georgi Gospodinov i myllan till det vi kallar ett liv, och hur vi minns de allra mest älskade som en stund levde det.« Johan Malmberg, Sydsvenskan

»Gospodinov skriver liksom i en spiral mot själva döden, cirklar sig allt närmare men hämtar ibland andan med hjälp av anekdoter om sin pappa, såna där traderade berättelser alla familjer har. Så blir det också en bok om livet.« Anna Andersson, Aftonbladet

»Gospodinov har en osviklig förmåga att förena en mängd ämnen, motiv och tonlägen i lika poetiskt förtätade som vardagligt konkreta ordvändningar. Ofta humoristiska. Och rörande. På en och samma gång.« Niklas Qvarnström, Sydsvenskan

»Mänskligt, vackert och gripande, med en särskild sorts koncentration och skärpa.« Anna Tullberg, SR

»1. Pessimismens tyngdpunkt ligger i åskådningen av mannen. Den enda sanna och riktiga belysningen av ­världen kulminerar i en förintande kritik av mannen.« Dr Helene von Druskowitz

»Mannen som logisk och moralisk omöjlighet och som världens förbannelse« Den österrikiska filosofen, författaren och feminis­ten dr Helene von Druskowitz (1856-1918) tillbringade 27 år på sinnessjukhuset i Amstetten. Där skrev hon sina »Pessimistiska kardinal­satser: Vademecum för de friaste andarna«, varpå hon tvingades intyga att hon aldrig mer skulle författa någon skrift. År 1884 hade hon lärt känna Fried­rich Nietzsche, men bekantskapen blev inte långvarig. I »Promenad med störningar« försöker Peter Handberg visa hur de båda tänkarna efter det explosiva mötet radikaliserades i sin syn på de motsatta könen. 

PESSIMISTISKA KARDINALSATSER

3. Mannen är det vulgära arbetets hjälte, en född proletär och den simplaste plebej. Han är den ondskefulla och dumma djävulen som ständigt på nytt stör naturens frid; han har förvandlat livet, som går ut på glädje, lätthet och korthet, till ett ­satanshelvete utan slut.

4. Mannen är ett mellanled mellan djur och människa, ty han är ett missfoster och som sådant så till den grad löjligt utrustad att han varken kan vara det ena eller det andra fullt ut.

23. Hur mycket fantasi det än kan finnas i enskilda ting som mannen har åstadkommit så är det ändå alltid fråga om pärlan hos musslan, »en sjukdom hos djuret«.

»Air är både en Bröderna Lejonhjärta för vuxna och en i sann mening enastående roman.« Dagens Nyheter, som utser Air till årets näst bästa bok.

Inredningsdesignern Paul trivs bra i den skotska småstaden Stromness med utsikt mot havet och Orkneyöarna. En dag kommer ett mejl från en tidskrift, det gäller en serverhall i Stavanger, vill han infinna sig för ett möte? Paul packar väskan och ger sig av -- kanske för gott.

I sin nya roman lämnar Christian Kracht den tredimensionella världens fasta mark och ger sig ut på ett litterärt äventyr som bär drag av saga på tröskeln till en ny tidsålder av datalagring, solstormar och ackumulativ artificiell intelligens.

KRITIKERRÖSTER

Årets näst bästa bok, enligt Dagens Nyheter (6/12 2025): »2025 var året då schweizaren Christian Kracht äntligen fick tillbörlig uppmärksamhet i Sverige. Under hösten har låneköerna på landets bibliotek ringlat sig tresiffrigt långa, vilket får sägas vara anmärkningsvärt med tanke på romanen det gäller – den sagolika och särpräglade Air . Den inleds som ännu ett av Krachts porträtt av mycket moderna män, vurm för surdeg och naturmaterial inkluderad, men utvecklar sig snart till något helt annat. I centrum står en enstörig inredningsdesigner strandad på skotska Orkneyöarna. Fast snart tar en parallell (?) historia över, där en gåtfull trollkarl och en föräldralös flicka måste fly undan en ond hertig. Air är både en Bröderna Lejonhjärta för vuxna och en i sann mening enastående roman.«

»Ett spännande äventyr som låter sig läsas som just det, och en roman om romanen som form, fantasi och dröm. Glömmer den gör man inte i första taget.« Mats O. Svensson, Vagant

»Air är en njutning att ge sig in i.« Rebecka Kärde, Dagens Nyheter

»Ett glittrande klart och melankoliskt språk håller ihop denna makalösa väv [...] Air är en bok som kommer att sysselsätta kritiker och läsare länge.« Arvid Jurjaks, Svenska Dagbladet

»Minimalistisk elegans, maximalt mysterium.« Veronika Lintner, Augsburger Allgemeine Bücherjournal 

»I den tyskspråkiga litteraturen är romanen unik och saknar motstycke.« Jan Wilm, Republik

»Den är svår att lägga ifrån sig. Det är helt enkelt en skitbra bok.« Yukiko Duke, Gomorron Sverige

Om Krigets färger:

Som artonårig värnpliktig skickas ryssen Arkadij Babtjenko till kriget i Tjetjenien. De unga soldaterna misshandlas dagligen av veteranerna och traumatiseras för livet i striderna med den tjetjenska gerillan. Babtjenko tecknar våldets skoningslösa spiral: veteranerna pressar de värnpliktiga på pengar för att köpa sprit och heroin, de värnpliktiga säljer vapen till gerillan för att kunna betala, gerillan anfaller de ryska trupperna med deras egna vapen och veteranerna tar ut sin vrede på de värnpliktiga...

Efter fyra år i armén återvänder Babtjenko till Moskva, nedbruten men fast besluten att bli fri sina mardrömmar genom att skriva Krigets färger. Sedan dess har han tvingas fly från Ryssland och lever nu i Ukraina, där han verkar som oberoende krigsreporter. För de svenska läsarna är Arkadij Babtjenko inte minst känd för sina uppmärksammade artiklar i Dagens Nyheter under de senaste åren. 

Om Dagar i Alchan-Jurt:

»Runtomkring rasar kriget, och som vanligt  fattar inte en jävel någonting.« 

Januari år 2000. Ryska trupper belägrar en liten by i Tjetjenien, där sexhundra rebeller har förskansat sig. Soldaterna stelfrusna, hungriga, törstiga och trötta ligger i sina ställningar och väntar. Ingen vet vad de kämpar för, ingen vet vad som händer. Det är en av alla dagar i Alchan-Jurt, och regnet bara fortsätter falla.

Nyutgåvan innehåller både Krigets färger (2007) och Dagar i Alchan-Jurt (2014).

» när jag läser Arkadij Babtjenkos skildring av sin tid som rysk soldat i Tjetjenien är det som om tidigare vittnesbörd var rena romantiken. Remarque var en idylliker. Om man jämför. Apocalypse now en av de allra bästa krigsfilmerna blir med den läsarten något för 91:an Karlsson.« Doktor Gormander, Aftonbladet

»Den bästa romanen som jag har läst på flera år.« Victor Malm, Expressen

Gaustin, en gåtfull flanör och resenär i tiden, bestämmer sig för att öppna en klinik för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. I takt med att rummen blir alltmer övertygande börjar också friska människor att söka sig dit, och till slut vill hela länder återvända till det förflutna... Men vilka var egentligen de gamla goda tiderna? En dag beslutar EU att ordna en folkomröstning om det förflutna. 

Tidstillflykt av den bulgariske författaren Georgi Gospodinov är en lekfull, filosofisk och dystopisk komedi. Den tilldelades Internationella Bookerpriset 2023. 

Georgi Gospodinov, f. 1968 i Yambol, Bulgarien, blev känd för den internationella publiken med sin första roman, En naturlig roman, och Sorgens fysik, som har översatts till över tjugo språk. Han lever och verkar i Sofia.

KRITIKERRÖSTER

»... den bästa romanen som jag har läst på flera år, den skarpaste och sorgligaste, värsta och sannaste. Så djupt ner i nuet tränger Gospodinov att han får med dess själ upp och spikar sedan fast den på sidorna.« Victor Malm, Expressen

» Tidstillflykt är inte bara intelligent och politiskt skarpsinnig, den är vacker som Donau eller Elbe i solen en höstmorgon. I grunden säger Gospodinov: det europeiska projektet är slut. Vi lever i dess efteråt. Ingen tänkande människa kan välja att inte läsa den.« Victor Malm, Expressen

»Tidstillflykt är en enastående bok: rolig, tankeväckande, vemodig, skarpsynt och inte så lite skrämmande. Översättaren Hanna Sandborghs tonträff förefaller mig, som inte kan bulgariska, vara mycket precis: jag läser upprymd och önskar att det aldrig ska ta slut. 2020-talet har trots allt sina goda sidor.« Ingrid Elam, Dagens Nyheter

»Boken [Tidstillflykt] fick Internationella Bookerpriset förra året, och Gospodinov är just nu en författare som påverkar Europa. Hans bok har varit en del av processen för att utforma den tyska paviljongen på biennalen i Venedig.« Anna Tullberg, Kulturnytt, SR

»Till hälften är Tidstillflykt en roman i den systematiserade svindelns litterära tradition, med företrädare som Borges, Calvino, Nabokov (ett relativt nyutkommet exempel är Hervé Le Telliers Anomalin ), en de uppsåtliga paradoxernas, paranoians och konspirationernas litteratur där läsaren, författaren och huvudpersonen förr eller senare leds fram till samma tomma spegel.« Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

»I mitt bibliotek står romanen på en särskild hylla reserverad för böcker som jag måste läsa om och om igen.« Olga Tokarczuk

»Intelligent och rörande.« New York Times

Ur Tidstillflykt:

Det är mycket att göra, sade Gaustin och putsade sina runda glasögon. Här ser du medelklassens 60-tal, det förflutna kostar och i nuläget har inte alla råd med det. Men du inser nog att inte allt förflutet och all ungdom såg ut så här. Vi måste ha ett 60-tal för arbetare, för studenter Och ett 60-tal för dem från Östeuropa, vårt 60-tal. En dag, när arbetet har kommit igång, fortsatte Gaustin, ska vi öppna kliniker av det här slaget i olika länder. Det förflutna är en lokal fråga. Överallt kommer det att finnas hus från andra år, små kvarter, en dag kommer det också att finnas små städer, kanske till och med ett helt land för det förflutna. Åt patienter med sviktande minne, alzheimer, demens, vad som helst. Åt alla dem som redan enbart lever i sitt förflutnas nutid. Och åt oss, sade han till slut efter en kort paus då han blåste ut en lång rökslinga. Tillströmningen av människor utan minne i dag kan inte vara en slump De är här för att säga oss något. Och tro mig, en dag, inom kort, kommer många att börja träda in i det förflutna självmant, att »tappa« minnet av egen fri vilja. Det kommer en tid när allt fler vill gömma sig i det förflutnas grotta, vända tillbaka. Inte av goda skäl, för övrigt. Vi måste vara beredda med tillflykts­orter i det förflutna. Kalla dem »tidstillflykter« om du vill.

Moskva, vintern 1939. En vaccinforskare råkar bli smittad under arbetet i laboratoriet och insjuknar på ett hotell i huvudstaden, dit han kallats för att avlägga en rapport. Myndigheterna beslutar att alla han träffat på vägen måste sättas i karantän. På nätterna dyker säkerhetstjänstens svarta major upp på gatorna och stannar utanför bostadshusen. Skräckslagna människor förs bort. Pesten har kommit till staden.

Romanen bygger på en sann historia.

Ljudmila Ulitskaja (f. 1943 i Moskva) är flerfaldigt prisbelönt och översatt till ett stort antal språk. Sedan mars i år lever hon i exil i Berlin efter att i många år varit en frispråkig motståndare till Putins regim. 

Av författaren till Se kvinnorna se kriget (Ersatz 2025)

I en gammal lägenhet i Lviv flätas tre generationers liv samman: en före detta sovjet­överste, hans döttrar, barnbarn -- och en pudel vid namn Dom, som ser mer än någon annan. Genom hundens blick framträder en stad och en familj som bär på flera lager av historia: krig, fördrivningar och omvälvningar. Väggarna viskar om dem som bodde där förut, på ett språk som ingen längre riktigt minns.

Med stillsam humor och djup medkänsla berättar Viktoria Amelina om människor som försöker hitta ett hem i ett land som ständigt förändras.

Viktoria Amelina (1986-2023), ukrainsk författare och utredare av krigsbrott. Efter Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022 engagerade hon sig i dokumentationen av krigsbrott och började skriva Se kvinnorna se kriget (övers. Ola Wallin, Ersatz 2025), en delvis självbiografisk bok och ett porträtt av kvinnor som i likhet med henne själv reste runt i Ukraina och dokumenterade krigsbrott. Hon avled efter en rysk missilattack mot en pizzeria i Kramatorsk, i juli 2023, och tilldelades postumt International Publishers Associations (IPA) Prix Voltaire Special Award 2024.

Medfinansieras av EU.

Efter det förödande inbördeskriget är det enorma Moskoviet ett delat land. Väster om Volga ligger det nya tsarriket, öster om floden finns... okänt vad. Imperiets östligaste utpost Jaroslavl, den unge Jegors hemstad, har tystnat och inga spejare har återvänt. En dag beslutar tsaren att skicka iväg en pluton soldater för att ta reda på vad som hände efter att en okänd präst blev den förste på flera årtionden att komma över bron från ödelandet i öster. Om Jegor vill rädda sin hemstad måste han till varje pris stoppa expeditionen... 

Dmitrij Gluchovskij, född 1973 i ­Moskva, lever numera i exil, mest känd för sin dystopiska romanserie Metro 2033 och sina samhällskritiska berättelser som har översatts till över 40 språk. Han är också manusförfattare till datorspelen Metro 2033 och Metro 2035. I augusti 2023 dömdes han i sin frånvaro till åtta års fängelse av en domstol i Moskva för att ha spridit »falsk information« om den ryska armén.

MOSKVA ÅR 2035. 

Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo­spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik­terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp­odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död. 

METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé­böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn. 

»Det är en ruggig, klaustrofobisk, övertygande roman präglad av paranoia.«  Jonas Thente, Dagens Nyheter