»1. Pessimismens tyngdpunkt ligger i åskådningen av mannen. Den enda sanna och riktiga belysningen av ­världen kulminerar i en förintande kritik av mannen.« Dr Helene von Druskowitz »Mannen som logisk och moralisk omöjlighet och som världens förbannelse« Den österrikiska filosofen, författaren och feminis­ten dr Helene von Druskowitz (1856-1918) tillbringade 27 år på sinnessjukhuset i Amstetten. Där skrev hon sina »Pessimistiska kardinal­satser: Vademecum för de friaste andarna«, varpå hon tvingades intyga att hon aldrig mer skulle författa någon skrift. År 1884 hade hon lärt känna Fried­rich Nietzsche, men bekantskapen blev inte långvarig. I »Promenad med störningar« (ingår i samma volym) försöker Peter Handberg visa hur de båda tänkarna efter det explosiva mötet radikaliserades i sin syn på de motsatta könen.  PESSIMISTISKA KARDINALSATSER 3. Mannen är det vulgära arbetets hjälte, en född proletär och den simplaste plebej. Han är den ondskefulla och dumma djävulen som ständigt på nytt stör naturens frid; han har förvandlat livet, som går ut på glädje, lätthet och korthet, till ett ­satanshelvete utan slut. 4. Mannen är ett mellanled mellan djur och människa, ty han är ett missfoster och som sådant så till den grad löjligt utrustad att han varken kan vara det ena eller det andra fullt ut. 23. Hur mycket fantasi det än kan finnas i enskilda ting som mannen har åstadkommit så är det ändå alltid fråga om pärlan hos musslan, »en sjukdom hos djuret«.

Olvidada durante décadas, el reciente avance del movimiento feminista obliga a recuperar la figura y el pensamiento de la filósofa y escritora austríaca Helene von Druskowitz. Adalid del movimiento emancipatorio de las mujeres, Druskowitz mantuvo relación con algunos de los principales protagonistas literarios y filosóficos de la segunda mitad del siglo XIX y principios del XX, como Rilke, Lou Andreas-Salomé y, sobre todo, Nietzsche, con quien mantendrá una breve relación de amistad, que terminaría con la ruptura entre ambos.Partidaria de un ateísmo radical, Druskowitz aparece también como una de las principales representantes del pesimismo filosófico. Una audaz síntesis de pesimismo y feminismo que, además de lanzar un terrible anatema contra nuestra cultura, busca superar la secular violencia ejercida por el varón ―al que define como una "maldición para el mundo"― contra la naturaleza y la mujer mediante la supresión de matrimonio, el antinatalismo y la separación tajante de ambos sexos.

»1. Pessimismens tyngdpunkt ligger i åskådningen av mannen. Den enda sanna och riktiga belysningen av ­världen kulminerar i en förintande kritik av mannen.« Dr Helene von Druskowitz »Mannen som logisk och moralisk omöjlighet och som världens förbannelse« Den österrikiska filosofen, författaren och feminis­ten dr Helene von Druskowitz (1856-1918) tillbringade 27 år på sinnessjukhuset i Amstetten. Där skrev hon sina »Pessimistiska kardinal­satser: Vademecum för de friaste andarna«, varpå hon tvingades intyga att hon aldrig mer skulle författa någon skrift. År 1884 hade hon lärt känna Fried­rich Nietzsche, men bekantskapen blev inte långvarig. I »Promenad med störningar« (ingår i samma volym) försöker Peter Handberg visa hur de båda tänkarna efter det explosiva mötet radikaliserades i sin syn på de motsatta könen.  PESSIMISTISKA KARDINALSATSER 3. Mannen är det vulgära arbetets hjälte, en född proletär och den simplaste plebej. Han är den ondskefulla och dumma djävulen som ständigt på nytt stör naturens frid; han har förvandlat livet, som går ut på glädje, lätthet och korthet, till ett ­satanshelvete utan slut. 4. Mannen är ett mellanled mellan djur och människa, ty han är ett missfoster och som sådant så till den grad löjligt utrustad att han varken kan vara det ena eller det andra fullt ut. 23. Hur mycket fantasi det än kan finnas i enskilda ting som mannen har åstadkommit så är det ändå alltid fråga om pärlan hos musslan, »en sjukdom hos djuret«.

Olvidada durante décadas, el reciente avance del movimiento feminista obliga a recuperar la figura y el pensamiento de la filósofa y escritora austríaca Helene von Druskowitz. Adalid del movimiento emancipatorio de las mujeres, Druskowitz mantuvo relación con algunos de los principales protagonistas literarios y filosóficos de la segunda mitad del siglo XIX y principios del XX, como Rilke, Lou Andreas-Salomé y, sobre todo, Nietzsche, con quien mantendrá una breve relación de amistad, que terminaría con la ruptura entre ambos.Partidaria de un ateísmo radical, Druskowitz aparece también como una de las principales representantes del pesimismo filosófico. Una audaz síntesis de pesimismo y feminismo que, además de lanzar un terrible anatema contra nuestra cultura, busca superar la secular violencia ejercida por el varón ―al que define como una "maldición para el mundo"― contra la naturaleza y la mujer mediante la supresión de matrimonio, el antinatalismo y la separación tajante de ambos sexos.