I Unica Zürns texter skildras möten med konstnärer, kärlek, märkliga sammanträffanden, sinnessjukdom och vistelser på sjukhus på ett sätt som kan föra tankarna till Sylvia Plaths Glaskupan, Leonora Carringtons Down below och Janet Frames och Anna Kavans verk. Zürns hallucinatoriska prosa målar upp bilden av ett mörkt medvetande med många hemligheter, ofta ångestdrabbat och besatt av att skriva anagram samt tolka siffror och teckens dolda betydelser. "Men när man inte längre står ut med det normala livet väljer man den andra sidan." Så skriver Unica Zürn i "MistAKE" (1964) i ett första utkast till romanen Jasminmannen som, samman med Mörk vår, gavs ut i översättning av Helena Eriksson på Vertigo förlag för tio år sedan. Semester på Maison Blanche kan ses som uppföljaren. I sitt efterord till dessa överväldigande prosatexter berättar översättaren Helena Eriksson om Zürns liv och verk.
