Bra tanke att göra en saga för barn som kom till via surrogat men själva sagan är dålig och fantasilös.

Samuel K

En fin bok med ett tänkvärt budskap!

Vems mage bodde jag i är en fin bok med ett tänkvärt budskap! "De två rävarnas största önskan är att få barn tillsammans! Då de själva inte kan få några, behöver de hjälp. De behöver hitta en mamma som kan bära deras bebisar i sin mage. Så börjar resan för rävarna som tar dem till havet där sjöhästarna bor, till skogen där koalorna bor för att till slut ta sig till landet med röd sand där Fru Känguru bor. Äntligen hittar de sin surrogatmamma!" Det här är en kort bilderbok där texten delvis är skriven på rim och där illustrationerna är skapade med färgstarka bilder i en fascinerade "klipp-och-klistra"-teknik. Jag uppskattar att detta ganska svåra ämne tar plats i en barnbok, speciellt då surrogat är ett känsligt ämne, att anlita en surrogat (en kvinna som bär barnet) har inget lagstöd i Sverige. Oavsett hur lagar ser ut och hur ämnet än debatteras så finns ändå dessa barn i vårt svenska samhälle. Det är för dessa barn och deras familjer denna bok ges ut, och faktiskt också alla andra barn och familjer oavsett tillblivelse. Boken riktar sig till barn mellan 3 - 6 år, dock kanske det blir en berättelse i mängden för de mindre barnen, men förmodligen blir berättelsen mer konkret och givande om man som barn själv har denna bakgrund. Dock är det än väldigt fin berättelse och och för de lite större barnen finns möjlighet att diskutera kring hur familjer kan se ut idag? Mamma, pappa, barn? Pappa, pappa, barn? Mamma, mamma, barn? Pappa, barn? Mamma, barn?

Gullis

3 av 5

Denna boken sägs vara den första bilderboken i Sverige som skildrar hur barn blir till genom surrogatmödraskap. I berättelsen på rim får vi följa två stycken rävar som längtar efter barn(valpar). De bestämmer sig för att hitta någon som kan tänka sig att låta deras bebisar växa i sin mage. Men alla säger nej, fram tills de åker till andra sidan jorden där Fru Känguru till slut vill hjälpa till. Det finns många starka åsikter om altruistiskt surrogatmödraskap. Vilket jag absolut kan förstå, personligen är jag själv tveksam men har inte läst på tillräckligt för att ha en bestämd åsikt. Men oavsett så tycker jag att har vi barn i Sverige som har blivit till genom surrogatmödraskap, ja då är det bra med bilderböcker som också skildrar detta. Så även dessa barn kan få känna igen sig i sin historia. Vissa andra kan säkert tycka att man normaliserar något som inte bör normaliseras, men isåfall är det bara att hoppa över denna bok. Ni alla väljer och bedömer själva! Bokens styrka enligt mig är de fina och färgglada illustrationerna. Berättelsen i sig har inte väckt något större intresse hos de barn jag högläst för, varken hemma eller på jobbet. Men förmodligen så blir berättelsen mer konkret och givande om man som barn själv har denna bakgrund. Då kan säkert boken öppna upp för givande samtal. Tyvärr upplever jag att rimmen och läsflytet haltar en del i berättelsen. Ibland är det väldigt fint avvägt men så finns tillfällen när det är konstiga formuleringar som stör. Jag har inte läst orginalversionen och vet inte om det är där eller vid översättningen rimmen haltar. En okej bok som jag framförallt rekommenderar till barn som vill läsa om sin historia samt till förskolor som vill synliggöra olika familjebildningar.

Barnboksfamiljen

Bra tanke att göra en saga för barn som kom till via surrogat men själva sagan är dålig och fantasilös.

Samuel K

En fin bok med ett tänkvärt budskap!

Vems mage bodde jag i är en fin bok med ett tänkvärt budskap! "De två rävarnas största önskan är att få barn tillsammans! Då de själva inte kan få några, behöver de hjälp. De behöver hitta en mamma som kan bära deras bebisar i sin mage. Så börjar resan för rävarna som tar dem till havet där sjöhästarna bor, till skogen där koalorna bor för att till slut ta sig till landet med röd sand där Fru Känguru bor. Äntligen hittar de sin surrogatmamma!" Det här är en kort bilderbok där texten delvis är skriven på rim och där illustrationerna är skapade med färgstarka bilder i en fascinerade "klipp-och-klistra"-teknik. Jag uppskattar att detta ganska svåra ämne tar plats i en barnbok, speciellt då surrogat är ett känsligt ämne, att anlita en surrogat (en kvinna som bär barnet) har inget lagstöd i Sverige. Oavsett hur lagar ser ut och hur ämnet än debatteras så finns ändå dessa barn i vårt svenska samhälle. Det är för dessa barn och deras familjer denna bok ges ut, och faktiskt också alla andra barn och familjer oavsett tillblivelse. Boken riktar sig till barn mellan 3 - 6 år, dock kanske det blir en berättelse i mängden för de mindre barnen, men förmodligen blir berättelsen mer konkret och givande om man som barn själv har denna bakgrund. Dock är det än väldigt fin berättelse och och för de lite större barnen finns möjlighet att diskutera kring hur familjer kan se ut idag? Mamma, pappa, barn? Pappa, pappa, barn? Mamma, mamma, barn? Pappa, barn? Mamma, barn?

Gullis

3 av 5

Denna boken sägs vara den första bilderboken i Sverige som skildrar hur barn blir till genom surrogatmödraskap. I berättelsen på rim får vi följa två stycken rävar som längtar efter barn(valpar). De bestämmer sig för att hitta någon som kan tänka sig att låta deras bebisar växa i sin mage. Men alla säger nej, fram tills de åker till andra sidan jorden där Fru Känguru till slut vill hjälpa till. Det finns många starka åsikter om altruistiskt surrogatmödraskap. Vilket jag absolut kan förstå, personligen är jag själv tveksam men har inte läst på tillräckligt för att ha en bestämd åsikt. Men oavsett så tycker jag att har vi barn i Sverige som har blivit till genom surrogatmödraskap, ja då är det bra med bilderböcker som också skildrar detta. Så även dessa barn kan få känna igen sig i sin historia. Vissa andra kan säkert tycka att man normaliserar något som inte bör normaliseras, men isåfall är det bara att hoppa över denna bok. Ni alla väljer och bedömer själva! Bokens styrka enligt mig är de fina och färgglada illustrationerna. Berättelsen i sig har inte väckt något större intresse hos de barn jag högläst för, varken hemma eller på jobbet. Men förmodligen så blir berättelsen mer konkret och givande om man som barn själv har denna bakgrund. Då kan säkert boken öppna upp för givande samtal. Tyvärr upplever jag att rimmen och läsflytet haltar en del i berättelsen. Ibland är det väldigt fint avvägt men så finns tillfällen när det är konstiga formuleringar som stör. Jag har inte läst orginalversionen och vet inte om det är där eller vid översättningen rimmen haltar. En okej bok som jag framförallt rekommenderar till barn som vill läsa om sin historia samt till förskolor som vill synliggöra olika familjebildningar.

Barnboksfamiljen