Antonius pojke är en berättelse om ett sockenbarns uppväxt i byarna runt Kultsjön, Malgomaj och Vojmsjön under åren 1912 till 1931. Berättelsen handlar om fattigdom och utsatthet, men vittnar även om lokalsamhällets sammanhållning och hjälpsamhet, en sammanhållning som dock inte gällde alla och inte sträckte sig över alla gränser. >br< Vi får följa hur Elis förvandlas från utsvulten parvel till vuxen arbetskarl med stor vänskapskrets och gott kvinnotycke. Skoltiden innebar hård aga och bitter orättvisa och som dräng blev Elis ofta lurad på den arbetsförtjänst han slitit ihop. Elis var emellertid inte av den karaktären att han lät misslyckanden skymma blicken. Bakom varje hörn fanns nya möjligheter! >br< När boken avslutas är Elis 19 år. Han hade då redan arbetat i många år, vänslats med flickor och slagits med vuxna män.
