När man skriver den politiska filosofins historia intar Platon en helt central ställning. Det är här som tänkandet om det politiska, det vill säga om polis, stadsstaten, tar form på allvar. Förutom att flera av Platons dialoger behandlar frågor om samhälls- och styrelseskick, rättvisa och medborgarrollen, har han också skänkt det politiska samtalet dess möjlighet och form, nämligen i och med sin dialektik. Platons dialektik utspelas i hög grad som en kritisk dialog, i vilken människors olika uppfattningar och värderingar får konfronteras mot varandra, i syfte att avgöra huruvida de är försvarbara eller inte. Till skillnad från retoriken, talekonsten, vars syfte är att framställa en sak på ett så övertygande sätt som möjligt, vägleds dialektiken av ett ideal om öppen och saklig debatt.
