Under de senaste åren har den rättsliga prövningen av våldtäkt och andra sexuella övergrepp utsatts för häftig kritik. Det hävdas att offret behandlas kränkande och att alltför stor vikt läggs vid hennes beteende. I Hans (ord) eller hennes? analyserar Ulrika Andersson lagstiftarens avvägningar i samband med de straffrättsliga definitionerna, samt domstolarnas prövningar i dessa mål. Gällande lagstiftning på området sätter förövarens våld eller motsvarande beteende i fokus. Författaren argumenterar emellertid för att det är offrets viljeuttryck som kommit att bli centralt, i rättstillämpningen såväl som i de straffrättsliga texter som definierar sexuella övergrepp. En fråga som i grunden gäller hans våld görs om till ett problem om hennes vilja. Om inte offret själv sätter gränsen för övergrepp genom motstånd eller andra protester blir det legitimt att angripa hennes kropp.

Detta får till följd att offrets kropp framstår som öppen och gränslös samtidigt som sexualiteten framställs som tillgänglig och passiv. I ett straffrättsligt sammanhang förknippas alltså ett offer för sexuella övergrepp tydligt med en patriarkal föreställning om det kvinnliga.

ULRIKA ANDERSSON är verksam vid juridiska institutionen vid Lunds universitet. Detta är hennes doktorsavhandling.

Under de senaste åren har den rättsliga prövningen av våldtäkt och andra sexuella övergrepp utsatts för häftig kritik. Det hävdas att offret behandlas kränkande och att alltför stor vikt läggs vid hennes beteende. I Hans (ord) eller hennes? analyserar Ulrika Andersson lagstiftarens avvägningar i samband med de straffrättsliga definitionerna, samt domstolarnas prövningar i dessa mål. Gällande lagstiftning på området sätter förövarens våld eller motsvarande beteende i fokus. Författaren argumenterar emellertid för att det är offrets viljeuttryck som kommit att bli centralt, i rättstillämpningen såväl som i de straffrättsliga texter som definierar sexuella övergrepp. En fråga som i grunden gäller hans våld görs om till ett problem om hennes vilja. Om inte offret själv sätter gränsen för övergrepp genom motstånd eller andra protester blir det legitimt att angripa hennes kropp.

Detta får till följd att offrets kropp framstår som öppen och gränslös samtidigt som sexualiteten framställs som tillgänglig och passiv. I ett straffrättsligt sammanhang förknippas alltså ett offer för sexuella övergrepp tydligt med en patriarkal föreställning om det kvinnliga.

ULRIKA ANDERSSON är verksam vid juridiska institutionen vid Lunds universitet. Detta är hennes doktorsavhandling.

Under de senaste åren har den rättsliga prövningen av våldtäkt och andra sexuella övergrepp utsatts för häftig kritik. Det hävdas att offret behandlas kränkande och att alltför stor vikt läggs vid hennes beteende. I Hans (ord) eller hennes? analyserar Ulrika Andersson lagstiftarens avvägningar i samband med de straffrättsliga definitionerna, samt domstolarnas prövningar i dessa mål. Gällande lagstiftning på området sätter förövarens våld eller motsvarande beteende i fokus. Författaren argumenterar emellertid för att det är offrets viljeuttryck som kommit att bli centralt, i rättstillämpningen såväl som i de straffrättsliga texter som definierar sexuella övergrepp. En fråga som i grunden gäller hans våld görs om till ett problem om hennes vilja. Om inte offret själv sätter gränsen för övergrepp genom motstånd eller andra protester blir det legitimt att angripa hennes kropp.

Detta får till följd att offrets kropp framstår som öppen och gränslös samtidigt som sexualiteten framställs som tillgänglig och passiv. I ett straffrättsligt sammanhang förknippas alltså ett offer för sexuella övergrepp tydligt med en patriarkal föreställning om det kvinnliga.

ULRIKA ANDERSSON är verksam vid juridiska institutionen vid Lunds universitet. Detta är hennes doktorsavhandling.