Nils Dardel är en av de mest säregna personligheterna i svensk 1900-talskonst. Med Den döende dandyn skapade han 1918 Sveriges kanske mest berömda konstverk, en målning som blivit en ikon och som ständigt roar och oroar, fascinerar och förbryllar, symbol för konstspekulation och gayrörelse.
Hans eleganta och könsöverskridande konst, ironisk och bisarr, raffinerad och naiv med många svarta och bråda djup, har funnit sig väl till rätta i vår tids kulturmönster och vunnit en ny stor publik.
I denna biografi, som första gången utkom 1988, har Erik Näslund försökt fånga skymten av människan bakom de berömda målningarna. En människa som använde konsten som ett sätt att finna stabilitet i tillvaron; möjligheten att måla av sig "demonerna" var Dardels räddning undan alkoholism och drogberoende, ångest för ett dödshotande hjärtfel och en konfliktfylld sexualitet som gjorde att han sökte anpassa sig efter den gängse normen. Vi möter familjen, kvinnorna, männen, och vännerna, Paris under tre decennier fram till resorna de sista åren i Amerika, med döden som hela tiden följde tätt inpå honom. "Vem vet om det vi kallar livet är döden och det vi kallar döden är livet?" var Dardels gäckande fråga.
Boken kommer i en vacker kasett med Dardels Vattenfall som motiv.
Erik Näslund är museichef, kulturjournalist, författare och dramaturg. Med sitt stora intresse för balett och modern dans har han skrivit ett flertal böcker om kultur och dans, däribland Ballets Russes : The Stockholm collection och biografier om Rolf de Maré, Birgit Cullberg och Carl Milles. Från 1989 till 2016 var han chef för Dansmuseet i Stockholm.
