Vad är antisemitism? Hur har tanken om en judisk världskonspiration som strävar efter världsherravälde uppstått och kunnat få gehör? Vilken politisk funktion har antisemitismen haft, och hur har antisemitismen legitimerats? Lena Berggren beskriver här den svenska antisemitismen under mellankrigstiden och krigsåren med fokus på dess mer uttalade och hatiska former. I boken undersöks bland annat hur denna antisemitism var relaterad till den svenska nazismen, både idémässigt och organisatoriskt. Undersökningen består av två delstudier som behandlar skribenten Elof Eriksson respektive idémiljön inom Samfundet Manhem. Elof Eriksson började sin bana som framstående organisatör inom den politiska bonderörelsen men kom efter att han 1921 lämnat denna att bli allt skarpare i sin antisemitism. Eriksson blev aldrig nazist utan utvecklade ett slags politisk antisemitism som vilade på en antidemokratisk och antimodernistisk grund, men han rörde sig delvis i samma miljöer som de svenska nazisterna. Efterhand utvecklade Eriksson även en rasmystiskt präglad antisemitism som kopplade samman ras och religion och därmed gav antisemitismen gudomlig sanktion. Samfundet Manhem grundades 1934 och hade det uttalade syftet att fungera som en bildningsmiljö och en mötesplats för den så kallade nationella rörelsen, där såväl nazister som andra antidemokratiska ultranationalister ingick. Grov, konspiratorisk antisemitism fanns som ett genomgående och viktigt tema inom samfundet. Men där antisemitismen hos Elof Eriksson efterhand utvecklades till ett mål i sig fungerade den inom Samfundet Manhem som ett medel för att uppnå en i grunden fascistisk politisk vision om ett framtida perfekt samhälle. Den enda vägen för att uppnå detta tillstånd av samhällelig och mänsklig perfektion var att slå vakt om nationens, rasens och blodets renhet, men för att detta skulle lyckas måste hotet från den så kallade judiska världskonspirationen avslöjas och besegras. Boken utkom första gången 1999 med titeln Nationell upplysning. Drag i den svenska antisemitismens idéhistoria som Lena Berggrens doktorsavhandling. Den nya upplagan har redigerats och försetts med en ny inledning samt ett nyskrivet avslutningskapitel som belyser likheterna mellan 1930-talets situation och dagens. Lena Berggren, född 1970, är docent i historia verksam vid Umeå universitet. Hon har i närmare 20 år bedrivit forskning om svensk ultranationalism och fascism och har bland annat arbetat med den skolbildande brittiske fascismforskaren Roger Griffin. Hon har även varit verksam som universitetslärare och populärvetenskaplig föreläsare och är idag en av Sveriges främsta fascismexperter.
