En hemstad: berättelse om att färdas i klassmörkret

”Ibland tror jag inte att det finns klass, jag tror att det finns makt och vanmakt, makt och maktlöshet.

Min bror undrar:

Men är inte det klass?”

Detta är en berättelse om klass – om hat och övergrepp om sjukdom och tillfrisknande. Om Malmö, en hemstad befolkad av spöken och vålnader.

Det är en bok om att åldras tillsammans med sin stad. Till slut befinner man sig i en sluten cirkel där varje länk bär sin betydelse och ingår i ett större mönster. Ögonblick läggs till ögonblick som bildar en kalejdoskopisk bild.

Det är en bok om en mor. Om utsattheten. Om hopp och förtröstan. En bok om skuggorna som växter långt in i morgonljuset för att till och med skapa natt mitt på dagen, en bok om klassresan som ett pågående nu, ett konstant helvete som det inte går att undfly.

Det är också en berättelse om den som lät utnyttja just detta – att barn är byten, lamm som räven bara kunde rispa och bära hem.

En bok om en fattigdom som känns avlägsen och som ändå finns bara runt knuten, en bok om självmord, skuld, skam – om vad som händer när man plötsligt står ensam kvar, när alla är borta – och stadens kollektiva minne förvandlas. Om vem som då har rätt att berätta om hur det var och är.