Kristian Lundberg – författare

En berättelse om oss, om vår tid här och nu.

Fångad i en snara av skulder tar Kristian Lundberg jobb på Yarden i Malmö. Under sträng bevakning och utan trygghet flyttar han bilar för hundratjugofem kronor i timmen före skatt. Han är tillbaka där allting började. Åren då han kunnat försörja sig som författare framstår som en parentes i hans liv. Återgången till kroppsarbete innebär också en resa tillbaka till barndomens utsatthet.

Yarden är en vittnesskildring om ett modernt statarsystem, mitt ibland oss.

Yarden är också en modern självbiografisk arbetarskildring om livet i Malmö hamn. Den utkom första gången 2009 och togs emot som startskottet för en ny svensk arbetarlitteratur. Året därpå tilldelades boken Ivar Lo-Johanssons personliga pris och den framstår allt mer som en av de verkligt viktiga berättelserna om vår samtid. Yarden har både dramatiserats och filmatiserats.

"Kristian Lundbergs publika genombrott Yarden förnyade arbetarskildringen, samlade ihop skärvor av en tradition, proletär uppväxt- och uppbrottsskildring, klassresa och arbetsplatsreportage till något nytt och skrämmande." skriver SVT:s litteraturkritiker Ingrid Elam.

Sånger vid avgrunden är Kristian Lundbergs mest självbiografiska bok hittills.

Detta är en bok om beroende. Här möter vi honom bland narkomaner och alkoholister, bland hemlöshet och ekonomisk brant. Döden lurar bakom knuten och är för bokens varelser en självklar ingrediens. Överdoser blir vardag och läsaren tillåts sitta bredvid en stund. Om det går att likna denna likaledes litterära som självutlämnande bok vid något så går tankarna till Vi barn från Bahnhof Zoo. Den kultförklarade berättelsen om unga människor på drift i ett våldshärjat Berlin är i sin nakenhet en knuff rakt in i Lundbergs tematik. En sång vid avgrunden är en markör, skuggvarelser tampas i en härjad och befläckad stad. Med sedvanligt briljant språk lyfts berättelsen upp till ett allmängiltigt plan utan att för en sekund förlora i stringens. Lundberg har skrivit ett vittnesmål av vuxna gatubarn där heroinet ersatt trygghet och alkoholen gjuter olja på alla vågor.

I ordningen är detta Lundbergs fyrtionde titel men dess tematik löper längs hela det produktiva författarskapet. Sedan debuten 1991har Lundberg utforskat mörkret, hos sig själv och hos det samhälle vi alla är en del av. En sång vid avgrunden är ett brottargrepp om euforins erotiska lockelse vilken framkallas i beroendets rus, en lockelse inför vilken mänskligheten fullständigt står maktlös och därför fördömer.  I En sång vid avgrunden får vi som aldrig förr möta författaren själv. Det finns exempelvis en prolog där vi förses med ett antal nycklar, essentiella för vidare läsning. Han bjuder upp till en mörk dans i beroendets alla mörkaste vrår. Går det att tillfriskna? Är somliga predestinerade till att falla offer? Han låter oss träda fram ända till avgrundens rand och kanske finns det där en förklaring? För vid avgrunden dväljs social utsatthet parat med klasstillhörighetens förbannelse. 

OM FÖRFATTAREN:  Kristian Lundberg är en av Sveriges mest älskade författare och har bland annat tilldelats Ivar Lo-Johanssons personliga pris, Sydsvenska Dagbladets kulturpris, litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne, Aniarapriset och Sveriges Radios romanpris för sina kritikerrosade romaner Yarden (2009, pocket 2016) och Och allt skall vara kärlek (2011). 2013 tilldelades han Svenska Akademiens Signe Ekblad-Eldh-pris, och hyllades med ABFs Litteratur- och konstpris 2014 för sin roman En hemstad. 2015 tilldelades han Stiftelsen Natur & Kulturs arbetsstipendium för sitt författarskap och 2019 Frödingpriset.  

Tack för maten!Bordsbönen kan vid en första anblick verka obetydlig. Men en enkel bordsbön kan i längden hjälpa oss att se på våra kroppar, på naturen och på våra bordsgrannar med mer tacksamhet och ödmjukhet. Den kan påminna oss om att inte ta livet, maten och varandra för givna. Bordsbönen är som en hemlig skatt. Gode Gud välsigna maten, amen innehåller: - Över 60 bordsböner för olika tillfällen, både klassiska och nyskrivna, för vuxna och för barn, vissa tonsatta och andra illustrerade. - Festfixarknep, fakta, samtalstips för barnen, vännerna eller gästerna, roliga bordslekar och mycket mer. - Fördjupande texter om ämnen kopplade till bordsbön, som tacksamhet, tillit och jämlikhet. Tankar kring frågor som: Ska vi be bordsbön när vi har besök? Hur gör vi när vi äter på restaurang? Vad har egentligen bordsbönen för funktion om måltider mest är förknippade med ångest eller konflikter? Medverkande: Johanna Gustavsson, bokscout och litteraturvetare, Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria samt kultur- och ledarskribent, Esther Kazen, pastor och generalsekreterare för Sveriges ekumeniska kvinnoråd, Anne Lamott, amerikansk författare och talare, Kristian Lundberg, författare och litteraturkritiker, Lina Mattebo, journalist, skribent och redaktör, Åsa Molin, teol kand, lärare och författare, John Sjögren, kulturskribent, litteraturkritiker och författare och Norman Wirzba, brittisk professor i teologi, ekologi och lantliv samt låtskrivare, bönskrivare och illustratör Josephine Flatebö.

”Det är början av maj. En fredag, sen eftermiddag. Året är 2013." Vi bor i samma stad av Kristian Lundberg är en av texterna i Granta #3: Jakt. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

Hur ska man leva sitt liv? Hur vet man vilka val man ska göra? Och hur hjälper man dem man älskar att inte göra om ens egna misstag? I den här antologin skriver tretton svenska män till sina söner. Texter sprängfyllda av glädje, oro, längtan och sorg.

Vi behöver alla ta oss tid att prata med våra barn och berätta vad vi har varit med om, vad vi har lärt oss och vad vi tror på. På så sätt kan klokskap, erfarenheter och kärlek leva vidare generation efter generation.

Denna bok lyfter fram relationen mellan far och son och de band som finns mellan dem, ibland präglade av den egna uppväxten, ibland präglade av omgivningens förväntan. Texterna är olika men gemensamt är att författarna delar med sig av det allra viktigaste: kärleken till sitt barn.

"Ibland tror jag inte att det finns klass, jag tror att det finns makt och vanmakt, makt och maktlöshet. Min bror undrar: Men är inte det klass?”

Detta är en berättelse om klass – om hat och övergrepp, om sjukdom och tillfrisknande. Om Malmö, en hemstad befolkad av spöken och vålnader. Det är en bok om att åldras tillsammans med sin stad. Till slut befinner man sig i en sluten cirkel där varje länk bär sin betydelse och ingår i ett större mönster. Ögonblick läggs till ögonblick som bildar en kalejdoskopisk bild. Det är en bok om en mor. Om utsattheten. Om hopp och förtröstan. En bok om skuggorna som växer långt in i morgonljuset för att till och med skapa natt mitt på dagen, en bok om klassresan som ett pågående nu, ett konstant helvete som det inte går att undfly. Det är också en berättelse om den som lät utnyttja just detta – att barn är byten, lamm som räven bara kunde rispa och bära hem. En bok om en fattigdom som känns avlägsen och som ändå finns bara runt knuten, en bok om självmord, skuld, skam – om vad som händer när man plötsligt står ensam kvar, när alla är borta – och stadens kollektiva minne förvandlas. Om vem som då har rätt att berätta om hur det var och är.

Barcelonaincidenten är en berättelse i tio delar som alla utgår från den händelse som författaren kallar för Barcelonaincidenten. Detta kan vara en skalbagge med förödande konsekvenser för det nedskrivna ordet.    Det kan också vara en grupp finlandssvenska revolutionärer och en svensk sociolog, vilse i livet. Det kan också vara den kärlekshistoria som löper som en röd tråd genom texten. Kristian Lundbergs prosadebut är en berättelse om en faders förhållande till sin son, om människors oförmåga till kärlek, men också om att drabbas av nåden, kärleken.

Hösten 2000 känner Kristian Lundberg "ett brännande behov av att formulera en poetik" men inser strax att en sådan förutsätter en "biografisk klangbotten". Denna problematik leder fram till dikten Den som inte talar är död - poesi som lyfter det självupplevdas trivialitet till en allmängiltig nivå. Liksom i Kristian Lundbergs tidigare diktsamlingar får här inre och yttre varseblivning ett gemensamt uttryck i texten. Upplevelsen av Guds närvaro har samma relevans som känslorna inför Centralstationen i Malmö eller minnen av Baader-Meinhof-ligan.

Kristian Lundberg räknas till en av Sveriges främsta poeter och har också rönt stora framgångar med romanen Yarden.

Kristian Lundbergs nya diktsamling låter det politiska och privata mötas i en dikt om flyktingförvar och deportering. Förvaret, Åstorp En människas kropp är hela tiden i rörelse, till slut bara in mot sig själv, dörr efter dörr slås upp, gränser passeras, skändas, och vi når en nollpunkt En vän dör. Verkligheten blir då också i ett enda ögonblick kristallklar. Och frågan kommer direkt: vad är en människa? Vilken plats får vi ta? Detta är en dikt där människan blir större än de fiktiva gränser som skiljer oss åt.

Om sjukdom och kärlek, om att börja om, om att försöka finna det hemliga mellanrum som finns fördolt i alla berättelser, också i den som skrivits ner och sedan raderats. I sin nya självbiografiska roman Dagar bland skuggor, träd och vatten frågar sig Kristian Lundberg vem som äger lögnen, och vem som äger sanningen om en annan människa.

En dag ligger det ett brev på hallgolvet. Ett handskrivet brev med ett antal färgfotografier, föreställande en pojke, ett barn och en kvinna klädd i sjuksköterskans rena, strama klädsel. Den som plötsligt en dag bestämt sig för att berätta är just sköterskan som finns på färgbilderna.

Kan man lämna bort ett barn, som när man ställer undan en väska, hänger in en ytterrock? Vad händer då med barnet? Vad sker med den människa som skulle ha tagit emot barnet? Och varför blev det aldrig så?

Det finns ett antal korsvägar i varje människas liv. Det finns ett antal brytpunkter – för varje människa – då plötsligt andra vägar uppenbarar sig. Vem bestämmer vad som är sant för en annan människa? Är lögnen enklare att uthärda, rent av mänskligare? Kan man läka ihop efter ett svek där man från en dag till en annan har förvandlats till en slags handelsvara?

Kristian Lundbergs nya diktsamling låter det politiska och privata mötas i en dikt om flyktingförvar och deportering. Förvaret, Åstorp En människas kropp är hela tiden i rörelse, till slut bara in mot sig själv, dörr efter dörr slås upp, gränser passeras, skändas, och vi når en nollpunkt En vän dör. Verkligheten blir då också i ett enda ögonblick kristallklar. Och frågan kommer direkt: vad är en människa? Vilken plats får vi ta? Detta är en dikt där människan blir större än de fiktiva gränser som skiljer oss åt.

”Jag tycker att det börjar bli dags att samla sig till motstånd, komma in från förstäderna och återerövra människovärdet”.

Så skriver Kristian Lundberg i förordet till sin bok Det här är inte mitt land. Mitt i livet har han insett att han inte längre kan hålla upp dikten som ett filter mellan sig själv och det samhälle som han lever i. Det är dags att ta bladet från munnen.

IDet här är inte mitt land reser Kristian Lundberg runt i det Sverige som har vänt de svagaste ryggen. Landet där desperata asylsökande trängs i fängelseliknande förvar och där de psyksjuka hänvisas till gatorna. Ett Sverige där människovärdet håller på att erodera och där solidariteten är satt på sparlåga.

Det här är inte mitt land är ett litterärt reportage som har samma känslomässiga styrka och sammanbitna vrede över ett kapsejsat folkhem som Lundbergs stora genombrottsroman Yarden. Det är en bok som vill förändra, som sätter foten i marken och säger att det räcker nu.