Tionde delen av Svärdens väktare Ödets vägar är outgrundliga... Från Svarta tornet, där ärkefienderna Fess och fader Etlau utkämpade sin dödliga strid, leder vägen till Arkins stadsmurar, där de båda - nu som ofrivilliga vapenbröder - inväntar Saxklornas fruktansvärda kohorter. Det finns ingen tid för tvekan och vacklan - om de inte lyckas hålla Heliga staden, och med den hela Evial, kommer det inte längre att finnas vare sig rättrogna eller otrogna. Kejsaren ger sig ut på en ny farofylld färd för att finna lösningen på Rämnans gåta och stoppa de bockfotade som lämnar förödelse efter sig överallt där de drar fram. Nu måste alla stridande viljor förstå att de bara kan segra om de står enade mot både Mörkrets och Ljusets makter. Nekromantikern, exekutorn, Eviga skogens Narnalver, Ordosakademiens trollkarlar, Magigården, Klara Kummel och hennes vänner, Silvia och till och med den gåtfulle Dintra - nu ingår alla i samma armé, som strider för sitt liv... Järtecknen hopar sig: Har Förintaren inkarnerats? Är Frälsarens ankomst nära? Samtidigt gäckar Evengar, den störste mörkermagikern genom tiderna, med sina illsluga fällor. Svärdens väktare är en serie i tolv volymer. Detta är den tionde boken och inledningen till den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.
