Med vilka ögon

Och så tänker jag på vad kvinnan som arbetar inom rättsväsendet sa till mig:
Du ska fortsätta att bemöta människor med värme och medmänsklighet ...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.
Vi får inte bli rädda för varandra.

Sommaren 2014 blev Jan Nordström hotad framför sitt galleri i Kalmar. Den händelsen fick honom att gå från grubblerier till att agera: Han cyklade till den närmaste pappershandeln och köpte samtliga röda kuvert som de hade inne. Totalt 37. Han ställde ut sitt röda köksbord på gatan utanför galleriet och bjöd in människor att skriva kärleksbrev. Någon månad senare ställde han ut ett bord med böcker i busskuren mitt i Kalmar. 37 stycken. Böcker att ta med sig på resan vidare. I den här boken var tanken att du skulle få följa med när Jan återvänder till busskuren för att möta 37 av de människor som står där och väntar. Tanken var ett ögonblicksmöte innan bussen, ett snabbt och oarrangerat porträttfoto och frågan: Hur gör man världen lite medmänskligare, bättre, vackrare?

Men under arbetet med boken förändrades förutsättningarna Därför kan vi inte publicera fotografierna eller de korrekta namnen på de personer som Jan träffade vid busshållplatsen, ifall de på något sätt skulle råka illa ut på grund av en sådan publicering. Deras svar på frågan hur de tycker att man kan göra världen medmänskligare och hoppfullare publiceras dock, men anonymt.

Genom den här berättelsen har jag kommit väldigt nära mörker som jag tidigare bara läst om eller sett i någon film. Ett kort ögonblick funderade jag på om det överhuvudtaget gick att ge ut boken, eftersom den förändrats så mycket och för att jag av olika skäl inte kan berätta om anledningarna varför, men den tanken försvann snabbt. För på grund av dessa händelser har jag träffat de människor som i sitt yrke eller som privatpersoner riskerar sin egen personliga säkerhet för att hjälpa, skydda och stödja extremt utsatta och livrädda medmänniskor. Jag har fått bevittna kraften av medmänsklighet och vad som sker med denna kraft när flera personer går samman i dess namn. Den blir ostoppbar.

Kanske kan de personer Jan mötte, deras svar och Janspoetiska funderingar, målningar och fotografier hjälpa oss att möta varandra med större nyfikenhet och förståelse. Vi hoppas att du ser denna bok som en inspirerande och hoppfull vän! Här är berättelsen, i ord och bilder, om vad Jan och flera andra modiga människor gjorde och gör för att vända uppgivenhet och oro inför tillståndet i världen till positiva handlingar.

...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.
Vi får inte bli rädda för varandra.

Det är så här vi alla borde göra; lämna ut våra knaggliga hjärtan så andra vågar göra likadant. Vilket enkelt och underbart sätt att minska ensamheten i världen."
Inger Dahlman, Barometern-OT
"Boken genomsyras av multikonstnärens tankar om hopp, mod och medmänsklighet, allt framfört på det nakna, avskalade och personliga sätt, som har blivit Jans signatur i allt han tar sig för, vare sig det handlar om konst, foto eller det skrivna ordet."
Sofia Ekholm, KalmarPosten

Med vilka ögon

Och så tänker jag på vad kvinnan som arbetar inom rättsväsendet sa till mig:
Du ska fortsätta att bemöta människor med värme och medmänsklighet ...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.
Vi får inte bli rädda för varandra.

Sommaren 2014 blev Jan Nordström hotad framför sitt galleri i Kalmar. Den händelsen fick honom att gå från grubblerier till att agera: Han cyklade till den närmaste pappershandeln och köpte samtliga röda kuvert som de hade inne. Totalt 37. Han ställde ut sitt röda köksbord på gatan utanför galleriet och bjöd in människor att skriva kärleksbrev. Någon månad senare ställde han ut ett bord med böcker i busskuren mitt i Kalmar. 37 stycken. Böcker att ta med sig på resan vidare. I den här boken var tanken att du skulle få följa med när Jan återvänder till busskuren för att möta 37 av de människor som står där och väntar. Tanken var ett ögonblicksmöte innan bussen, ett snabbt och oarrangerat porträttfoto och frågan: Hur gör man världen lite medmänskligare, bättre, vackrare?

Men under arbetet med boken förändrades förutsättningarna Därför kan vi inte publicera fotografierna eller de korrekta namnen på de personer som Jan träffade vid busshållplatsen, ifall de på något sätt skulle råka illa ut på grund av en sådan publicering. Deras svar på frågan hur de tycker att man kan göra världen medmänskligare och hoppfullare publiceras dock, men anonymt.

Genom den här berättelsen har jag kommit väldigt nära mörker som jag tidigare bara läst om eller sett i någon film. Ett kort ögonblick funderade jag på om det överhuvudtaget gick att ge ut boken, eftersom den förändrats så mycket och för att jag av olika skäl inte kan berätta om anledningarna varför, men den tanken försvann snabbt. För på grund av dessa händelser har jag träffat de människor som i sitt yrke eller som privatpersoner riskerar sin egen personliga säkerhet för att hjälpa, skydda och stödja extremt utsatta och livrädda medmänniskor. Jag har fått bevittna kraften av medmänsklighet och vad som sker med denna kraft när flera personer går samman i dess namn. Den blir ostoppbar.

Kanske kan de personer Jan mötte, deras svar och Janspoetiska funderingar, målningar och fotografier hjälpa oss att möta varandra med större nyfikenhet och förståelse. Vi hoppas att du ser denna bok som en inspirerande och hoppfull vän! Här är berättelsen, i ord och bilder, om vad Jan och flera andra modiga människor gjorde och gör för att vända uppgivenhet och oro inför tillståndet i världen till positiva handlingar.

...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.
Vi får inte bli rädda för varandra.

Det är så här vi alla borde göra; lämna ut våra knaggliga hjärtan så andra vågar göra likadant. Vilket enkelt och underbart sätt att minska ensamheten i världen."
Inger Dahlman, Barometern-OT
"Boken genomsyras av multikonstnärens tankar om hopp, mod och medmänsklighet, allt framfört på det nakna, avskalade och personliga sätt, som har blivit Jans signatur i allt han tar sig för, vare sig det handlar om konst, foto eller det skrivna ordet."
Sofia Ekholm, KalmarPosten

Med vilka ögon

Och så tänker jag på vad kvinnan som arbetar inom rättsväsendet sa till mig:
Du ska fortsätta att bemöta människor med värme och medmänsklighet ...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.
Vi får inte bli rädda för varandra.

Sommaren 2014 blev Jan Nordström hotad framför sitt galleri i Kalmar. Den händelsen fick honom att gå från grubblerier till att agera: Han cyklade till den närmaste pappershandeln och köpte samtliga röda kuvert som de hade inne. Totalt 37. Han ställde ut sitt röda köksbord på gatan utanför galleriet och bjöd in människor att skriva kärleksbrev. Någon månad senare ställde han ut ett bord med böcker i busskuren mitt i Kalmar. 37 stycken. Böcker att ta med sig på resan vidare. I den här boken var tanken att du skulle få följa med när Jan återvänder till busskuren för att möta 37 av de människor som står där och väntar. Tanken var ett ögonblicksmöte innan bussen, ett snabbt och oarrangerat porträttfoto och frågan: Hur gör man världen lite medmänskligare, bättre, vackrare?

Men under arbetet med boken förändrades förutsättningarna Därför kan vi inte publicera fotografierna eller de korrekta namnen på de personer som Jan träffade vid busshållplatsen, ifall de på något sätt skulle råka illa ut på grund av en sådan publicering. Deras svar på frågan hur de tycker att man kan göra världen medmänskligare och hoppfullare publiceras dock, men anonymt.

Genom den här berättelsen har jag kommit väldigt nära mörker som jag tidigare bara läst om eller sett i någon film. Ett kort ögonblick funderade jag på om det överhuvudtaget gick att ge ut boken, eftersom den förändrats så mycket och för att jag av olika skäl inte kan berätta om anledningarna varför, men den tanken försvann snabbt. För på grund av dessa händelser har jag träffat de människor som i sitt yrke eller som privatpersoner riskerar sin egen personliga säkerhet för att hjälpa, skydda och stödja extremt utsatta och livrädda medmänniskor. Jag har fått bevittna kraften av medmänsklighet och vad som sker med denna kraft när flera personer går samman i dess namn. Den blir ostoppbar.

Kanske kan de personer Jan mötte, deras svar och Janspoetiska funderingar, målningar och fotografier hjälpa oss att möta varandra med större nyfikenhet och förståelse. Vi hoppas att du ser denna bok som en inspirerande och hoppfull vän! Här är berättelsen, i ord och bilder, om vad Jan och flera andra modiga människor gjorde och gör för att vända uppgivenhet och oro inför tillståndet i världen till positiva handlingar.

...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.
Vi får inte bli rädda för varandra.

Det är så här vi alla borde göra; lämna ut våra knaggliga hjärtan så andra vågar göra likadant. Vilket enkelt och underbart sätt att minska ensamheten i världen."
Inger Dahlman, Barometern-OT
"Boken genomsyras av multikonstnärens tankar om hopp, mod och medmänsklighet, allt framfört på det nakna, avskalade och personliga sätt, som har blivit Jans signatur i allt han tar sig för, vare sig det handlar om konst, foto eller det skrivna ordet."
Sofia Ekholm, KalmarPosten