Staden Maghnia i Algeriet har inte förändrats sedan den här romantrilogin började skrivas. Och flickan Maghnia, som lämnades på ett barnhem av sin mor medan denna letade efter sin make som försvann under det mörka nittiotalet, hon finns fortfarande kvar. Men hon är inte längre någon liten flicka, utan en ung, begåvad och målmedveten kvinna. Och alla som kallas ”De försvunna”, de finns också kvar där de var i början av den här historien. De har inte heller förändrats, utan är fortfarande ett mysterium – för hur länge vet ingen. I denna tredje och avslutande bok om Maghnia finns ingen återseendets glädje. Den visar snarare livets grymhet och hur illa människor kan behandla varandra. Den visar på hur människor kan drivas av egoism och egennytta – känslor som finns hos alla, men som många inte vill erkänna öppet. Ovissheten kring de försvunnas öde – i Algeriet och i hela världen – rymmer en orättfärdighet som är svår att förstå, svår att beskriva och ännu svårare att acceptera.
