Mohamed Hocine – författare

Att skriva är inte bara att berätta en historia, utan också att dela med andra något man själv har upplevt, sådant man har gömt inom sig under en lång tid eller sådant man plötsligt minns och vill berätta för andra. I Vägen ut berättar Mohamed om sin första resa från Afrika till Europa samtidigt som vi får följa ett filosofiskt samtal som handlar om livet, värderingar och kulturer. Vi möter den femtonårige algeriske pojken som med hjälp av list och pappans förfalskade namnteckning rymmer till Frankrike men upptäcker att livet i Europa kanske inte är så ljust som han drömt om. Men vi får också lära känna den vuxne mannen som ser tillbaks på sitt liv.

Vissa kallar dem ’De försvunna’, andra kallar dem ’Desertörerna’. För de anhöriga spelar det ingen roll hur de benämns. Allt de vill veta är vad som hänt deras nära och kära, om de lever eller är döda, om de kastats i fängelse eller lyckats fly utomlands. I Algeriet rasade på 1990-talet grymma interna strider – de blodigaste som drabbat landet sedan självständigheten från Frankrike 1962. En auktoritär statsapparat som inte ville lämna ifrån sig makten stod mot oppositionen, som vissa kallade islamistisk, och andra kallade sekulär. Varje stridande part ansåg sig ha rätten på sin sida, och att sitta inne med lösningen på krisen. Men mitt i allt våld och allt dödande var det folket, de vanliga människorna, som fick sitta emellan. Tusentals miste livet, och många familjer lämnade sina hem av fruktan för våldet. Den här boken berättar om några av offren för ’Det mörka årtiondet’ som perioden kallas. Rachidas make Brahim arresterades och fördes bort till ett okänt öde strax innan deras dotter Maghnia föddes. Nu har det gått elva år, och Rachida beslutar att ge sig i väg för att söka efter sin make i ett Algeriet där striderna och dödandet visserligen har upphört, men där rädsla, ovisshet och otrygghet fortfarande existerar.

Maghnia─ gåtan är del 2 i berättelsen om elvaåriga Maghnia och hennes mamma Rachida. Vi följer flickan som har växt upp utan fadern, Brahmin, som försvann under de blodiga strider som rasade i Algeriet under 1990-talet. Maghnias mamma lämnar henne på ett hem för föräldralösa flickor och ger sig av för att söka sanningen om vad som hänt maken. I den första boken, Maghnia ─ sökandet, får följer vi Maghnias liv på hemmet och Rachidas efterforskningar som leder till att också hon försvinner spårlöst. I den andra delen Maghnia ─ gåtan, får Maghnia som alltid levt i väntan på och längtan efter sin pappa nu också vänta på och längta efter sin försvunna mamma. På flickhemmet får hon nya vänner och när flickorna utforskar en grotta upptäcker de underliga saker som ytterst har sin grund i de våldsamma och oroliga åren på nittiotalet. I en miljö där tystnaden är lag är det emellertid inte lätt att söka sanningen, och frågor som är obekväma förblir ofta obesvarade. Ska Maghnias väntan och längtan få ett slut, eller kommer hon att tvingas fortsätta leva i en plågsam ovisshet?

Staden Maghnia i Algeriet har inte förändrats sedan den här romantrilogin började skrivas. Och flickan Maghnia, som lämnades på ett barnhem av sin mor medan denna letade efter sin make som försvann under det mörka nittiotalet, hon finns fortfarande kvar. Men hon är inte längre någon liten flicka, utan en ung, begåvad och målmedveten kvinna. Och alla som kallas ”De försvunna”, de finns också kvar där de var i början av den här historien. De har inte heller förändrats, utan är fortfarande ett mysterium – för hur länge vet ingen. I denna tredje och avslutande bok om Maghnia finns ingen återseendets glädje. Den visar snarare livets grymhet och hur illa människor kan behandla varandra. Den visar på hur människor kan drivas av egoism och egennytta – känslor som finns hos alla, men som många inte vill erkänna öppet. Ovissheten kring de försvunnas öde – i Algeriet och i hela världen – rymmer en orättfärdighet som är svår att förstå, svår att beskriva och ännu svårare att acceptera.