Boris Pahor är född 1913 och betraktas idag allmänt som den slovenska prosans nestor. Han tillhör den slovenska minoriteten i Italien och upplevde redan som mycket ung hur de italienska fascisterna brände ner det slovenska kulturhuset i Trieste 1920. Efter att ha publicerat ett par artiklar i den underjordiska pressen  greps han av Gestapo i januari 1944 och kom att tillbringa resten av kriget i olika läger.
Under efterkrigstiden var han länge inte önskvärd i Slovenien av politiska skäl och samtidigt var han, såsom tillhörande den slovenska minoriteten, i stort sett okänd i Italien. Sedan den första översättningen till franska 1990 har intresset för hans författarskap successivt blivit större och större. Vid sidan av Nekropol som ofta betraktas som hans viktigaste verk, bör man även nämna Sammandrabbning med våren, Villan vid sjön och Staden vid bukten.

Boris Pahor är född 1913 och betraktas idag allmänt som den slovenska prosans nestor. Han tillhör den slovenska minoriteten i Italien och upplevde redan som mycket ung hur de italienska fascisterna brände ner det slovenska kulturhuset i Trieste 1920. Efter att ha publicerat ett par artiklar i den underjordiska pressen  greps han av Gestapo i januari 1944 och kom att tillbringa resten av kriget i olika läger.
Under efterkrigstiden var han länge inte önskvärd i Slovenien av politiska skäl och samtidigt var han, såsom tillhörande den slovenska minoriteten, i stort sett okänd i Italien. Sedan den första översättningen till franska 1990 har intresset för hans författarskap successivt blivit större och större. Vid sidan av Nekropol som ofta betraktas som hans viktigaste verk, bör man även nämna Sammandrabbning med våren, Villan vid sjön och Staden vid bukten.

Boris Pahor är född 1913 och betraktas idag allmänt som den slovenska prosans nestor. Han tillhör den slovenska minoriteten i Italien och upplevde redan som mycket ung hur de italienska fascisterna brände ner det slovenska kulturhuset i Trieste 1920. Efter att ha publicerat ett par artiklar i den underjordiska pressen  greps han av Gestapo i januari 1944 och kom att tillbringa resten av kriget i olika läger.
Under efterkrigstiden var han länge inte önskvärd i Slovenien av politiska skäl och samtidigt var han, såsom tillhörande den slovenska minoriteten, i stort sett okänd i Italien. Sedan den första översättningen till franska 1990 har intresset för hans författarskap successivt blivit större och större. Vid sidan av Nekropol som ofta betraktas som hans viktigaste verk, bör man även nämna Sammandrabbning med våren, Villan vid sjön och Staden vid bukten.