Celanders förlag – förlag

Susanne Dodillets bok Historien om det moderna universitetet är välskriven och intressant. Huvudtesen är att det klassiska universitetet, där centrum utgjordes av humaniora, har ersatts av ett annat där samhällsvetenskaperna styr verksamheten. Den fria nyfikenhetsorienterade forskningen betraktas numera med skepsis eller ren motvilja, medan undersökningar som syftar till att bidra till samhällets framsteg premieras.

Ur historiens gömmor lyfter författaren fram den en gång så inflytelserike professorn i socialpolitik, tillika partiledaren Gösta Bagge liksom en annan professor, Torsten Husén, den svenska grundskolans cyniskt manipulative tillskyndare. Båda har nära till samtidens stora kapitalister liksom till den politisk-byråkratiska eliten. Deras betydelse för det nutida universitetet är avgörande, enligt Dodillet.

Läsaren behöver inte skriva under på alla Dodillets teser för att bli stimulerad av hennes framställning. Det är en bok som lockar till en fördjupad debatt om dagens svenska universitet.

Sven-Eric Lidman

Professor em. i idé och lärdomshistoria, Göteborgs universitet

En idéhistorisk essä som spårar källorna till kulturkriget i den offentliga debatten tillbaka till vänsterns interna uppgörelse med arbetarrörelsen och marxismen. Som ett led i denna uppgörelse orienterade sig vänstern mot identitetskamper och mångkultur. Boken analyserar idéutvecklingen inom vänstern mot bakgrund av det nyliberala systemskiftet som ägde rum vid samma tid. Av särskilt intresse för studien är hur nyliberala tänkare som Mises och Hayek har resonerat kring nationellt självbestämmande, minoritetsrättigheter och migration när de besvarat frågan hur privategendomen kan säkerställas mot ingrepp från den röstberättigade majoritetsbefolkningen.

”Denna roman har gjort epok i mitt författarlif.

Läs den!!!!!!!”

August Strindberg

”Inget verk i den moderna litteraturen – möjligtvis med undantag för Onkel Toms stuga – kan mäta sig med Vad bör göras? när det gäller effekten på människors liv och makten att skapa historia. Ty Tjernysjevskijs roman bidrog med – i mycket högre grad än Marx Kapitalet – den emotionella dynamik som så småningom utlöste den ryska revolutionen.”

Joseph Frank

”Vad bör göras? är vad man kallar en bästsäljare i hela världen, precis som Jane Austens Emma. Det är en studie i självbehärskning och moralisk utveckling, precis som Stolthet och fördom.”

Fay Weldon

Romanen är ett passionerat feministiskt manifest. I centrum står den unga Vera Pavlovna och hennes väg till frigörelse från det patriarkala systemets bojor.

Vad bör göras? var inspirationskälla – och Vera Pavlovna en förebild – för generationer av politiska radikaler och feminister: Vera Zasulitj, Vera Figner, Sonja Kovalevsky, Alexandra Kollontaj, Anne Charlotte Leffler, Emma Goldman, Lili Brik och många andra.

Nyutgåvan av denna klassiska ryska roman i Bo-Göran Dahlbergs översättning är här försedd med ett rikt urval texter av Jan Myrdal och Mariusz Kalinowski som sätter in Vad bör göras? i dess historiska sammanhang och belyser dess betydelse för svensk kultur. Inte minst för Strindbergs ”kvinnodramer” Fröken Julie och Ett drömspel.

Svenska pressröster om Vad bör göras? vid publiceringen 1983:

”en storartad nyöversättning”

(Carl Henrik Svenstedt, DN)

”en av vår tids viktigaste böcker”

(Jan Lindhagen, AB)

”en levande klassiker”

(Hans Levander, Svd)

Nyutgåva av Stendhals klassiska roman. Kartusianklostret i Parma är en av de första moderna romanerna. Författaren skildrar sina gestalter i full storlek utan att anpassa dem efter den goda smakens eller moralens diktat. Läsaren får följa den vackra Sanseverinas intriger och den djärve Fabricio del Dongos öden från nederlaget vid Waterloo till den stilla klosterfriden i Parma i denna lysande sedeskildring från Italien vid 1800-talets början.

Stendhal (pseudonym för Henri Beyle, 1783–1842) är en av 1800-talets viktigaste franska författare. Kartusianklostret i Parma fick inte någon större framgång under författarens livstid och han tillägnade den därför ”the happy few”. Men eftervärlden har räknat honom till de verkligt stora författarna och hans läsare räknas i miljoner. Stendahl sa själv att han avskydde ”den tillkrånglade stilen … När jag skrev La Chartreuse brukade jag för att träffa den rätta tonen varje morgon läsa ett par sidor ur civillagen”. Hans verk kännetecknas av skarp psykologisk analys och en tydlig, distinkt stil.

När en ung man skjuts ned på Nairobis gator för hans förkrossade far och syster tillbaka hans kropp till det sönderfallande hemmet i norra Kenyas torrmarker. Men mordet har satt sedan länge begravda minnen i rörelse och utlöser en serie händelser som ingen kunnat förutse. Hans syster försöker nysta i omständigheterna kring broderns död, ett sökande som river upp gamla sår och väcker minnen om kolonial­tidens brutalitet. När det dessutom dyker upp en ung engelsman som söker efter sin far visar sig ett nytt sammanhang och en ny möjlighet till kärlek och försoning. Växlingen mellan hänsynslös realism och poetiskt språk gör boken till en enastående litterär resa.

Stoft är en storslagen berättelse om kärlek och smärta som sträcker sig över femtio år av Kenyas moderna historia, från Mau-Mau-upproret, frigörelsen från det brittiska imperiet och de strider som plågar den nya nationen.

I sin roman skildrar Owuor Kenyas historia politiskt, poetiskt, vasst, mjukt, målande, med hjälp av storstadsbor och nomader. I takt med att sanningar uppenbaras får vi kännedom om de hemligheter som dolts av detta förtorkade landskap. Gömda djupt i en familjs gemensamma förflutna och deras konfliktdrabbade nation.

Yvonne Adhiambo Owuor är född 1968 i Kenya. Hon blev ett namn i den litterära världen när hon 2003 fick ett prestigefyllt pris för sin novell Viskningarnas vikt (”Weight of Whispers”), nämligen Cainepriset, ett litterärt pris som sedan 2000 ges till en novell skriven på engelska av en afrikansk författare. Priset är uppkallat efter sir Michael Harris Caine, före detta vd för Booker Group, och ordförande för Bookerpriset i nästan tjugofem år. Det enda som hittills har publi­cerats av Owuor på svenska är novellen Viskningarnas vikt (övers. Clemens Altgård) som finns att läsa i 10Tals stora Kenya­nummer, Kenya, mon amour, från oktober 2010. Men här föreligger nu hennes första roman, Stoft (”Dust”) på Celanders förlag, som tidigare publicerat en annan deltagare i 10Tals poesifestival 2010 – Shailja Patels Migritude.

Efter sju års tystnad kommer Erik Wijk med en ny bok som inte liknar något annat.

Det är en vindlande essä om jämlikhet. Men också en självbiografi, om barndom och systerns förtida död. Det är en livsfilosofisk tankebok. Några av våra mest älskade författare – som Astrid Lindgren och Tove Jansson – blir kärleksfullt granskade. Och det är en samtidspolitisk kritik av såväl vänstern som liberalismen. Liksom en skildring av hur nyfascismen kan sippra in i närmaste vänkretsen.

Erik Wijk ger nya ingångar till upplysningens stora namn men också till Leif GW Persson, Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Maja Lundgren, Lena Andersson och Jimmie Åkesson.

Eftertänksamt, allvarligt och lekfullt spinner han en tråd om hur vi människor brottas med vårt medmänskliga ansvar. Alla längtar vi efter något rimligare men alla är vi sköra. Det storartade samsas med det blinda och lågsinnade.

Erik Wijk är född i Göteborg 1963. Han har tidigare publicerat en rad debattböcker och romaner, däribland två böcker om föräldrarna. Allt vi här drömma om från 2009 är en skildring av fadern Olof som valde att hoppa av från societetslivet i Göteborg och leva som eremit. I Bara de riktiga orden från 2015 försöker sonen förstå vem modern Ulla var och hur hon formades som kvinna och människa. Romanen Tivoli från 2011 är en myllrande historisk fantasi. Återkommande i författarskapet är att se människan som både skapare och skapad av sin samtid.

Den italienske journalisten Fabrizio Gatti har under antagen identitet färdats på de vägar som för flyktingar och migranter till Europa. I reportageboken Bilal (Celanders 2013) följde han människor som riskerade allt för ett nytt liv i Europa. I sin roman Född på gränsen skildrar Fabrizio Gatti en familj som på flykt från inbördeskrigets Syrien tar risken att korsa Medelhavet i en ranglig farkost i hopp om att nå tryggheten i Italien. Romangestalterna är uppdiktade men den som har följt författarens rapportering genom åren ser att händelserna i roman­en nära skildrar vad som har kommit fram om den förlisning som ägde rum i oktober 2013 då 268 människor miste livet när en flyktingfarkost förliste på Medelhavet söder om den italienska ön Lampedusa.

Historier om herr Keuner är en samling korta berättelser och anekdoter, aforismer och kommentarer om politik, vardagsliv och livet i exil. Från 1930 till sin död 1956 skrev Brecht ned dessa ironiska porträtt av sin tid samtidigt som han ”bytte land oftare än han bytte skor”. Den kvicke och underfundige herr Keuner har betraktats som ett självporträtt av författaren.

Bertolt Brecht (1898–1956) är en av 1900-talets mest framstående dramatiker och diktare. Han skrev bland annat Tolvskillingsoperan, Mor Courage och hennes barn, Den goda människan från Sezuan, Galileos liv och Den kaukasiska kritcirkeln. Brecht var en glödande antifascist och sedan nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 tvingades han flacka omkring i Europa, ibland bara ett steg före Hitlers arméer. Han tillbringade en del av andra världskriget i Los Angeles och blev förhörd inför representanthusets ökända utskott för ”oamerikansk verksamhet”.

Stora världen är förlagd till åren mellan 1920 och 1988 och ger en inblick i över sjuttio år av Australiens historia. Det är en brett upplagd, allvarlig och varm, berättelse om två unga män som lär känna varandra när de under andra världskriget hamnar som japanska krigsfångar vid Dödens järnväg i nuvarande Malaysia och Thailand: Digger Keen som alltid är sig själv och Vic Curran som gärna skulle vilja vara det, men nästan alltid är någon annan. Den ende han egentligen visar sig själv för är Digger.

Originaltiteln The Great World anspelar på ett nöjesfält med det namnet i Singapore, vilket när japanerna 1942 hade intagit staden användes som fångläger, men titeln, Stora världen, har också en ironisk biton – anledningen till att de unga männen tog värvning var att de ville ut och se världen, och vad fick de se? Utmärglade män som gick under av malaria, beriberi och andra tropiska sjukdomar. Men det vore inte en titel påfunnen av David Malouf om den inte samtidigt uttryckte hur storslagen världen är, och vilka mysterier den bjuder på bara man håller ögonen öppna.

Historien om skampålen handlar om processen mot människor som under pesten i Milano 1630 anklagades för att medvetet ha spridit smittan. Det är en kraftfull och inlevelsefull protest mot ett orättfärdigt övergrepp och en passionerad plädering för individens ansvar för sina handlingar. Texten ingick i den första utgåvan av I promessi sposi men inför den andra utgåvan 1840 beslöt författaren att bryta ut den till en egen volym som fick titeln Storia della colonna infame (Historien om skampålen).

Alessandro Manzoni (1785–1873) anses allmänt som Italiens viktigaste romanförfattare under 1800-talet och Peter Brooks skrev nyligen i New York Review of Books att hans historiska roman I promessi sposi (De trolovade) är ”den mest originella och starkaste av europeiska historiska romaner i Walter Scotts tradition”. Scott menade själv att det var den bästa roman han inte hade skrivit. Den räknas till världslitteraturens främsta verk, i jämnhöjd med Kartusianklostret i Parma och Krig och fred.

Lea Nadler föddes i en fattig familj i en shtetl i det som då var en del av Österrike- Ungern och sedan blev en del av östra Polen och idag är en del av västra Ukraina. Här skildras hennes flytt till den stad som då kallades Lwów, men idag är mera känd under namnet Lviv och hennes engagemang i den kommunistiska rörelsen i Polen, tillvaron som ensamstående mor i trettiotalets Polen. Kampen för att överleva under den nazistiska ockupationen och livet i det nya socialistiska Polen fram till den påtvingade utvandringen till Sverige efter den ökade antisemitismen i slutet av sextiotalet. En berättelse om kamp, segrar och nederlag, svek och besvikelse.  

Romanen Mormor Lea ger ett levande porträtt av en stark kvinna, hennes kamp för överlevnad mot alla odds, strävan efter ett bättre liv och hopp om en rättvisare värld. Hennes liv utspelar sig mot en bakgrund av 1900-talets dramatiska historia, med blodiga världskrig, skoningslösa revolutioner och radikala samhällsomvälvningar, som ständigt hotar att krossa den lilla människan i händelsernas malström.

Författaren Grzegorz Flakierski är född 1956 i Polen och kom till Sverige som tonåring. Efter fil. kand-examen i humaniora vid Stockholms universitet har han haft en rad olika yrken. Bor numera utanför Kramfors. Verksam som kulturskribent och författare. Han har tidigare gett ut flera böcker på andra förlag: Statskuppen i Norrland (2010), Knockout (2014), Familjealbum (2017), När kriget inte kom (2019), Familjebilder (2020), Ett spel större än livet (2022), Familjeminnen (2023), Morden i Muranów (2024).

I Kapitalismen – en spökhistoria undersöker Arundhati Roy den Indiska demokratins mörka sidor – i ett land med 1,2 miljarder invånare, där de hundra rikaste personerna äger tillgångar motsvarande en fjärdedel av landets BNP. Det är ett svidande klarsynt porträtt av ett land hemsökt av vålnader: de hundratusentals bönder som begår självmord som den enda utvägen ur skuldbördan, de hundratals miljoner människor som lever på mindre än två dollar om dagen, de förgiftade floderna, de sinande brunnarna och de skövlade skogarna.Det här är berättelsen om hur världens största demokrati, där över 800 miljoner människor röstade i det senaste valet, ger efter för den oreglerade globala kapitalismens krav. Roy undersöker Indiens ”uppåtflödesekonomi”, hur den förstärker ett kastsystem som gynnar eliten och samtidigt får förödande konsekvenser för befolkningen i stort och för landets dyrbara naturresurser. Hon visar hur multinationella bolag sätter press på Indiens beslutsfattare, hur de med fysiskt våld – och myndigheternas hjälp – tvingar bort fattiga människor från deras jordar för att ge plats åt motorvägar, flygplatser, dammar, gruvor och fabriker och hur de gör medelklassen foglig med hjälp av det hon kallar ”företagsfilantropins sköna konst”.

I Kapitalismen – en spökhistoria använder Roy sitt hemland Indien som exempel för att visa hur ekonomisk tillväxt ofta koncentreras i toppen och utarmar människorna i botten. Hon konstaterar: ”Den oändliga rättvisans matematik är outgrundlig.”

En koncis bok om de övergrepp som följer på autokratins frammarsch i världen, speglad genom situationen i Turkiet. Boken tecknar de mänskliga rättigheternas konfliktfyllda historia i Turkiet i dess internationella sammanhang. Huvudfokus ligger på de avskedanden, bortföranden, fängslanden, den tortyr och det dödliga våld som sedan kuppförsöket 2016 har drabbat journalister, författare, offentliganställda och enskilda medborgare i Turkiet. Den oroväckande utvecklingen i Nato-staten Turkiet är viktig i sig. Den speglar också autokraternas frammarsch i världspolitiken.

Framställningen bygger till stor del på de rapporter som har utarbetats av Turkiettribunalen – ett oberoende initiativ som utifrån internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter försöker ställa Turkiet till ansvar för sina brott. Oavsett valresultatet 2023 är Turkiet en autokrati med en lång väg mot demokrati. Det kommer ta lång tid att läka de sår som de senaste årens attacker mot mänskliga rättigheter skapat.

Klas Grinell är författare och docent i idéhistoria, med inriktning på islamisk tradition, kulturarv och filosofi. Han är knuten till Turkiettribunalen som officiell oberoende observatör. På Celanders har han tidigare gett ut en bok om kuppförsöket 2016 med titeln Imamen, kuppen och tjänarna.

Bilal är berättelsen om den italienske journalisten Fabrizio Gattis resa under antaget namn för att med egna ögon möta de människor som är beredda att riskera allt för chansen till ett nytt liv i Europa. Resan börjar i Dakar i Senegal och fortsätter genom Mali och Niger upp mot gränsen till Libyen. Resan görs i överlastade lastbilar genom Saharaöknen där ett motorhaveri kan resultera i döden.

Bilal är även den identitet som irakkurdisk flykting som författaren använder under sin resa. Genom att sätta sig själv i de illegala flyktingarnas – klandestinernas – situation försöker författaren se Eurpa genom deras ögon.

Bilal är en oavbrutet fängslande skildring av en dramatisk resa, men det är inte författaren och hans strapatser som står i centrum för berättelsen utan människorna han möter längs vägen: Daniel, Joseph, Khaled, James, Billy och deras vänner. Författaren är särskilt intresserad av vad det är som driver människor att lämna sin familj och sitt land och våga allt, det beslut som utgör ”vattendelaren mellan innan och efteråt”. Genom skildringarna av de människor Bilal möter på sin resa växer boken till en skildring av en av vår tids största folkvandringar – strömmen av desperata människor som försöker ta sig in i ”fästning Europa”.

Fabrizio Gatti är en erfaren reporter på den italienska tidskriften L’Espresso. Hans främsta arbetsmetod är att under antagen identitet ta sig in i de miljöer han vill skildra. Han har bland annat fått pris för sitt avslöjande reportage om hur invandrare utnyttjas inom jordbruket i södra Italien.

Vittnesmål om belägringen av det palestinska flyktinglägret Tal El-Zaatar i Beirut. Våren och sommaren 1976 anfölls lägret av kristen högermilis och försvarades av invånarna. Den 22 juni inleddes brutala angrepp på lägret för att driva bort befolkningen. Många tusen dog och skadades. Den 12 augusti tvingades de överlevande att ge sig av – men de fick inte fri lejd ut.

Bokens huvudtext är en dagbok författad av Youssif Iraki. Han var läkare på palestinska Röda Halvmånens sjukhus i flyktinglägret Tal El-Zaatar före och under den belägring som lägret utsattes för våren och sommaren 1976. Youssif Irakis dagbok kompletteras av vittnesmål från tre personer som också var på plats i lägret under denna tid:

Sjuksköterskan Ferial Abu-Sweid skriver om sina upplevelser under den massaker som ägde rum den 12 augusti 1976.

Anestesiteknikern Aref Taha berättar om belägringen av lägret.

Den svenska sjuksköterskan Eva Ståhl som arbetade i lägret drabbades hårt och ger sitt vittnesmål i boken.

Alla överskott från försäljningen av boken går till Shatila barn och ungdomscentrum (www.faddershatila.se).