De stammar som bebodde Centraleuropa från omkring tusen år f.Kr. fram till dess de antingen blandade sig med erövrande germanska, romanska och slaviska folk, eller utplånades kallas keltiska. Kelterna levde i storhushåll på kanske tjugotalet personer, ofta på sluttningar. Och i varje sådant storhushåll på landsbygden fanns det en eller flera krigare. Det keltiska samhället tycks ha varit mycket jämlikt, och saknade både byar och städer. I Kelterna redovisar professor Kruta vad arkeologer, språkforskare och historiker kommit fram till om detta säregna folk med dess "skogsreligion" och avancerade konsthantverk.
