En solig eftermiddag söder om ekvatorn tycker jag mig se ett mönster för kyrkans framgångsrika missionsperioder. Utifrån denna insikt, som jag tyckte gavs mig, sitter jag i december 1987 på ett flyg från Nairobi till Stockholm. I min ryggsäck har jag med ett manuskript med nio egenskaper om hur man utifrån missionshistoriens erfarenheter kan få domnande och döende församlingar att växa.
Jag får tjänst i S:ta Clara kyrka vid centralstationen och jag lär känna lite av resterna av församlingen – de kan räknas på händernas tio fingrar. Den 3 januari 1989 knäböjer jag vid altaret i sidokapellet, viskar för mig själv ”I Jesu namn”, vänder mig mot de församlade – och ser tre personer där.
Det var starten. Här, mitt i drogområdet, fanns mitt missionsområde. Här fanns det verkstadsgolv där jag kunde få pröva om mina nio lärdomar från missionshistorien kunde appliceras.
Här började resan. Här började arbetet. Här började miraklet.
Carl-Erik Sahlberg
Carl-Erik Sahlberg är teol. dr och docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet samt förkunnare och författare till ett flertal uppmärksammade böcker. Efter att ha arbetat i S:ta Clara kyrka i Stockholm under 24 år är han numera bosatt i Tanzania där han tillsammans med sin hustru Overa leder ett arbete bland utsatta barn.
