En solig eftermiddag söder om ekvatorn tycker jag mig se ett mönster för kyrkans framgångsrika missionsperioder. Utifrån denna insikt, som jag tyckte gavs mig, sitter jag i december 1987 på ett flyg från Nairobi till Stockholm. I min ryggsäck har jag med ett manuskript med nio egenskaper om hur man utifrån missionshistoriens erfarenheter kan få domnande och döende församlingar att växa.

Jag får tjänst i S:ta Clara kyrka vid centralstationen och jag lär känna lite av resterna av församlingen – de kan räknas på händernas tio fingrar. Den 3 januari 1989 knäböjer jag vid altaret i sidokapellet, viskar för mig själv ”I Jesu namn”, vänder mig mot de församlade – och ser tre personer där.

Det var starten. Här, mitt i drogområdet, fanns mitt missionsområde. Här fanns det verkstadsgolv där jag kunde få pröva om mina nio lärdomar från missionshistorien kunde appliceras.

Här började resan. Här började arbetet. Här började miraklet.

Carl-Erik Sahlberg

Carl-Erik Sahlberg är teol. dr och docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet samt förkunnare och författare till ett flertal uppmärksammade böcker. Efter att ha arbetat i S:ta Clara kyrka i Stockholm under 24 år är han numera bosatt i Tanzania där han tillsammans med sin hustru Overa leder ett arbete bland utsatta barn.

En solig eftermiddag söder om ekvatorn tycker jag mig se ett mönster för kyrkans framgångsrika missionsperioder. Utifrån denna insikt, som jag tyckte gavs mig, sitter jag i december 1987 på ett flyg från Nairobi till Stockholm. I min ryggsäck har jag med ett manuskript med nio egenskaper om hur man utifrån missionshistoriens erfarenheter kan få domnande och döende församlingar att växa.

Jag får tjänst i S:ta Clara kyrka vid centralstationen och jag lär känna lite av resterna av församlingen – de kan räknas på händernas tio fingrar. Den 3 januari 1989 knäböjer jag vid altaret i sidokapellet, viskar för mig själv ”I Jesu namn”, vänder mig mot de församlade – och ser tre personer där.

Det var starten. Här, mitt i drogområdet, fanns mitt missionsområde. Här fanns det verkstadsgolv där jag kunde få pröva om mina nio lärdomar från missionshistorien kunde appliceras.

Här började resan. Här började arbetet. Här började miraklet.

Carl-Erik Sahlberg

Carl-Erik Sahlberg är teol. dr och docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet samt förkunnare och författare till ett flertal uppmärksammade böcker. Efter att ha arbetat i S:ta Clara kyrka i Stockholm under 24 år är han numera bosatt i Tanzania där han tillsammans med sin hustru Overa leder ett arbete bland utsatta barn.

En solig eftermiddag söder om ekvatorn tycker jag mig se ett mönster för kyrkans framgångsrika missionsperioder. Utifrån denna insikt, som jag tyckte gavs mig, sitter jag i december 1987 på ett flyg från Nairobi till Stockholm. I min ryggsäck har jag med ett manuskript med nio egenskaper om hur man utifrån missionshistoriens erfarenheter kan få domnande och döende församlingar att växa.

Jag får tjänst i S:ta Clara kyrka vid centralstationen och jag lär känna lite av resterna av församlingen – de kan räknas på händernas tio fingrar. Den 3 januari 1989 knäböjer jag vid altaret i sidokapellet, viskar för mig själv ”I Jesu namn”, vänder mig mot de församlade – och ser tre personer där.

Det var starten. Här, mitt i drogområdet, fanns mitt missionsområde. Här fanns det verkstadsgolv där jag kunde få pröva om mina nio lärdomar från missionshistorien kunde appliceras.

Här började resan. Här började arbetet. Här började miraklet.

Carl-Erik Sahlberg

Carl-Erik Sahlberg är teol. dr och docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet samt förkunnare och författare till ett flertal uppmärksammade böcker. Efter att ha arbetat i S:ta Clara kyrka i Stockholm under 24 år är han numera bosatt i Tanzania där han tillsammans med sin hustru Overa leder ett arbete bland utsatta barn.