En stad är ett mångfasetterat och svårbestämt begrepp och på samma vis blir därför speglingarna av staden mångfasetterade. Trettio författare bjuder i boken på sina speglingar och berättelser som ställer frågor om vad en stad är; vilka historier en stad som Malmö bär på; hur berättandet och avbildandet av staden möjliggörs och genom vilka kanaler berättandet sker. Staden manifesteras genom sina platser och byggnader, men är samtidigt djupt personlig. Staden är vårt kollektiva och gemensamma rum och skiftena i stadens utveckling utgör både vår gemensamma och subjektiva tidsreferens. Därför finns olika minnen och flera tidsreferenser beroende på var vi kommer ifrån, var vi bor i staden, vilken generation vi tillhör, klassbakgrund, genus och gjorda livserfarenheter. Men kanske hämtar författarna också sin gemensamma referens ur Sjöwall/Wahlöös kärleksförklaring till staden som mer än någon annan i landet är gränsstaden som speglas i världen bortom Sundet: ”Snart skulle den röda solskivan försvinna någonstans bortom Ven, och kvällsbrisen,..förde svaga fläktar av behaglig svalka genom Malmös gator…Staden påminner inte i särskilt hög grad om Sverige i övrigt, mest beroende på det geografiska läget. Man har närmare till Rom än till midnattssolen, längs horisonten ser man ljusen på den danska kusten och även om det är sant att vintrarna ofta är slaskiga och vindpinade så är det också sant att somrarna minst lika ofta är långa och varma och fyllda av näktergalssång och dofterna från de vidsträckta parkernas yppiga grönska.”
