I ”Negans hämnd” får läsarna komma innanför murarna hos Frälsarna, Negans gäng som han styr med en järnhand.

”Några ord om Negan, för det är en intressant karaktär: precis som Guvernören, den tidigare uppenbart onda karaktären, terroriserar han Ricks grupp å det våldsammaste. Men de är ingalunda karbonkopior för världen i serien har utvecklats, och Guvernören hör till den äldre versionen. Han var en närmast teatralisk skurk, med gladiatorspel för folket, utan tanke på morgondagen; han var, kort sagt, en representant  för civilisationens dödsryckningar.

Negan däremot representerar något nytt: världen efter katastrofen, men där morgondagen finns med i beräkningarna. Han är det ”smarta” gatu-våldet, någon som är fullständigt hänsynslös för att få sin vilja igenom, men han är också medveten om hur människor fungerar psykologiskt, hur man får andra att hjälpa en själv (även om de egentligen inte vill). Han är gängledaren som inte bara ser till att hans följeslagare får det de vill ha, utan att också att de han terroriserar fortsätter att se till att förnödenheter alltid finns tillgängliga – och att de ”frivilligt” överlämnas till honom. Han förstår med andra ord nyttan av ett ordnat samhälle, men han föredrar att han själv är ledaren och att hans vapendragare inte ska behöva utföra det verkliga arbetet – och blir därför ett betydligt större hot mot Rick och de andra; han hotar inte bara deras liv, utan också hoppet om en framtid, att det skulle vara möjligt att långsamt bygga upp en bättre värld igen.”

Ur Simon Wigzells reflektion på serienytt.se efter att Negan gjort entré i den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn

I ”Negans hämnd” får läsarna komma innanför murarna hos Frälsarna, Negans gäng som han styr med en järnhand.

”Några ord om Negan, för det är en intressant karaktär: precis som Guvernören, den tidigare uppenbart onda karaktären, terroriserar han Ricks grupp å det våldsammaste. Men de är ingalunda karbonkopior för världen i serien har utvecklats, och Guvernören hör till den äldre versionen. Han var en närmast teatralisk skurk, med gladiatorspel för folket, utan tanke på morgondagen; han var, kort sagt, en representant  för civilisationens dödsryckningar.

Negan däremot representerar något nytt: världen efter katastrofen, men där morgondagen finns med i beräkningarna. Han är det ”smarta” gatu-våldet, någon som är fullständigt hänsynslös för att få sin vilja igenom, men han är också medveten om hur människor fungerar psykologiskt, hur man får andra att hjälpa en själv (även om de egentligen inte vill). Han är gängledaren som inte bara ser till att hans följeslagare får det de vill ha, utan att också att de han terroriserar fortsätter att se till att förnödenheter alltid finns tillgängliga – och att de ”frivilligt” överlämnas till honom. Han förstår med andra ord nyttan av ett ordnat samhälle, men han föredrar att han själv är ledaren och att hans vapendragare inte ska behöva utföra det verkliga arbetet – och blir därför ett betydligt större hot mot Rick och de andra; han hotar inte bara deras liv, utan också hoppet om en framtid, att det skulle vara möjligt att långsamt bygga upp en bättre värld igen.”

Ur Simon Wigzells reflektion på serienytt.se efter att Negan gjort entré i den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn

I ”Negans hämnd” får läsarna komma innanför murarna hos Frälsarna, Negans gäng som han styr med en järnhand.

”Några ord om Negan, för det är en intressant karaktär: precis som Guvernören, den tidigare uppenbart onda karaktären, terroriserar han Ricks grupp å det våldsammaste. Men de är ingalunda karbonkopior för världen i serien har utvecklats, och Guvernören hör till den äldre versionen. Han var en närmast teatralisk skurk, med gladiatorspel för folket, utan tanke på morgondagen; han var, kort sagt, en representant  för civilisationens dödsryckningar.

Negan däremot representerar något nytt: världen efter katastrofen, men där morgondagen finns med i beräkningarna. Han är det ”smarta” gatu-våldet, någon som är fullständigt hänsynslös för att få sin vilja igenom, men han är också medveten om hur människor fungerar psykologiskt, hur man får andra att hjälpa en själv (även om de egentligen inte vill). Han är gängledaren som inte bara ser till att hans följeslagare får det de vill ha, utan att också att de han terroriserar fortsätter att se till att förnödenheter alltid finns tillgängliga – och att de ”frivilligt” överlämnas till honom. Han förstår med andra ord nyttan av ett ordnat samhälle, men han föredrar att han själv är ledaren och att hans vapendragare inte ska behöva utföra det verkliga arbetet – och blir därför ett betydligt större hot mot Rick och de andra; han hotar inte bara deras liv, utan också hoppet om en framtid, att det skulle vara möjligt att långsamt bygga upp en bättre värld igen.”

Ur Simon Wigzells reflektion på serienytt.se efter att Negan gjort entré i den hyllade serien The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn