Sju essäer om de ögonblick som i den västerländska traditionen brukar beskrivas som mystiska, katartiska, omskakande eller extatiska.
»Människan må vara en unik varelse, men i varje fiber av hennes kropp manifesterar sig det vara som håller alla människor vid liv; hon har något som är oändligt främmande för henne att tacka för sitt liv. Hennes anletsdrag kan inte förväxlas med andras, icke desto mindre är hela kosmos ansvarigt för hennes ojämförliga drag, hennes kropp är helt hennes egen, fastän den inte står henne det minsta närmare än planeter på ljusårs avstånd; hennes hårs och hennes naglars växt är lika mycket en händelse som en stjärnas explosion; exkrementet som lämnar hennes kropp är universums eget råstoff, och ljudet av hennes hjärtslag hämtar näring ur den tystnad som slukar och frambringar allt, liksom det mörker som fyller hennes kropp när sig av den universella osynligheten.«
László F. Földényi är konstteoretiker, litteraturforskare och essäist. Han räknas till Ungerns främsta intellektuella och är professor i konstteori vid Akademien för teater och film i Budapest. Sedan 2009 medlem av Tyska Akademien.
