Hösten 1941. Den franske privatdetektiven Nestor Burma har hamnat i tysk krigsfångenskap. Där möter han en gåtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död i sjukstugan upplever mannen ett kort ögonblick av klarhet och nämner en adress: 120, rue de la Gare. Några veckor senare hör Nestor Burma samma adress uttalas av en annan döende man efter ett skottdrama på tågstationen i Lyon...

Förutom en snillrik kriminalhistoria är romanen en resa tillbaka i tiden till vardagen i Frankrike under tysk ockupation: ransoneringar, syntetisk likör, billiga cigaretter, mörkläggning, utegångsförbud och poliskontroller. Den lika geniale som odräglige Nestor Burma är chef för detektivbyrån Fiat Lux i Paris och rör sig som fisken i vattnet både i societeten och de skumma miljöer där man möter inbrottstjuvar, mördare och brottslingar av alla de slag. Denna noirdeckare blev genast stilbildande när den utkom 1943 och är den första kriminalromanen om Nestor Burma i svensk översättning. Léo Malet (1909-96) räknades till en av Frankrikes främsta deckarförfattare och personifierade begreppet »noir«, ändå är hans namn så gott som okänt i Sverige. Efter ett förflutet som anarkist i Paris på 1920-talet, chansonnier och surrealist debuterade han 1943 med 120, rue de la Gare, som genast gjorde stor succé. 

KRITIKERRÖSTER

»Romanen rusar fram i ett enda andetag hårdkokt som tusan, rappkäftad och slagfärdig mot andra världskrigets kolmörka fond. 1943 kom den ut men har först nu översatts till svenska, mycket inspirerat av Ola Wallin. Dialogen är fantastisk och miljöerna, ofta disiga av tobaksrök, oerhört levande trots att Malet inte använder ett enda ord för mycket. Läs och lär, aspirerande deckarförfattare.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»[Ploten] tycks mest vara en förevändning för Léo Malet att få bjuda in till en anarkistisk, smått surrealistisk språkfest där deckargåtan blir kuliss. Boken, Malets debut för övrigt, utkom första gången 1942 och blev snabbt en kultbok, och det är lätt att förstå, dess kvaliteter är obestridliga. Bara namnet Nestor Burma!« Per-Axel Svensson, Barometern

»120, rue de la Gare har inte sina främsta kvaliteter i intrigen utan för att det är en kriminalroman skriven i ett ockuperat land och utgiven under ockupationen. Och det märks att den är anpassad till de rådande förhållandena. Även om några tyskar inte förekommer i själva berättelsen eller den är närmast kliniskt ren från kritik mot ockupationsmaktens kontroll, märks ockupationen ändå i små bisatser eller stickrepliker. Det är krigstid i Europa med ransoneringskort, flyglarm och mörkläggningar.« Rolf Asmundsson, Östra Småland

»Eftersom deckarhistorien skrivs genom de böcker som översätts till det språk som talas och läses i varje land alla andra, oöversatta deckare/författare förblir ju okända så ingår fransmannen Léo Malets banbrytande noir-roman (originalutgivning 1943) om privatdetektiven Nestor Burma i Paris först nu i den internationella deckarhistoria som är känd i Sverige, eftersom romanen efter alla dessa år äntligen år 2019 översatts till svenska så läs, nu äntligen!« Bengt Eriksson, Deckarloggen

»Det är med nöje jag även småler åt flirten med språkligt bevandrade läsare. Tänk att det finns deckare som inte handlar om en upphittad kvinnokropp. Sådana växer inte på träd. Den här deckaren är charmig för de tidstrogna rökiga barerna och inte minst för den rafflande scenen på den dimmiga bron.« Lena Nöjd, Dagens bok

Hösten 1941. Den franske privatdetektiven Nestor Burma har hamnat i tysk krigsfångenskap. Där möter han en gåtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död i sjukstugan upplever mannen ett kort ögonblick av klarhet och nämner en adress: 120, rue de la Gare. Några veckor senare hör Nestor Burma samma adress uttalas av en annan döende man efter ett skottdrama på tågstationen i Lyon...

Förutom en snillrik kriminalhistoria är romanen en resa tillbaka i tiden till vardagen i Frankrike under tysk ockupation: ransoneringar, syntetisk likör, billiga cigaretter, mörkläggning, utegångsförbud och poliskontroller. Den lika geniale som odräglige Nestor Burma är chef för detektivbyrån Fiat Lux i Paris och rör sig som fisken i vattnet både i societeten och de skumma miljöer där man möter inbrottstjuvar, mördare och brottslingar av alla de slag. Denna noirdeckare blev genast stilbildande när den utkom 1943 och är den första kriminalromanen om Nestor Burma i svensk översättning. Léo Malet (1909-96) räknades till en av Frankrikes främsta deckarförfattare och personifierade begreppet »noir«, ändå är hans namn så gott som okänt i Sverige. Efter ett förflutet som anarkist i Paris på 1920-talet, chansonnier och surrealist debuterade han 1943 med 120, rue de la Gare, som genast gjorde stor succé. 

KRITIKERRÖSTER

»Romanen rusar fram i ett enda andetag hårdkokt som tusan, rappkäftad och slagfärdig mot andra världskrigets kolmörka fond. 1943 kom den ut men har först nu översatts till svenska, mycket inspirerat av Ola Wallin. Dialogen är fantastisk och miljöerna, ofta disiga av tobaksrök, oerhört levande trots att Malet inte använder ett enda ord för mycket. Läs och lär, aspirerande deckarförfattare.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»[Ploten] tycks mest vara en förevändning för Léo Malet att få bjuda in till en anarkistisk, smått surrealistisk språkfest där deckargåtan blir kuliss. Boken, Malets debut för övrigt, utkom första gången 1942 och blev snabbt en kultbok, och det är lätt att förstå, dess kvaliteter är obestridliga. Bara namnet Nestor Burma!« Per-Axel Svensson, Barometern

»120, rue de la Gare har inte sina främsta kvaliteter i intrigen utan för att det är en kriminalroman skriven i ett ockuperat land och utgiven under ockupationen. Och det märks att den är anpassad till de rådande förhållandena. Även om några tyskar inte förekommer i själva berättelsen eller den är närmast kliniskt ren från kritik mot ockupationsmaktens kontroll, märks ockupationen ändå i små bisatser eller stickrepliker. Det är krigstid i Europa med ransoneringskort, flyglarm och mörkläggningar.« Rolf Asmundsson, Östra Småland

»Eftersom deckarhistorien skrivs genom de böcker som översätts till det språk som talas och läses i varje land alla andra, oöversatta deckare/författare förblir ju okända så ingår fransmannen Léo Malets banbrytande noir-roman (originalutgivning 1943) om privatdetektiven Nestor Burma i Paris först nu i den internationella deckarhistoria som är känd i Sverige, eftersom romanen efter alla dessa år äntligen år 2019 översatts till svenska så läs, nu äntligen!« Bengt Eriksson, Deckarloggen

»Det är med nöje jag även småler åt flirten med språkligt bevandrade läsare. Tänk att det finns deckare som inte handlar om en upphittad kvinnokropp. Sådana växer inte på träd. Den här deckaren är charmig för de tidstrogna rökiga barerna och inte minst för den rafflande scenen på den dimmiga bron.« Lena Nöjd, Dagens bok

Hösten 1941. Den franske privatdetektiven Nestor Burma har hamnat i tysk krigsfångenskap. Där möter han en gåtfull man som har förlorat minnet. Strax före sin död i sjukstugan upplever mannen ett kort ögonblick av klarhet och nämner en adress: 120, rue de la Gare. Några veckor senare hör Nestor Burma samma adress uttalas av en annan döende man efter ett skottdrama på tågstationen i Lyon...

Förutom en snillrik kriminalhistoria är romanen en resa tillbaka i tiden till vardagen i Frankrike under tysk ockupation: ransoneringar, syntetisk likör, billiga cigaretter, mörkläggning, utegångsförbud och poliskontroller. Den lika geniale som odräglige Nestor Burma är chef för detektivbyrån Fiat Lux i Paris och rör sig som fisken i vattnet både i societeten och de skumma miljöer där man möter inbrottstjuvar, mördare och brottslingar av alla de slag. Denna noirdeckare blev genast stilbildande när den utkom 1943 och är den första kriminalromanen om Nestor Burma i svensk översättning. Léo Malet (1909-96) räknades till en av Frankrikes främsta deckarförfattare och personifierade begreppet »noir«, ändå är hans namn så gott som okänt i Sverige. Efter ett förflutet som anarkist i Paris på 1920-talet, chansonnier och surrealist debuterade han 1943 med 120, rue de la Gare, som genast gjorde stor succé. 

KRITIKERRÖSTER

»Romanen rusar fram i ett enda andetag hårdkokt som tusan, rappkäftad och slagfärdig mot andra världskrigets kolmörka fond. 1943 kom den ut men har först nu översatts till svenska, mycket inspirerat av Ola Wallin. Dialogen är fantastisk och miljöerna, ofta disiga av tobaksrök, oerhört levande trots att Malet inte använder ett enda ord för mycket. Läs och lär, aspirerande deckarförfattare.« Malin Krutmeijer, Aftonbladet

»[Ploten] tycks mest vara en förevändning för Léo Malet att få bjuda in till en anarkistisk, smått surrealistisk språkfest där deckargåtan blir kuliss. Boken, Malets debut för övrigt, utkom första gången 1942 och blev snabbt en kultbok, och det är lätt att förstå, dess kvaliteter är obestridliga. Bara namnet Nestor Burma!« Per-Axel Svensson, Barometern

»120, rue de la Gare har inte sina främsta kvaliteter i intrigen utan för att det är en kriminalroman skriven i ett ockuperat land och utgiven under ockupationen. Och det märks att den är anpassad till de rådande förhållandena. Även om några tyskar inte förekommer i själva berättelsen eller den är närmast kliniskt ren från kritik mot ockupationsmaktens kontroll, märks ockupationen ändå i små bisatser eller stickrepliker. Det är krigstid i Europa med ransoneringskort, flyglarm och mörkläggningar.« Rolf Asmundsson, Östra Småland

»Eftersom deckarhistorien skrivs genom de böcker som översätts till det språk som talas och läses i varje land alla andra, oöversatta deckare/författare förblir ju okända så ingår fransmannen Léo Malets banbrytande noir-roman (originalutgivning 1943) om privatdetektiven Nestor Burma i Paris först nu i den internationella deckarhistoria som är känd i Sverige, eftersom romanen efter alla dessa år äntligen år 2019 översatts till svenska så läs, nu äntligen!« Bengt Eriksson, Deckarloggen

»Det är med nöje jag även småler åt flirten med språkligt bevandrade läsare. Tänk att det finns deckare som inte handlar om en upphittad kvinnokropp. Sådana växer inte på träd. Den här deckaren är charmig för de tidstrogna rökiga barerna och inte minst för den rafflande scenen på den dimmiga bron.« Lena Nöjd, Dagens bok