”Vi kör förbi. Du finns där men vårt medvetande ger dig ingen plats, vi har inte tid. Du ligger där längs vitmålade streck, ibland mitt i vägen. Som om du ville skrika ‘se mig, jag är här, jag har fanns‘. En bruten vingpenna, ett rött bröst. Svarta fåglar kretsar. Du blöder, stelnar, förmultnar. Förloppet pågår, blir vår vardag, ibland under flera veckors tid. Vi passerar. Vi skyndar på. Jag stannar.” Sedan Emil Malmborg för femton år sedan började fotografera vildsvin, duvor, fiskmåsar, igelkottar och andra djur i vägdiken, på rå asfalt och i dammigt grus har världen snurrat allt snabbare. I en värld där allt går så fort är hans bilder en viktig påminnelse om att stanna upp. – Jag har försökt att göra döden vacker, ge djuren något av en värdighet och synliggöra en del av våra svenska vägar som annars sällan får utrymme. Hans projekt är egensinnigt och välfotograferat. Kombinationen av det vackra och det makabra är gripande. Författaren Patrik Svensson sammanfattar avsikten väl i sitt efterord när han drar paralleller till hur vi människor hanterar döden och hedrar våra kära bortgångna. Silent Fauna är Emil Malmborgs första bok.
