Journal – förlag

Tre små svenska trästäder som profilerar sig med hjälp av vackra trähus bemålade med rödfärg eller pigmenterad linoljefärg. Det är en sanning. Innanför fasaden lever stadens invånare. I sorg och glädje. I oro och idyll. Som folk är mest. Genom att låta tre fotografer fritt få förmedla sina intryck vill de tre städerna bidra med ännu ett lager av alla de sanningar som ett samhälle består av.

Victor Hasselblads liv blev dramatiskt och framgångsrikt. Som ung flydde han till naturen och fotografin. Med tiden blev han en världsresenär och förmögen industriman. Kort innan bortgången sålde han sitt kameraföretag och bildade en stiftelse med uppgift att främja naturvetenskap och fotografi. Hasselbladkameran fick sitt stora genombrott när de amerikanska astronauterna använde den i rymden. Kameran betyder också mycket för mer jordbundna fotografer, såväl amatörer som professionella inom mode-, reportage-, porträtt-, reklam-, natur- samt vetenskaplig och medicinsk fotografi. Idén till sin kamera fick Victor Hasselblad (1906-78) då han under ungdomsåren reste land och rike runt för att fotografera fåglar. Men han blev aldrig riktigt nöjd med sina bilder och började drömma om en bättre kamera. Han publicerade sina tankar och när andra världskriget bröt ut fick han i uppdrag från svenska flygvapnet att bygga en militär spaningskamera. Tillverkningen startade i ett garage nära hamnen i Göteborg. Den civila kameran fick vänta. Men tre år efter kriget var den klar att lanseras. Det blev succé direkt. Än idag bygger den moderna Hasselbladaren på Victor Hasselblads grundidé om ett moduluppbyggt kamerasystem. Boken är resultatet av många års research och bygger på omfattande intervjuer och diger korrespondens. Denna andra reviderade utgåva av boken om mannen bakom kameran innehåller många nya illustrationer och uppgifter. Dessutom en uppdaterad förteckning över Hasselblads kameramodeller samt ett tillägg som beskriver vad som hände med företaget när man gick från analog till digital fotografi. Läs också om vad som hände med Erna och Victor Hasselblads stiftelse. Sören Gunnarsson har bland annat varit verksam som frilansskribent och redaktör för tidskrifterna Hasselblad Forum och Camera Natura. Han var också initiativtagare till Hasselblad Centers vänner.

»I Rajasthan finns inget hav. Resan från det inre av Indien har tagit nästan ett dygn på dåliga vägar. Bussen kom fram för någon timme sedan. Solen har just gått upp över Indiska oceanen. Det är första gången de ser havet.« Denna text inleder Ocean, en svartvit bildserie av fotografen om hans möte med männen som aldrig sett havet - och deras möte med vattenkaskaderna. En blöt och varm berättelse.

På morgonen är man som naknast, utan ett endaste lager av skydd tvingad att möta ljuset och minnen man helst vill glömma. Bilderna på unga män i sårbara situationer i San Francisco handlar om att vakna upp med en ångest över saker som hänt och man bara vill fly ifrån. En historia, genom deras hud och blickar. Som inte bara handlar om var och vad de är just nu, utan vad som fört dom dit.

Författaren ärver ett fotoalbum efter sin farmor, från hennes uppväxt på Mnene missionsstation i dåvarande Rhodesia för nästan 100 år sedan. Helga öppnar albumet, läser anteckningen ”I väntan på vad som komma skall” och finner att nästan hälften av fotografierna i albumet saknas. Hon bestämmer sig för att resa till Mnene ”för att, på något vis, avsluta albumet”.  I boken, utformad som farmorderns album, möter de gamla bilderna Helgas nya. Bilderna kombineras med anteckningar och citat – ett före och efter filtrerat genom slump, associationer, föreställningar och fantasier. In waiting for what is to come berör minnet, fotografi, familj, makt, religion och kolonialism.

Hendrik Zeitler har begett sig norrut, till Abisko nationalpark som ligger i bergen i svenska Lappland, cirka 200 kilometer norr om polcirkeln. Bilderna är tagna under besök där 2019, 2020 och 2023. Tekniken som används är kamerlaös fotografi, även kallad fotogram. Motiven exponeras på natten, direkt på ljuskänsligt papper, med hjälp av en blixt. På så sätt är varje bild ett avtryck av en liten del av landskapet i skala 1:1.

Suicid är förknippat med skam, skuld, tabu – något man ogärna pratar om. Efter att en nära släkting helt oväntat tagit sitt liv, bestämde sig fotograf David Lundmark för att söka upp andra med erfarenheter av självmord – privat eller genom sina yrkesroller. Dels för att han själv ville bearbeta sin sorg och försöka förstå vad som hänt, också för att bryta den mediala tystnaden kring suicid. Boken består av bilder och citat, alla frikopplade från varandra men tillsammans ett kollektivt ”vi” av kaotiska känslor, sorg, frågor, ilska, konstateranden. David Lundmark vill visa att självmord är ett betydande samhällsproblem – hur vi alla existerar i ett sammanhang och att varje död påverkar de levande på något sätt.

Stolta kan vi presentera den förmodligen mest omfattande fotografiska dokumentationen i bokform om Palmyra ruinstaden i öknen 215 km nordöst om huvudstaden Damaskus i Syrien. Ett riktigt praktverk (35 x 28 cm) med 72 storformatsfotografier och efterord på svenska och engelska av Kristian Petri. Varje bok är innesluten i en linneklädd kassett. Varför? Frågan går till upphovsmannen, Eric Ericson, född 1972, som sedan 1996 gjort 13 resor till Syrien för att berätta om den antika ökenstaden. Jag är ruinromantiker och Palmyra är en så vacker och ödslig plats. Stenarna föder också tankar om alla civilisationers förgänglighet. Liksom vi trodde säkert Palmyraborna att deras samhälle skulle vara för evigt. Eric Ericson har tidigare bland annat gjort böckerna "Panorama" (2005) som består av en 21 meter lång teckning av en stadssiluett, samt de bästsäljande pocketböckerna "Brev till samhället" (2003) och "Brev till utlandet" (2006). Eric Ericson, som verkligen lever upp till benämningen mångsysslare, är nu tillbaka som fotograf med en fotobok som saknar jämförelse.

”Jag flyttade från London till Gotland 2019. Min mormor var 93 år gammal och hon och jag började bege oss ut på regelbundna bilturer. Farmor gillade bäst när jag körde de gamla vägarna genom socknarna. När vi en kylig vinterdag passerade det resta korset i skogsdungen på vägen mellan Endre och Dalhem, berättade farmor om den sista avrättningen som skedde där 1863. ”Det var många som beskådade spektaklet”, en av dem var hennes farmor. Han som avrättades var en mördare, och ”kloka gummor” samlade blodet i medtagna kärl. Blod från en mördare ansågs ha stark kraft och magiska egenskaper. Efter flera bilresor och många konversationer började jag även regelbundet besöka Riksarkivet och där läsa allt jag kom över om den gotländska folktron och dess helande och skyddande ritualer. Hur kunde dessa botemedel, huskurer, ritualer och traditioner ha sett ut? Coronapandemin kom och gick. Den visade oss hur lite vi kanske egentligen vet om sjukdom och virus. Nya och närmare krig bröt ut och visade hur oskyddade vi kanske egentligen är. Jag letade vidare i folktron och hittade inspiration. /Jessica Lindgren-Wu

Joey Judita Abraits andra bok handlar om män, natur, vänskap, död och liv. ”Vid mitt första besök på gården, ”fristaden”, blev jag förfärad och fängslad på en och samma gång. Å ena sidan vanvård, försummelse runt husen och de övergivna sidobyggnaderna, å andra sidan en känsla av upphöjdhet och andlighet i luften och landskapet runt omkring ... Det fanns inga regler bortsett från några få: att vara som man vill utan att överskrida gruppens behov, ta hand om sin egen röra och delta i den årliga städ- och planeringshelgen.”

I sin nya bok återvänder Simon Johansson till samma domäner som låg till grund för hans debutbok, Across the Bridge (2016). Nu som då är det inte bara en serie vardagliga observationer – det är dags att knyta ihop lösa ändar och avsluta. No Man’s Land handlar om en nära krets av människor i en liten by på Öland. Här bor bönder sida vid sida med ett konstnärskollektiv. Deras liv och arbete är sammanflätade. Bönderna engagerar sig i konstprojekt och konstnärerna deltar i odlingen. Efter att ha bott många år där känner Simon Johansson byborna väl. Han har sett dynamiken på nära håll. – Genom att skildra vardagen i byn beskriver jag den universella driften att vara betydelsefull för andra, att vara en del av ett sammanhang, säger Simon Johansson. – Utgångspunkten för projektet är min egen upplevelse av när det sammanhanget togs ifrån mig. Slutet på ett förhållande förvandlades till ett känslomässigt trauma. Det handlar om hur mitt liv i byn faller samman och hur jag lämnar en älskad plats. Fotografen arbetar med No Man's Land-soundtracket som kommer att släppas på alla digitala plattformar och på vinyl 2024. Texterna till låtarna finns med som en separat del i boken.

Omslagsfoto: Lena Lislevand

Innehåller 42 fotografier (återgivna i duplextryck) av Anders Petersen, född 1944 och sedan flera decennier en av Sveriges mest tongivande och internationellt erkända fotografier. Birna Marianne Kleivan, dansk fotohistoriker och -skribent, svarar för texten - en intervju med fotografen och en summering av hans verk. Hon skriver: "Drift och dröm frammanas i en rad djuriskt orienterade fotografier, som bland annat fascinerar genom deras på en gång gränsöverskridande och kyska framställning av det primitiva och människans mer mörka sidor. Det är en farlig och fuktig värld, full av sirensång och sår som inte vill läka. Där demoner hålls på avstånd genom ställföresträdare, samtidigt som extasens tillfälliga lyckorus fixeras, innan en avgrund av mänsklig ensamhet åter öppnar sig." Finns också i en engelsk utgåva: Close distance.

New Morning in the Old World är en dokumentation av ett instabilt decennium i Europa. Christian Belgaux undersöker hur historien kastar en skugga över den turbulenta nutiden, som har resulterat i demokratisk nedgång och krig. Boken är resultatet av dussintals resor till mer än 20 europeiska länder. Christian Belgaux är fotograf och journalist på den norska veckotidningen Morgenbladet, där han också skriver om fotografi. Han arbetar med dokumentära och konstnärliga projekt och har gett ut flera böcker.

”Vi kör förbi. Du finns där men vårt medvetande ger dig ingen plats, vi har inte tid. Du ligger där längs vitmålade streck, ibland mitt i vägen. Som om du ville skrika ‘se mig, jag är här, jag har fanns‘. En bruten vingpenna, ett rött bröst. Svarta fåglar kretsar. Du blöder, stelnar, förmultnar. Förloppet pågår, blir vår vardag, ibland under flera veckors tid. Vi passerar. Vi skyndar på. Jag stannar.” Sedan Emil Malmborg för femton år sedan började fotografera vildsvin, duvor, fiskmåsar, igelkottar och andra djur i vägdiken, på rå asfalt och i dammigt grus har världen snurrat allt snabbare. I en värld där allt går så fort är hans bilder en viktig påminnelse om att stanna upp. – Jag har försökt att göra döden vacker, ge djuren något av en värdighet och synliggöra en del av våra svenska vägar som annars sällan får utrymme. Hans projekt är egensinnigt och välfotograferat. Kombinationen av det vackra och det makabra är gripande. Författaren Patrik Svensson sammanfattar avsikten väl i sitt efterord när han drar paralleller till hur vi människor hanterar döden och hedrar våra kära bortgångna. Silent Fauna är Emil Malmborgs första bok.

Under åtskilliga resor har Johan Lundberg besökt "romerland" på Balkan med uppdraget att fotografera romernas liv. "Jag besökte olika romska samhällen, stannade en tid, reste vidare och återvände. Vi såg dagar komma och gå och jag fotograferade dem, mina dagar och deras. Romerna, inhöljda i mystik som de är, lämnar ingen oberörd. Vi ser på dem som fascinerande och exotiska, våra fördomar är otaliga. Min förhoppning är att vad du ser i mina bilder, mer än någonting annat, är människor: dina systrar och bröder, mödrar och fäder, döttrar och söner. Och så klart, dig själv – det kunde mycket väl ha varit du. Och du hade inte gillat hur majoritetsbefolkningen behandlar dig. Du hade inte imponerats av hur 'ditt land' inte står upp för dig. Du hade varit oerhört besviken över att dina möjligheter till arbete är så begränsade. Du hade stått frågande inför varför de mänskliga fri- och rättigheterna inte gäller också dig. Den här boken berättar vad jag såg under mina resor – ytterligare en dag av livet." De 65 svartvita bilderna är fotograferade i Albanien, Grekland, Kosovo, Makedonien, Serbien och Montenegro. Johan Lundberg är född 1979 och verksam som frilansfotograf.

De 37 tungsvarta fotografierna, återgivna på högglansigt papper, kan ses som en drömsekvens, ett gränsland mellan dröm och vakenhet. Enligt fotografen är det "en resa bland obestämbara rädslor, tvångsföreställningar och annan barlast". Thomas Wågström är född 1955 i Stockholm. Han har haft cirka 15 separatutställningar i Sverige, Norge, Turkiet och Ryssland, gjort stillbildsfilmer för Sveriges television samt tidigare publicerat två böcker, På insidan av allvaret med text av Marie Lundquist (1994) och Boxare med text av Ernst Brunner (2000).

Fotografen Hans Strand och nestorn bland miljöskribenter Rolf Edberg berättar om världens äldsta och största träd i Nordamerikas bergsmassiv. Besöker frodiga regnskogar i Sydamerika, Australien och Sydostasien. Tar oss med till Afrikas magra savanner och taigan på Nordkalotten. Sist men inte minst handlar det om Sveriges björkar, granar och talar. 90 enastående helsides- och panoramafotografier i fyrfärg. Och en vis mans måleriska och kunskapsfyllda ordväv som vädjar till mänsklighetens förnuft: "Tro inte den som säger att det inte går! Vi kan leva på jordens villkor. Det viktiga för individen är att aldrig känna sig färdig, alltid vara öppen för något nytt. Att inte ta något för givet, att ständigt ifrågasätta."

Under mer än tio år har Per Hanstorp fokuserat på de sista vinterresterna, de smutsiga snöhögarna som försvinner med den starka vårsolens sken. I sitt efterord skriver landskapsarkitekt Monika Levan: ”För inte så många år sedan var snöhögarna i landets städer färre. Snön plogades rakt ner i kanaler, sjöar och vattendrag och på så vis löstes problemet med framkomlighet och hinder i gaturummet. I takt med att trafiken ökat och medvetenheten om hur miljön påverkas av föroreningar från våra gator, har myndigheterna i sina förordningar blivit striktare med hur och var snö får deponeras. Att dumpa snö i vatten kräver nu särskilt tillstånd från länsstyrelserna. Snö klassas nu som avfall.” Förmodligen den första boken någonsin om snöhögar!

Häng med på party med Ingvar Kenne som har besökt Bachelor & Spinster Balls i Australien! I ett brev till författare Tim Winton skriver han: ”B&S-balerna är unikt australiska, men för mig finns i botten något universellt. Ungdomar tar kontroll över sin resa in i vuxenlivet i behov av att bryta med auktoriteter i sina liv, och därmed överge den kontrollen. Fullständigt!” Tim Winton svarar: ”Är detta verkligen initiationsriter eller bara franchiseifierade och oändligt upprepade fyllefester där allt är i stort sett detsamma efteråt? Jag är inte säker, för att vara ärlig. Och kanske förväntar jag mig för mycket. Men om du ser problemet: när vi väl värdesätter någonting genom att kalla det en initiationsrit så är vi tvungna att förvänta oss något av den. Vi söker med rätta en viss större mening i den. Och med B&S-balerna kämpar jag lite, men jag är romanförfattare, inte sociolog eller antropolog.”

I Kattegatt, mitt emellan Danmark och Sverige, ligger den danska ön Anholt. Där har den svenske fotografen Jäger Arén, med en blick känslig för vrår och alldagliga ting, flanerat i det som sedan barnsben varit hans sommarrviste. Poeten och författaren Vagn Lundbye betraktar ön och dess invånare ur ett historiskt perspektiv. Liselotte Arentz Sørensen, en av Anholts nu cirka 160 bofasta, svarar för efterordet. 1416 då? Det är numret på ett sjökort där Anholt finns med.

För några år sedan jobbade jag som popcornförsäljare på en stadsfestival. Mitt emot stod en spåtant. När jag hade rast bytte jag till mig en spådom mot en mellanpopcorn. Jag skulle vara frisk tills jag blev gammal, då skulle jag få minnesproblem och gå ur tiden vid 87 års ålder. Berättelserna i den här boken är en samling minnen till mig om jag blir en 87 år gammal dam utan minne. Helga Härenstam är född 1980 och detta är hennes bokdebut.

Fotograf Lina Haskel har rest Sverige runt för att titta in i 66 av landets Folkets hus. Dessa samlingslokaler som betytt så mycket för det svenska samhällets framväxt har gett henne känslan av "ett slags nationellt kollektivt medvetande". Efterord av historikern och författaren Henrik Berggren.

Svartvita bilder fångade av en flanör- och gatufotograf med känslig blick. Simon Johansson skriver: ”Stockholm. Det är omöjligt att undkomma din skönhet, sårbarhet och fåfänga. Och dina skavanker. Din ruttenhet. Jag besöker ställen där du blöder, jag är där och pillar på dina sårskorpor. Ibland tröttnar jag på dig och dina lättbrutna löften. Men jag ger aldrig upp om dig. Dina gator har alltid varit mina riktlinjer. När jag går där idag snubblar jag på gamla minnen.”

Drygt 100 fotografier av vandaliserade bilvrak passerar revy i Björn Larssons nya bok. Övergivna står de mitt i staden eller på ensliga landsvägar, utlämnade åt reservdelsplockare och som reliker av en industriell epok i förvandling. Bilderna är resultatet av att Björn Larsson har låtit den egyptiska handkoloristen Maha Kamel fritt få läsa och färgsätta hans svartvita fotografier. Resultatet är säreget. Bokens titel är likaså en sanning med modifikation. Bilderna är tagna 1999-2016 men i boken presenterade årstidsvis.

Sommaren 1896 lämnade män, kvinnor och barn Nås i Dalarna och for till Palestina för att invänta Jesus återkomst. De anslöt sig till American Colony, en frireligiös sekt styrd av amerikanskan Anna Spafford. Kring Nåsbornas öde spann Selma Lagerlöf romanen Jerusalem, som filmatiserades 1996 av Bille August. Mindre känt är att i kolonin fanns en fotogrupp som under det kollektiva namnet American Colony Photographers skapade en av världens finaste bildsamlingar från dåtidens Palestina och Mellanöstern. I Drömmen om Jerusalem, Lewis Larsson och American Colony Photographers, som också ges ut i en engelsk upplaga, berättar Mia Gröndahl inte bara om svenskarnas utvandring och deras religiösa drömmar som krossades i en hård verklighet här läggs också ett stycke tidigare förvanskad fotohistoria tillrätta. För första gången skildras Lewis (Hol Lars) Larssons framgångsrika karriär. Först som elev till Elijah Meyers, fotogruppens grundare en excentrisk jude från Bombay som konverterade till kristendomen. Sedan som ledande fotograf i sällskap med den några år äldre kollegan, amerikanen Furman Baldwin. Och slutligen som chefsfotograf, 1910-30, med en stab av unga svenskar som assistenter. Inte minst är Drömmen om Jerusalem en fascinerande visuell framställning med drygt 320 fotografier. För bildsammanställng och -redigering svarar Gösta Flemming och Mia Gröndahl. Formgivare av boken är Martin Högström. Drömmen om Jerusalem har tilldelats ett hedersomnämnande av juryn för Svensk bokkonst 2005 och juryn för Svenska fotobokspriset 2007. Mia Gröndahl är född 1951 och arbetar som författare, journalist och fotograf.

Fotografen skriver i sin debutbok att "bilderna är en återspegling av mina personliga upplevelser från Flatenbadets campingplats söder om Stockholm. De flesta av personerna på bilderna bor där permanent, andra har hälsat på eller bott där kortare perioder. Bilderna är fotograferade 2002-05." Rikard Laving är född 1978 och bosatt i Nyköping.

I Du mich auch (tyska, "Du mej också") återknyter Anders Petersen banden med ungdomen genom 72 fotografier (återgivna i duplextryck) från Hamburg och Stockholm i slutet av 1960-talet. Endast ett fåtal av dem har publicerats tidigare. Petersen skriver inledningsvis: "Jag minns samhörigheten, rädslan, en oförställd nyfikenhet och vår solidaritet. Det handlade sällan om fotografi. Inte i första hand. Det var att möta människor, att undersöka olika verkligheter, som var avgörande. Så är det fortfarande. I dag ser jag bilderna i ett förändrat perspektiv, men de knyter ihop det som var då med det som är nu." Anders Petersen, född 1944, har under flera decennier varit en av Sveriges mest tongivande och internationellt erkända fotografer.

”Pappa väcker mig klockan tre som han har lovat. Det är oklart vad som är mest spännande, att få vara uppe och titta på tv mitt i natten eller att människan ska landa på månen. Oavsett vilket så har den korniga svartvita tv-bilden med Armstrong i rymddräkt svävande på trappsteget etsat sig fast på näthinnan. Samtidigt som människan tar det stora klivet, 38 439 mil från vårt vardagsrum, tar jag ett litet steg för att utvidga mitt alldeles egna universum.”