Aron Sjöblad är lärare och forskare. Han har tidigare utgivit diktsamlingen Brunnen (2010). “Och ja, nu går du över ängarna. Skymning, kyligt redan och fuktigt, och du är mera dimma än människa. Vinden driver dig fram, låter dig stanna, blåser dig vidare. Pilträd, hasselbuskar – allt så tydligt i dina ögon. Fast din kropp snarare är en känsla, en aning, än verklig. Försiktigt tar du dina sinnen i bruk, hör suset av löv, känner blåsten mot kinderna. Gårdarna ligger mörka på avstånd. Och ja, så lätt att springa uppför en slänt, som ett lekande barn – vinden bär dig. Nej, här är inget verkligt. Inte du själv. Inte grusvägen. Inte grönskan i dikesrenen. Men det har kanske ett inslag av verklighet, även du själv – stjärnorna är det verkligaste tycks det." (Ur Sång av liv)
