Tomas Böhm är läkare, psykoanalytiker och författare, verksam i Stockholm. Han skriver både skön- och facklitteratur, arbetar med patienter, som föreläsare och är musikälskare på fritiden. Två av hans mest kända fackböcker är Efter förälskelsen och Om otrohet. Hans böcker har, liksom Bortresta, ofta haft teman som anknyter till flyktingskap och utsatthet, liksom till motstånd mot utanförskap.
I Bortresta möts några människor ett par dygn. Herman, en frånskild filmrecensent i fyrtioårsåldern blir arbetskamrat med Eva, som just lämnat ett sårigt äktenskap bakom sig. De beslutar sig för att fira midsommar ihop genom att göra en båtresa med Hermans motorbåt. De tar med sig Pierre, kirurg och båtexpert, och styr från Mälaren mot Utö, till en skärgårdsstuga i Stockholms skärgård, där Eva har en gammal väninna som de ska hälsa på.
Tre bortresta människor, som ägnar båtresan åt att lära känna varandras ömtåligheter, tills de kommer fram till Utö och Monika. Där väntar också Monikas nya man och en manlig vän till paret, från Frankrike. Det dukas till midsommarfest och efterhand uppdagas det förflutna och relationerna exploderar.
Här ett citat ur Bortresta: "Det är för mycket död i vår familj. Alla hennes släktingar och pappa och nästan hon själv. Pappas familj är döda också. Ibland tror jag de är bortresta allihop. Ingen vet ju var de är. De skulle kunna vara bortresta utan att höra av sig ... Hur vet man vilka som är döda, dom eller vi? Men det låter rätt bra att de kanske är bortresta. De får inte skriva, faxa eller maila. De får inte ha mobiltelefon med sig. De kanske får göra en flygtur utklädda till fåglar, som de där måsarna, men inte ge sig tillkänna. Hur har de det där de är då?"
