Bokens femtonåriga huvudperson grips av en plötslig önskan: hon skulle vilja ha sin döde fars aska. I tillbakablickar följer sedan berättelsen om hennes ungdom och om den sista resan hon företog med fadern, reserverad, utblottad, men ändå den enda fasta hållpunkten i hennes kringflackande tillvaro. Modern, hennes lagliga vårdnadshavare, befinner sig på andra sidan Atlanten, och överlåter dotterns uppfostran på släktingar och olika flickinternat. Fadern får endast träffa henne när det behagar den kallsinniga modern. Ombord på Proleterka får hon för första gången i sitt liv stifta bekantskap med den andra delen av världen, den manliga. Den sexuella skolning hon får av sjömännen är hårdhänt. Men hon är uppslukad av sin iver att vinna livserfarenhet. Inlevelsefullt och koncist beskriver hon sina kärleksmöten och hur hon nästan totalt försummar sin far. 

Proleterka är en rasande studie i egoism, osäkerhet och sömnlös förbittring.

"Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år (1989) och Proleterka (2001)." New York Times

"Hennes meningar är hårda och kompakta, ädelstenar snarare än kött. Bilderna blixtrar fram, osammanhängande, fängslande, sedan är de borta." New Yorker

"Proleterka är en elegant strukturerad och djupt gripande studie i förlorad oskuld och försmådd kärlek." Kirkus Review

"Hon har den där avundsvärda förmågan att snabbt fånga essensen hos människor och ting, en blandning av förstrött lättsinne och auktoritativ visdom." Ingeborg Bachmann

Proleterka utnämndes av The London Times Literary Supplement till en av årets bästa böcker.

Bokens femtonåriga huvudperson grips av en plötslig önskan: hon skulle vilja ha sin döde fars aska. I tillbakablickar följer sedan berättelsen om hennes ungdom och om den sista resan hon företog med fadern, reserverad, utblottad, men ändå den enda fasta hållpunkten i hennes kringflackande tillvaro. Modern, hennes lagliga vårdnadshavare, befinner sig på andra sidan Atlanten, och överlåter dotterns uppfostran på släktingar och olika flickinternat. Fadern får endast träffa henne när det behagar den kallsinniga modern. Ombord på Proleterka får hon för första gången i sitt liv stifta bekantskap med den andra delen av världen, den manliga. Den sexuella skolning hon får av sjömännen är hårdhänt. Men hon är uppslukad av sin iver att vinna livserfarenhet. Inlevelsefullt och koncist beskriver hon sina kärleksmöten och hur hon nästan totalt försummar sin far. 

Proleterka är en rasande studie i egoism, osäkerhet och sömnlös förbittring.

"Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år (1989) och Proleterka (2001)." New York Times

"Hennes meningar är hårda och kompakta, ädelstenar snarare än kött. Bilderna blixtrar fram, osammanhängande, fängslande, sedan är de borta." New Yorker

"Proleterka är en elegant strukturerad och djupt gripande studie i förlorad oskuld och försmådd kärlek." Kirkus Review

"Hon har den där avundsvärda förmågan att snabbt fånga essensen hos människor och ting, en blandning av förstrött lättsinne och auktoritativ visdom." Ingeborg Bachmann

Proleterka utnämndes av The London Times Literary Supplement till en av årets bästa böcker.

Bokens femtonåriga huvudperson grips av en plötslig önskan: hon skulle vilja ha sin döde fars aska. I tillbakablickar följer sedan berättelsen om hennes ungdom och om den sista resan hon företog med fadern, reserverad, utblottad, men ändå den enda fasta hållpunkten i hennes kringflackande tillvaro. Modern, hennes lagliga vårdnadshavare, befinner sig på andra sidan Atlanten, och överlåter dotterns uppfostran på släktingar och olika flickinternat. Fadern får endast träffa henne när det behagar den kallsinniga modern. Ombord på Proleterka får hon för första gången i sitt liv stifta bekantskap med den andra delen av världen, den manliga. Den sexuella skolning hon får av sjömännen är hårdhänt. Men hon är uppslukad av sin iver att vinna livserfarenhet. Inlevelsefullt och koncist beskriver hon sina kärleksmöten och hur hon nästan totalt försummar sin far. 

Proleterka är en rasande studie i egoism, osäkerhet och sömnlös förbittring.

"Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år (1989) och Proleterka (2001)." New York Times

"Hennes meningar är hårda och kompakta, ädelstenar snarare än kött. Bilderna blixtrar fram, osammanhängande, fängslande, sedan är de borta." New Yorker

"Proleterka är en elegant strukturerad och djupt gripande studie i förlorad oskuld och försmådd kärlek." Kirkus Review

"Hon har den där avundsvärda förmågan att snabbt fånga essensen hos människor och ting, en blandning av förstrött lättsinne och auktoritativ visdom." Ingeborg Bachmann

Proleterka utnämndes av The London Times Literary Supplement till en av årets bästa böcker.