Nilsson Förlag – förlag

Till ett exklusivt internat i det vackra Appenzell i Schweiz kommer flickor från världens alla hörn för att tillbringa sin ungdom. Livet på skolan är isolerat, tyngt av konservativa traditioner. Flickorna formar snabbt en sluten grupp där ordning och lydnad härskar. Bokens jag är till det yttre som sina kamrater, drömmer om ett liv i frihet. Men när hon möter den kyliga och perfekta Frédérique upptäcker hon en annan sida av sig själv: en dragning till det mörka och självdestruktiva, till det fascinerande gränslandet mellan kontroll och galenskap.   

Tuktans ljuva år är en roman med sällsynt sprängkraft, en oskyldig och grym berättelse tyglad av ett återhållet språk.

"Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år (1989) och Proleterka (2001)." New York Times

"Fantastisk prosa. Att läsa den tar ungefär fyra timmar. Att minnas den, liksom dess författare: hela livet." Joseph Brodsky

"En underbar, mästerlig, ursinnig författare." Susan Sontag

"Precis som alla bra böcker liknar den ingen annan. Bara sig själv." Publishers Weekly

"Den har en intensitet som saknar motstycke." The Los Angeles Times Book Review

Belönad med de litterära prisen Premio Bagutta och Premio Speciale Rapallo.

Den här boken är en reviderad nyutgåva, på året trettio år efter den första gången kom ut. 

Don Quijote är en av världens mest lästa och älskade klassiker. Berättelsen om Riddaren av den sorgliga skepnaden, hans trogne vapendragare Sancho Panza och hans älskade Dulcinea av Toboso har trollbundit läsare världen över ända sedan den först utkom i början av 1600-talet. Romanen kan läsas som en äventyrsroman, med både komiska och tragiska inslag, men också som en allegori över dåtidens Spanien. Drömmaren och romantikern Don Quijote symboliserar kungamaktens utopiska ideal, medan Sancho Panza är realisten, den vanliga människan, som försöker klara sig så gott han kan under rådande förhållanden. För den här boken belönades Jens Nordenhök av Kungl. Vetenskapsakademien med Letterstedtska priset för översättningar. Han har även erhållit Svenska Akademiens översättarpris.

Röster om boken: "Formidabel nyöversättning." Ola Larsmo, Dagens Nyheter"Ett måste för varje klassikermedveten bokhylla." Göran Hägg, Aftonbladet

"Vad man omedelbart slås av är det lediga flyt som präglar berättelsen från början till slut Jens Nordenhök har träffat rätt." Knut Ahnlund, Svenska Dagbladet"Ett språkligt mästerstycke, en orgie i häpnadsväckande formuleringskonst." Jan Arnald, Göteborgs-Posten"Den kanske största romanen genom alla tider, Cervantes Don Quijote, som länge funnits tillgänglig endast i nedstrukna och lappade svenska utgåvor, föreligger nu fullständig i Jens Nordenhöks fräscha och tidlösa språkdräkt och därtill i ett sällsynt vackert utförande." Oscar Hemer, Sydsvenskan

Berättaren, en framgångsrik författare, har tillsammans med sin make bott endast några veckor i den nya stora lägenheten. Då yrkeslivet och de sociala åtagandena upptar större delen av hennes tid bestämmer hon sig för att anställa en hushållerska. Valet faller på Emerentia, en outbildad, barsk och ordkarg bondkvinna, men med mycket goda referenser. Trots de stora olikheterna utvecklar sig en speciell vänskap mellan de två kvinnorna och så sakteliga under årens lopp kommer de varandra allt närmare. Emerentia ger alltid av sig själv åt andra och står upp för sina nära och kära, men det finns en hemlighet hon inte delar med någon. Ingen, någonsin, får beträda hennes hem. Vad som finns där innanför dörren är det ingen som vet.  

Dörren har belönats med ett flertal litterära priser, bl.a. det prestigefyllda Prix Femina étranger. 2015 listades den i The New York Times som en av årets tio bästa böcker.  

Röster om boken: 

"Den har förändrat synen på mitt eget liv. Ett fullkomligt uppriktigt och nyansrikt verk."  Claire Messud, The New York Times Book Review

"Ingen kortfattad sammanfattning kan ge rättvisa åt denna skarpsinniga och mång­bottnade roman. Jag började på den utan några förväntningar. Läste den med stigande intresse och tilltagande beundran. Avslutade den och började genast om från början. Den är ovanlig, originell och ytterst fängslande" The Scotsman

"Intelligent, rörande och skrämmande. Den förtjänar att bli en storsäljare."  The Telegraph

"Dörren är en fantastisk bok med starka kvinnliga karaktärer."  The Times

Magda Szabós roman om relationen mellan den unga författaren och hennes taggiga hembiträde är en pärla för alla som grubblat på vänskapens mörkare sidor." Dagens Nyheter

"Det är en välgärning att denna klassiker nu ges ut på svenska av Nilssons förlag, elegant översatt av Maria Ortman och Eva-Teresia Lundberg. [...] Prosan är överraskande rik på genomlyst erfarenhet, så rik att man börjar undra hur det är möjligt att skapa så helgjutna romanfigurer. Det gäller för övrigt inte bara människor. Berättelsen om Magda och Emerentia rymmer också en av litteraturhistoriens mest minnesvärda hundar. [...] Det är skickligt att skildra en människas sammansatta karaktär på ett så levande och insiktsfullt sätt och har man en gång lärt känna Emerentia glömmer man henne därför aldrig." Emi-Simone Zawall, SvD

"Magda Szabó har rest ett mäktigt monument över en kvinna som med sin sällsamma blandning av brutal vresighet och ofantlig godhet borde ha en given plats bland särskilt minnesvärda karaktärer i litteraturhistorien. I mina minnesrum lär hon spöka för evigt." Tommy Sundin, Västerbottens-Kuriren    

"Magda Szabó har målat ett fascinerande personporträtt som håller mig som naglad vid sidorna." dagensbok.com betyg 10/10    

"Man får andas med korta andetag. Jag nästan hyperventilerar. Jag får lägga bort boken en stund, för att återvända till den strax igen. Den lämnar mig inte ifred. Är det inte alldeles fantastiskt med dessa ljuvliga böcker som inte är som andra." Anette Grinde, Roslagens bokhandel    

"Boken släpper inte taget om en. Man vill veta vem Emerentia är. Man vill veta varför hon inte släpper in någon innanför dörren till sin lägenhet." Karlstads-Tidningen

Fleur Jaeggy minns väninnan Ingeborg Bachmann, deras intensiva men alldeles för korta tid tillsammans, den ljusa och sorglösa närheten och Ingeborgs tragiska slut. Och Jaeggy skildrar dessa minnen så som endast hon kan, skoningslöst levande, med en lakonisk ömhet. 

Sommaren 1971 far de båda i en röd Alfa Romeo från Rom till den toskanska kusten. Planen är enkel: tillbringa en månad tillsammans, inga brev, inga telefonsamtal, hav, sol. Varje dag simmar de, pratar till långt in på natten. Italo Calvino kommer på besök. Uwe Johnson tittar förbi, men de är så nära varandra att de inte vill träffa någon annan. Blott två år senare dör Ingeborg Bachmann och Fleur Jaeggy lämnas ensam kvar med sin djupa sorg. 

Mer än femtio år efter Ingeborg Bachmanns allt för tidiga död skriver Fleur Jaeggy denna mycket privata bok. Ingeborgs sista dagar är en hyllning i tre akter: minnen av märkligt slingrande samtal, resor till Klagenfurt och Wien; reflektioner om åldrandet; men framför allt ett smärtsamt protokoll över Ingeborg Bachmans allra sista dagar i livet på centret för brännskadade Sant Eugenio i Rom. Fleur Jaeggy var vid hennes sida ända till slutet.

"Man läser hennes bok som en ömsint viskning av namnet Ingeborg ..." Die Zeit

"Med sin täta, knivskarpa prosa är Fleur Jaeggy en mästare i det knappa formatet." Neue Zürcher Zeitung

"Årets bästa bok är 800 sidor av banala samtal" Expressen

Amsterdam 1957. Maarten Koning, en något blyg akademiker, erbjuds anställning vid Byrån , ett institut för folklivsforskning, som leds av direktör Beerta. Jag ska göra så gott jag kan, som när en snickare bygger ett skåp , försäkrar Maarten sin blivande chef, men arbetet blir snabbt glädjelöst för honom. Ändå skapar han minutiöst sina kartor över vidskepelser i olika regioner. Hans fru Nicolien väntar på honom hemma, och hon kan inte förstå varför människor slösar bort sina liv på att arbeta. Maartens liv är en fullständig meningskris, han misströstar över det han gör och ändå återvänder han till kontoret dag efter dag.    

Romancykeln Het Bureau (Byrån) blev en stor framgång i Nederländerna med över 400 000 sålda exemplar. Det utbröt snabbt något av en Byrå-mani och för varje ny del som släpptes ringlade köerna sig långa framför bokhandlarna i Amsterdam från tidig morgon. Aldrig har tjänstemannatillvaron ägnats en så stor och detaljskarp roman, skriven med lika delar desperation, fördragsamhet och komik en originell skildring av en epok, efterkrigstiden, i en enskild stad, Amsterdam, på en enskild arbetsplats, kallad Byrån.

"Den nitiske tjänstemannen får sitt storverk i denna episka roman om ett liv på ett dammigt institut i efterkrigstidens Amsterdam. Perfekt present till alla som insett att deras jobb är meningslöst men trots det fortsätter att kämpa på." Erik Högström, Expressen

"Ja. Det här är litteratur! Och jag avundas läsaren som nu får börja på första sidan i  första delen (Godafton, herr Beerta , sa han) och läsa hela verket utan avbrott." NRC Handelsblad   

"Som amerikan skulle Voskuil förvisso ha nominerats till Nobelpriset, men som amerikan hade han inte kunnat skriva detta djupgående, chockerande och samtidigt komiska magnum opus från humaniora­världen." Frankfurter Allgemeine Zeitung   

"En litterär såpopera." Noordhollands Dagblad   

"En dröm och den i särklass mest glädjande text som gick att finna mellan två bokpärmar  i år." Rolling Stone Germany 

"Ett viktigt bidrag till folkhälsan ..., obligatorisk läsning för alla utbrändhets­kandidater." Het Parool   

"Det opretentiösas världsmästare." De Tijd   

"Voskuils roman är rena lovsången till anspråkslösheten och bristen på ambition." De Groene Amsterdammer   

"Ingenting händer. Just därför älskar många denna romansvit av samma skäl som andra finner den odräglig." Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter

"Denna roman som på 800 sidor beskriver ett oerhört trist byråkratliv skulle kunna vara outhärdlig men är, märkligt nog, både rolig, uppfriskande och stundtals nästan hypnotiskt fascinerande; en verklig läsupplevelse." Eva Lundgren, BTJ-häftet nr 24, 2024

"Att en svensk översättning dröjt tills nu känns nästan provocerande. Samtidigt är det lite sorgligt att årets bok är nästan 30 år gammal. Jag kommer kasta mig över nästa del för att se vad som (inte) händer 1966 och framåt." Erik Högström, Expressen

"Ingenting händer. Just därför älskar många denna romansvit av samma skäl som andra finner den odräglig." Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter

Senhösten -65. Kylan har slagit klorna i Amsterdam. Vaktmäs­tarens fru ringer och sjukanmäler sin man. Maarten Koning, sedan några veckor chef för avdelningen folkminnen på Byrån, vikarierar belåtet som vaktmästare, telefonist och kamintändare. Sånt är rejälare än det arbete han egentligen är anställd för, som han finner meningslöst. 

Hans kartotek, påbörjat som en impuls, sväller till en halv miljon registerkort och börjar attrahera ambitiösa dokto­ran­der. De två nya medarbetarna som Maarten anställt visar sig snarare vara miss­lyckanden: den ene en principfast paragraf­ryttare, den andre något slags hypokondriker. 

Själva Byrån växer och flyttar till nya, tjusigare lokaler. Utanför förändras samhället: arbetaruppror, teach-ins, demon­strationer, ockupationer, och själva flyttar paret Koning till en paradvåning. Förblir man densamma ändå? Det tycks i varje fall vara för sent att ändra sig, även om risken är överhängande att man också med ett manschettjobb smutsar ner sina händer. Eller kanske allas våra händer är lika smutsiga?

Andra delen av Byrån, Smutsiga händer, utspelar sig under åren 1965–1972, och är den fristående fortsättningen på Herr Beerta. J.J. Voskuils mänskliga komedi i sju delar omfattar drygt femtusen potentiellt livsförändrande sidor.

"Det händer alltså ingenting spännande. Det som är så oerhört bra är i stället hur romanen ger tyngd åt alla de små mellanmänskliga dilemman som ständigt upptar oss men som sällan tar plats i konsten. [...] Byrån 2 är bara 600 sidor kort. Det betyder att det finns 1 400 extremt välskrivna sidor i denna högst oväntade bladvändare, att sluka i sommar. Gör din plikt för att motverka läskrisen!" Erik Högström, Kvartal 

"'Byrån' är en stillastående men ganska underbar skildring om allas vår ovilja att inse att stunden på jorden är kort och på det hela taget alldeles meningslös och ointressant." Johan Werkmäster, GP

"Förra årets stora läsupplevelse var J.J. Voskuils Herr Beerta, första delen i romansviten Byrån. [...] Nu har andra delen kommit på svenska. Och jag frågar hur gör han det, vad är det som gör att jag slukar denna bok trots att det som i första delen är ganska händelselöst?" En trave böcker

"Trots sitt till synes trista innehåll, där inte särskilt mycket sker i den tröga kontorsmiljön, är romanen både fascinerande och stillsamt humoristisk. En läsupplevelse i en mycket fin översättning." Eva Lundgren, BTJ-häftet nr 11, 2026

Röster om Byrån 1 – Herr Beerta:

"Årets bästa bok är 800 sidor av banala samtal." Expressen

Oktober 1989. Wilhelm Umnitzer har samlat familjen för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm, den oförtröttlige socialisten som tillsammans med hustrun Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 40-talet men senare återvände för att hjälpa till med skapandet av DDR. September 2001. Alexander Umnitzer har diagnostiserats med obotlig cancer. Han bestämmer sig för att lämna Tyskland och resa till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar ett halvsekel tidigare. Kvar blir hans senile fader Kurt, historikern som en gång i tiden var en hängiven anhängare av de socialistiska idéerna, innan tio år i Stalins Gulag fick honom att tvivla. Genom tre generationer får läsaren under 50 år följa familjen Umnitzers liv, i en storslagen krönika fylld av humor och allvar, kärlek och hat, glädje och sorg. 

Eugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sosva, Sverdlovsk oblast, Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien men då Eugen var två år flyttade familjen tillbaka till Östberlin. Han studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år som forskningsassistent vid DDR:s vetenskapsakademi. 1986 inledde han sin karriär som författare med att skriva manus till dokumentärfilmer och 1988 flyttade han till Västberlin. Romandebuten kom 2011 med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset.

Röster om boken: 

"Den bästa roman som skrivits om DDR:s fyrtioåriga historia, om stalinistiska utrensningar och vardagsbestyr på den östra sidan av muren, är i mina ögon 'Den tid då ljuset avtar' av Eugen Ruge. Det är en familjekrönika, ett grandiost panorama över en förlorad värld som i detaljrikedom och psykologisk finess tävlar med 'Huset Buddenbrook'." Jens Christian Brandt, DN

"Jag kan inte minnas när en bok tog mig så i besittning senast. Jag missade veckans alla tv-serier, jag brände vid söndagssteken, helt asocialt uppslukad. Ruges roman är enastående. Den har den ovanliga kvaliteten att vara både en bladvändare och god litteratur: det är inte i huvudsak intrigen som driver läsningen framåt utan språket, de skiftande perspektiven, gestaltningen av berättelsen och människorna som befolkar den."Oline Stig, Sydsvenskan

"En oerhört fint berättad historia och den är mästerligt översatt av Aimée Delblanc, som är en av våra allra bästa översättare. En fantastisk berättelse." Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige

"Ett pulserande, gripande och levande verk. Ruges roman har raserat muren mellan den episka ryska litteraturen och den stora amerikanska romanen." New York Times

"Redan hyllad som en kalla kriget-klassiker." The Independent

"Från början till slut får Ruge läsaren att vända blad. En episk berättelse som skänker både läsglädje och kunskap. Det är inte ofta man upplever litteratur av den här kvaliteten." Sunday Telegraph

"Ett kraftfullt berättande som även ger en upplysande bild av vår moderna historia." The Guardian 

"Som läsare är det bara att kapitulera för styrkan och lyskraften i Ruges berättande och följa med." Göteborgs-Posten 

"Inte ofta jag sträckläser, men denna gång oundvikligt ... Jag har läst många inifrånskildringar av DDR. Men ta mig tusan, om inte denna klår alla ... Det är storslaget, gripande och berörande." Lasse Ekstrand"En beundransvärd och skickligt genomförd episk familjeroman." Smålandsposten"Som läsare är det bara att kapitulera för styrkan och lyskraften i Ruges berättande och följa med." Ellen Mattsson, Göteborgs-Posten

En vacker sommardag avlider en äldre man, en rysk emi­grant, på uteserveringen till en välbesökt restaurang i en europeisk småstad. Stamgästen Vyrin, eller herr Michalski enligt passet, har för vana att alltid sätta sig så att ingen lägger märke till honom, mitt bland alla andra restauranggäster och klirrande bestick. Men just den här dagen var serveringen nästan full och enda lediga platsen var längst ute vid kanten intill ett yvigt träd. Det plötsliga sticket, som från en geting, får Vyrin att reflexmässigt daska sig i nacken. När han vänder sig om får han syn på en man som hoppar in i en bil med främmande nummerplåt. Och mycket snart tvingas han inse det han befarat att den ryska underrättelsetjänstens långa arm, till slut, efter nästan trettio år, har hunnit ifatt den lands­flyktige förrädaren. 

Debutant är både en isande thriller och ett stycke nutidshistoria, skriven av en av vår tids mest intressanta ryska författare.    

"Stäng av teven och sätt igång och läs. Sergej Lebedev skriver inte om det förflutna, utan om i dag."   Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare i litteratur

"En av Rysslands mest intressanta unga författare tar sig an Putin, gift och makt i denna unika roman; Lebedev ger en fascine­rande inblick i det moderna Ryssland."  Anne Applebaum

"En thriller doppad i gift ... Lebedev delar något av le Carrés fascination för hemliga världar och ondskans natur." New York Times

"Lebedev genomskådar det de flesta sovjetiska och post-sovjetiska författarna inte ville se." Vladimir Sorokin

"Det dödliga giftet skapat av den avhoppade kemisten är farligt eftersom det inte efter­lämnar några spår i dess offer. Avsaknaden av bevis gör skildringar från de levande, som denna modiga roman, desto viktigare."    The Wall Street Journal

"... så bra som rysk litteratur inte varit på mycket länge, realistisk, poetisk och spännande på gränsen till nervsammanbrott." Maxim Biller, Die Zeit

Bokens femtonåriga huvudperson grips av en plötslig önskan: hon skulle vilja ha sin döde fars aska. I tillbakablickar följer sedan berättelsen om hennes ungdom och om den sista resan hon företog med fadern, reserverad, utblottad, men ändå den enda fasta hållpunkten i hennes kringflackande tillvaro. Modern, hennes lagliga vårdnadshavare, befinner sig på andra sidan Atlanten, och överlåter dotterns uppfostran på släktingar och olika flickinternat. Fadern får endast träffa henne när det behagar den kallsinniga modern. Ombord på Proleterka får hon för första gången i sitt liv stifta bekantskap med den andra delen av världen, den manliga. Den sexuella skolning hon får av sjömännen är hårdhänt. Men hon är uppslukad av sin iver att vinna livserfarenhet. Inlevelsefullt och koncist beskriver hon sina kärleksmöten och hur hon nästan totalt försummar sin far. 

Proleterka är en rasande studie i egoism, osäkerhet och sömnlös förbittring.

"Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år (1989) och Proleterka (2001)." New York Times

"Hennes meningar är hårda och kompakta, ädelstenar snarare än kött. Bilderna blixtrar fram, osammanhängande, fängslande, sedan är de borta." New Yorker

"Proleterka är en elegant strukturerad och djupt gripande studie i förlorad oskuld och försmådd kärlek." Kirkus Review

"Hon har den där avundsvärda förmågan att snabbt fånga essensen hos människor och ting, en blandning av förstrött lättsinne och auktoritativ visdom." Ingeborg Bachmann

Proleterka utnämndes av The London Times Literary Supplement till en av årets bästa böcker.

Fleur Jaeggy tar med läsaren på en hisnande och samtidigt outgrundlig resa i sin bok, tillägnad väninnan Ingeborg Bachmann.

Ett idogt sökande pågår. Länder byter plats, kontinenter växlar. Ett varför utan svar svävar mellan vattenstatyerna i källaren och fåglarna i skyn, hos den rike men känslofattige Beeklam. Medan en fladdrande eldslåga på Katrins ansikte aldrig vill ta slut.

Vattenstatyerna är en lysande säregen berättelse, fylld med Jaeggys strama men ändå vällustiga stil.

"Boken har många olika klangbottnar, samtidigt som det är en berättelse med en tydlig huvudsaklig handling. Jaeggy lyckas strö ut små meningsbärande detaljer som kan betyda olika för olika läsare, och ändå är boken så koherent. Det är en tillgänglig bok, men tillgänglighet betyder inte samma sak som kommersiell. Vattenstatyerna är balanserad. Få gör det lika bra som Jaeggy!" Isak Adolfsson, Kulturdelen

"Tacka gudarna och dricksa djävulen för Jaeggy." Claire-Louise Bennett

Berättaren, en framgångsrik författare, har tillsammans med sin make bott endast några veckor i den nya stora lägenheten. Då yrkeslivet och de sociala åtagandena upptar större delen av hennes tid bestämmer hon sig för att anställa en hushållerska. Valet faller på Emerentia, en outbildad, barsk och ordkarg bondkvinna, men med mycket goda referenser. Trots de stora olikheterna utvecklar sig en speciell vänskap mellan de två kvinnorna och så sakteliga under årens lopp kommer de varandra allt närmare. Emerentia ger alltid av sig själv åt andra och står upp för sina nära och kära, men det finns en hemlighet hon inte delar med någon. Ingen, någonsin, får beträda hennes hem. Vad som finns där innanför dörren är det ingen som vet.

Dörren har belönats med ett flertal litterära priser, bl.a. det prestigefyllda Prix Femina étranger. 2015 listades den i The New York Times som en av årets tio bästa böcker.

Röster om boken: "Den har förändrat synen på mitt eget liv. Ett fullkomligt uppriktigt och nyansrikt verk." Claire Messud, The New York Times Book Review"Ingen kortfattad sammanfattning kan ge rättvisa åt denna skarpsinniga och mång­bottnade roman. Jag började på den utan några förväntningar. Läste den med stigande intresse och tilltagande beundran. Avslutade den och började genast om från början. Den är ovanlig, originell och ytterst fängslande" The Scotsman"Intelligent, rörande och skrämmande. Den förtjänar att bli en storsäljare." The Telegraph

"Dörren är en fantastisk bok med starka kvinnliga karaktärer." 

The Times

Jubileumsutgåva

Särskild utgåva i begränsad upplaga. Klotband med läsband, tryckt på syrafritt premiumpapper.

Resa i månljus skrevs 1937 och är en av den ungerska litteraturens mest älskade klassiker. Romanen, som blev Nilsson förlags första titel år 2015 har uppskattats av många läsare, och i samband med att förlaget firar 10 år hyllar vi det med denna exklusiva jubileumsutgåva.

Mihály har fått Erzsi att lämna sin förmögne man och gifta sig med honom och nu är de på bröllopsresa i Italien. Men redan första kvällen lämnar han Erzsi ensam på hotellet och ger sig ut på strövtåg i Venedigs magiska gränder. Och när han några dagar senare oväntat stöter ihop med en gammal ungdomsvän väcker det en uppsjö av minnen till liv, och den tvekan han i själva verket känner inför äktenskapet och hela vuxenlivet blir akut. Under den fortsatta resan stiger Mihály halvt medvetet på fel tåg och låter Erzsi ensam åka vidare. Det blir för hans del början till en lång yttre och inre vallfart där han konfronteras med ungdomsåren och vännerna som format hans liv: den brådmogne sökaren Ervin, den äventyrlige och halvkriminelle János, och framför allt de säregna syskonen Ulpius, den dödsmärkte Tamás och hans oförglömliga syster Éva. 

Författaren, Antal Szerb, föddes i Budapest 1901 som son till en assimilerad judisk köpman. Hans korta liv präglades av kärleken till den europeiska kulturen och litteraturen. Utanför sitt hemland Ungern är han främst känd för sina romaner och noveller men han var även en produktiv litteraturvetare och forskare som blott 39 år gammal skrev ett klassiskt verk om världslitteraturen. På grund av sin judiska bakgrund avskedades han i början av fyrtiotalet från sin professur vid universitetet i Szeged, trots att han var döpt katolik. Antal Szerb dog i ett koncentrationsläger i januari 1945. Han begravdes i en massgrav.

Röster om boken: 

"En underbar klassiker som nu äntligen får komma ut på svenska. Resa i månljus är en roman som i likhet med Stefan Zweigs Världen av i går eller John Williams Stoner har alla förutsättningar att hitta en ny och stor publik."  Kaj Schueler, Svenska Dagbladet 

"Jag är avundsjuk på er som ännu inte har läst den!"  C-G Karlsson, SVT Gokväll

"Ordflödet i romanen är berusande vackert och vackert översatt är det också." Hufvudstadsbladet

"En njutning för dig som vill tänka när du läser. Klar för Guldkorn 2016." Bloggen Kring böcker 

"Resa i månljus är ett mästerverk."  Sune Johannesson, Kristianstadsbladet

"Resa i månljus är skriven på en fullkomligt betagande prosa, med en på en gång drömsk och ironisk grundton, och med högst oväntade vändningar i intrigen."  Martin Lagerholm, Borås Tidning

"Resa i månljus är en klassiker i den ungerska litteraturen och dess storhet ligger främst i berättandet. Szerbs språk är stillsamt flödande, återhållet men ändå inträngande och levande."  Hans Olov Ohlsson, NSD

"Det är en njutning att läsa Antal Szerb, i Maria Ortmans utmärkta översättning, och skönheten i det han beskriver gör det så mycket svårare att förstå sig på de onda krafter som dödade honom och slet bort en så stor del av Europas själ."  Elisabeth Brännström, Tidningen Kulturen

"En underbar kärleksförklaring till livet bortom alla konventioner."  Focus

"Jag kan inte minnas när jag senast läste ut en roman och genast vände tillbaka till första sidan för att börja om från början igen. Ända tills jag läste Resa i månljus vill säga."  The Guardian  

"En synnerligen läsvärd pärla för de litterära finsmakarna."

Wien, hösten 1909. När en ung officer tar sitt liv genom att hoppa från ett fönster är det upptakten till en kedja av mystiska och olycksbådande dödsfall. Snart förvandlas den gamla kejsarstaden till en labyrint där skuggor jagar andra skuggor och spår försvinner ut i tomma intet. I ett grått, kallt regn tvingas motvilliga detektiver spana på varandra, men också på apotek uppkallade efter ärkeänglar, melankoliska konsthandlare och en gåtfull individ som aldrig går utanför dörren. Logik och sunt förnuft gäckas av vålnader från det förflutna och vissa händelser som tilldrog sig i 1500-talets Florens tycks plötsligt upprepas i det oändliga.  

Yttersta dagens mästare är en raffinerat mångbottnad roman om brott och straff, lögn och sanning, konst och kärlek. Fem år efter den österrikiska monarkins undergång kastar Leo Perutz här en lika nostalgisk som klarsynt blick tillbaka på en försvunnen värld av illusioner och bedrägliga ideal. Som på ett kolorerat vykort rullar droskor förbi i den blå timmen, men traditionerna har för länge sedan förvandlats till kulisser och minnen. Det här en direktrapport från det freudianska tidevarvet där gränsen mellan dröm och verklighet tunnats ut till oigenkännlighet.

"På ett plan är det en traditionell kriminalhistoria vi förefaller ha att göra med men inslagen av mörk magi och vanföreställningar gör det till en raffinerad labyrintisk berättelse med många bottnar, som för tankarna till såväl Agatha Christie som H.P. Lovecraft. En synnerligen läsvärd pärla för de litterära finsmakarna. Språket är elegant och välformulerat, fint översatt av Jens Christian Brandt, som tidigare översatt Den svenske ryttaren (2018) av Perutz." Annika Hjertström, BTJ-häftet nr 7, 2025

"Ah, Leo Perutz! Varför känner så få till honom och hans mångbottnade, suggestiva, magiskt realistiska berättelser i Sverige?" Yukiko Duke, Vi Läser

"Den yttersta dagens mästare är en spännande bladvändare, men med sina olika perspektivbyten är den mycket mer än så. Romanen ingår i förlagets klassikerserie Absint, vilket i detta fall är synnerligen passande med tanke på dess hallucinatoriska kvaliteter och att Perutz är beroendeframkallande (utan oönskade biverkningar). Det är bara att hoppas att förlaget engagerar Jens Christian Brandt för fler översättningar." Sten Wistrand, Kulturdelen

"Vilken kulturgärning Nilsson förlag gör genom att lyfta fram dessa författarskap från förr. Nöjsam läsning! Perutz är en liten pärla i svart!" En trave böcker

"Leo Perutz är det möjliga resultatet av en affär mellan Franz Kafka och Agatha Christie." Friedrich Torberg  

"Perutz är den tyska litteraturens magiske realist." Daniel Kehlmann  

"En bok för sömnlösa nätter, en bok som leder till sömnlösa nätter." Richard A. Berman  

"Leo Perutz är ett geni!" Ian Fleming

Den gamla kvinnan tog oss båda två i hand, men i övrigt undvek hon kroppskontakt; om jag sträckte ut en hand mot henne motade hon bort den som man viftar undan en fluga. Men Emerentia tog inte anställning hos oss den kvällen, det hade varken varit värdigt eller passande: Emerentia tog värvning.

Berättaren, en välutbildad och framångsrik författare, har till­sammans med sin make bott endast ett par veckor i den nya stora lägen­heten. Då yrkeslivet och de sociala åtagandena upptar större delen av hennes tid bestämmer hon sig för att anställa en hus­hållerska. Valet faller på Emerentia, en outbildad, barsk och ord­karg bondkvinna, men med mycket goda referenser. Trots de stora olikheterna utvecklar sig en speciell vänskap mellan de två kvinnorna och under årens lopp kommer de varandra allt närmare. Emerentia ger alltid av sig själv åt andra och står upp för sina nära och kära, men det finns en hemlighet hon inte delar med någon. Ingen får någonsin beträda hennes hem. Vad som finns där innanför dörren är det ingen som vet.

Dörren är en fängslande berättelse om relationen mellan två kvinnor, skriven av en av Ungerns mest översatta och älskade för­fattare. Boken har belönats med ett flertal litterära priser, bland annat det prestige­fyllda Prix Femina Étranger. 2015 utsågs den av The New York Times som en av årets tio bästa böcker.

»Intelligent, rörande och skrämmande. Den förtjänar att bli en storsäljare.»– The Telegraph

»Den har förändrat synen på mitt eget liv. Ett fullkomligt uppriktigt och nyansrikt verk.»– Claire Messud, The New York Times Book Review

»Ingen kortfattad sammanfattning kan ge rättvisa åt denna skarp­sinniga och mång­bottnade roman. Jag bör­­jade på den utan några förväntningar. Läste den med stigande intresse och tilltagande beundran. Avslutade den och började genast om från början. Den är ovanlig, originell och ytterst fängslande.»– The Scotsman

»Dörren är en fantastisk bok med starka kvinnliga karaktärer.»– The Times

Amsterdam 1957. Maarten Koning, en något blyg akademiker, erbjuds anställning vid Byrån , ett institut för folklivsforskning, som leds av direktör Beerta. Jag ska göra så gott jag kan, som när en snickare bygger ett skåp , försäkrar Maarten sin blivande chef, men arbetet blir snabbt glädjelöst för honom. Ändå skapar han minutiöst sina kartor över vidskepelser i olika regioner. Hans fru Nicolien väntar på honom hemma, och hon kan inte förstå varför människor slösar bort sina liv på att arbeta. Maartens liv är en fullständig meningskris, han misströstar över det han gör och ändå återvänder han till kontoret dag efter dag.     

Romancykeln Het Bureau (Byrån) blev en stor framgång i Nederländerna med över 400 000 sålda exemplar. Det utbröt snabbt något av en Byrå-mani och för varje ny del som släpptes ringlade köerna sig långa framför bokhandlarna i Amsterdam från tidig morgon. Aldrig har tjänstemannatillvaron ägnats en så stor och detaljskarp roman, skriven med lika delar desperation, fördragsamhet och komik en originell skildring av en epok, efterkrigstiden, i en enskild stad, Amsterdam, på en enskild arbetsplats, kallad Byrån.

"Ja. Det här är litteratur! Och jag avundas läsaren som nu får börja på första sidan i  första delen ( Godafton, herr Beerta , sa han) och läsa hela verket utan avbrott." NRC Handelsblad    

"Som amerikan skulle Voskuil förvisso ha nominerats till Nobelpriset, men som amerikan hade han inte kunnat skriva detta djupgående, chockerande och samtidigt komiska magnum opus från humaniora­världen." Frankfurter Allgemeine Zeitung    

"En litterär såpopera." Noordhollands Dagblad    

"En dröm och den i särklass mest glädjande text som gick att finna mellan två bokpärmar  i år." Rolling Stone Germany  

"Ett viktigt bidrag till folkhälsan ..., obligatorisk läsning för alla utbrändhets­kandidater." Het Parool    

"Det opretentiösas världsmästare." De Tijd    

"Voskuils roman är rena lovsången till anspråkslösheten och bristen på ambition." De Groene Amsterdammer    

"Ingenting händer. Just därför älskar många denna romansvit av samma skäl som andra finner den odräglig." Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter

"Denna roman som på 800 sidor beskriver ett oerhört trist byråkratliv skulle kunna vara outhärdlig men är, märkligt nog, både rolig, uppfriskande och stundtals nästan hypnotiskt fascinerande; en verklig läsupplevelse." Eva Lundgren, BTJ-häftet nr 24, 2024

Av författaren till den hyllade Dörren.

I samma stund som Gina klev över tröskeln befann hon sig i en annan värld, den värld som skulle bli hennes hem och som skulle komma att förändra hennes tillvaro lika radi­kalt som när ett barn kommer till världen eller en döende ger upp andan.

Abigél  historien om den egensinniga tonåringen som växer upp under andra världskriget är den mest älskade av Magda Szabós böcker i hennes hemland Ungern. En fängslande berättelse full av hemligheter och oavlåtlig spänning.

"En laddad, intim berättelse som briljant skildrar ungdomlig oskuld insnärjd i dödligt hot ... Magikern Szabó blottar i ett och samma ögonblick tidsanda, historia och mänsklig dårskap, allt skymtat genom ett barns klara ögon."    Wall Street Journal

"Den här oemotståndliga uppväxt­skildringen av Szabó, som släpptes 1970 ... är en fröjd. Gina Vitay, den egensinniga, bortskämda huvudpersonen, påminner om Jane Austens Emma ... Szabó förenar de psykologiska insikter som läsaren lär känna igen från hennes roman Dörren med en handling som för tankarna till Harry Potter. Gina är en av Szabós finaste skapelser."   Publishers Weekly

"En rebellisk tonåring, som avskärmats från omvärlden på en internatskola under andra världskriget, konfronterar hemligheter, lögner och faror ... Angelägna moraliska frågor ligger till grund för ett fängslande mysterium."   Kirkus

I augusti 1936 anländer den 35-årige Antal Szerb med tåg till Venedig, första anhalten på en planerad resa där slutmålet är Ravenna och San Vitale-kyrkans berömda mosaiker. Det blir en nostalgisk och bitvis smärtsam färd, där Szerb tvingas omvärdera inte bara sitt älskade Italien utan även sitt eget liv. Fascismens framfart och det annalkande kriget kastar sin skugga på minnena av det land som har haft sådan stark inverkan på honom. Och han anar att detta mycket väl kan vara hans allra sista resa. Det tredje tornet består av Antals Szerbs dagboksanteckningar från hans italienska resa 1936. Röster om boken:

"En charmerande liten bok."  Östra Småland

"En liten pärla."  Bloggen Kring böcker

"Missa inte den här boken om ni är sugen på en europeisk klassiker som är allt annat än mossig!"  Bloggbohemen

"Det kan tyckas omöjligt att Szerbs klokhet, intelligens och generositet är bevarat i en bok skriven mitt i det fanatiska hat som kom att förgöra honom. Det är ett smärre mirakel att vi har tillgång till så många böcker av denne lågmälde gigant bland europeiska författare." The Wall Street Journal"Det känns som om vi är ombord på tåget med Szerb och tittar över hans axel då han gör sina anteckningar. På ett skickligt sätt flätar han ihop Italiens tidlösa lockelse med iakttagelser av landets oroliga tillstånd." Publishers Weekly"Nostalgin som genomsyrar Det tredje tornet har politiska förtecken, sprungna ur en medvetenhet om Europas ödesdigra svängningar mot fascismen och dess brist på tolerans av individuell frihet och oliktänkande." The Millions"Antal Szerb är enav de stora europeiska författarna." Ali Smith

Wim och Marie är ett helt vanligt par som lever i Holland under den tyska ockupationen. Men de bär på en hemlighet sedan flera månader tillbaka har de en judisk man, Nico, gömd i sitt hem. Ingen har hittills fattat någon misstanke, men när Nico plötsligt blir sjuk i lunginflammation och dör uppstår problem: hur ska de göra för att bli av med kroppen? Deras försök blir mitt i allvaret nästan komiska. Och i ett av världshistoriens värsta skeenden kan en komedi lätt förvandlas till tragedi. Röster om boken: 

"En högst läsvärd, lågmäld och tragikomisk liten historia." Martin Lagerholm, SvD

"En fantastisk liten bok ... Det här måste man läsa." Yukiko Duke, Gomorron Sverige

"Komedi i moll berättar en Anne Frank-liknande historia men så att säga från den andra sidan, från de som gömmer juden. Det är en vacker, gripande och stundtals riktigt humoristisk skildring av en tid som inte får falla i glömska. Denna till synes oansenliga bok är definitivt något som fastnar i minnet - ett mästerverk i det lilla formatet. Henrik B. Nilsson har gjort ett utmärkt arbete i sin översättning från det tyska originalet." Katrine Hamori, BTJ-häfte 4/17

"Hans Keilson kan mycket väl vara den främste författaren du aldrig har hört talas om." The Guardian

"Ett mästerverk, och Hans Keilson är ett geni." The New York Book Review"Allt som Keilson upplevt in på bara skinnet har han fått med i den här perfekt komponerade boken, som lyckas fånga både de oräkneliga anonyma offrens sorgliga öden och enskilda människors tragedier." Frankfurter Allgemeine ZeitungHans Keilson (1909- 2011) fick sitt internationella genombrott som 100-åring i samband med den amerikanska utgåvan av Komedi i moll. Han kallades geni och boken såldes till en rad länder. Boken skrevs medan Keilson, som var av judisk börd och tvingats i exil, satt gömd i ett litet rum hos ett par i Delft, Nederländerna. Originalutgåvan utkom på exilförlaget Querido i Amsterdam 1947, samma år som Anne Franks dagbok.

Senhösten -65. Kylan har slagit klorna i Amsterdam. Vaktmäs­tarens fru ringer och sjukanmäler sin man. Maarten Koning, sedan några veckor chef för avdelningen folkminnen på Byrån, vikarierar belåtet som vaktmästare, telefonist och kamintändare. Sånt är rejälare än det arbete han egentligen är anställd för, som han finner meningslöst.  

Hans kartotek, påbörjat som en impuls, sväller till en halv miljon registerkort och börjar attrahera ambitiösa dokto­ran­der. De två nya medarbetarna som Maarten anställt visar sig snarare vara miss­lyckanden: den ene en principfast paragraf­ryttare, den andre något slags hypokondriker.  

Själva Byrån växer och flyttar till nya, tjusigare lokaler. Utanför förändras samhället: arbetaruppror, teach-ins, demon­strationer, ockupationer, och själva flyttar paret Koning till en paradvåning. Förblir man densamma ändå? Det tycks i varje fall vara för sent att ändra sig, även om risken är överhängande att man också med ett manschettjobb smutsar ner sina händer. Eller kanske allas våra händer är lika smutsiga? 

Andra delen av Byrån, Smutsiga händer, utspelar sig under åren 1965–1972, och är den fristående fortsättningen på Herr Beerta. J.J. Voskuils mänskliga komedi i sju delar omfattar drygt femtusen potentiellt livsförändrande sidor. 

"Ingenting händer. Just därför älskar många denna romansvit av samma skäl som andra finner den odräglig." Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter 

Röster om Byrån 1 – Herr Beerta: 

"Årets bästa bok är 800 sidor av banala samtal." Expressen 

"Denna roman som på 800 sidor beskriver ett oerhört trist byråkratliv skulle kunna vara outhärdlig men är, märkligt nog, både rolig, uppfriskande och stundtals nästan hypnotiskt fascinerande; en verklig läsupplevelse." Eva Lundgren, BTJ-häftet nr 24, 2024 

"Att en svensk översättning dröjt tills nu känns nästan provocerande. Samtidigt är det lite sorgligt att årets bok är nästan 30 år gammal. Jag kommer kasta mig över nästa del för att se vad som (inte) händer 1966 och framåt." Erik Högström, Expressen 

"En litterär såpopera." Noordhollands Dagblad 

"En dröm och den i särklass mest glädjande text som gick att finna mellan två bokpärmar i år." Rolling Stone Germany 

"Ett viktigt bidrag till folkhälsan ..., obligato­risk läsning för alla utbrändhets­kandidater." Het Parool

Oktober 1989. Wilhelm Umnitzer har samlat familjen för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm, den oförtröttlige socialisten som tillsammans med hustrun Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 40-talet men senare återvände för att hjälpa till med skapandet av DDR. September 2001. Alexander Umnitzer har diagnostiserats med obotlig cancer. Han bestämmer sig för att lämna Tyskland och resa till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar ett halvsekel tidigare. Kvar blir hans senile fader Kurt, historikern som en gång i tiden var en hängiven anhängare av de socialistiska idéerna, innan tio år i Stalins Gulag fick honom att tvivla. Genom tre generationer får läsaren under 50 år följa familjen Umnitzers liv, i en storslagen krönika fylld av humor och allvar, kärlek och hat, glädje och sorg.

Röster om boken:"Den bästa roman som skrivits om DDR:s fyrtioåriga historia, om stalinistiska utrensningar och vardagsbestyr på den östra sidan av muren, är i mina ögon 'Den tid då ljuset avtar' av Eugen Ruge. Det är en familjekrönika, ett grandiost panorama över en förlorad värld som i detaljrikedom och psykologisk finess tävlar med 'Huset Buddenbrook'."Jens Christian Brandt, DN

"Jag kan inte minnas när en bok tog mig så i besittning senast. Jag missade veckans alla tv-serier, jag brände vid söndagssteken, helt asocialt uppslukad. Ruges roman är enastående. Den har den ovanliga kvaliteten att vara både en bladvändare och god litteratur: det är inte i huvudsak intrigen som driver läsningen framåt utan språket, de skiftande perspektiven, gestaltningen av berättelsen och människorna som befolkar den."Oline Stig, Sydsvenskan

"En oerhört fint berättad historia och den är mästerligt översatt av Aimée Delblanc, som är en av våra allra bästa översättare En fantastisk berättelse." Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige"Ett av detta decenniums förmodligen största romanbyggen." Tidningen Kulturen"En storartad episk familjeroman." Svenska Dagbladet"En stor roman." Le Figaro

"Ett pulserande, gripande och levande verk Ruges roman har raserat muren mellan den episka ryska litteraturen och den stora amerikanska romanen." New York Times

"Redan hyllad som en kalla kriget-klassiker." The Independent

"Från början till slut får Ruge läsaren att vända blad En episk berättelse som skänker både läsglädje och kunskap. Det är inte ofta man upplever litteratur av den här kvaliteten." Sunday Telegraph

"Ett kraftfullt berättande som även ger en upplysande bild av vår moderna historia." The Guardian 

"Som läsare är det bara att kapitulera för styrkan och lyskraften i Ruges berättande och följa med." Göteborgs-Posten 

"Inte ofta jag sträckläser, men denna gång oundvikligt ... Jag har läst många inifrånskildringar av DDR. Men ta mig tusan, om inte denna klår alla ... Det är storslaget, gripande och berörande." Lasse Ekstrand"En beundransvärd och skickligt genomförd episk familjeroman." SmålandspostenEugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sosva, Sverdlovsk oblast, Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien men då Eugen var två år flyttade familjen tillbaka till Östberlin. Han studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år som forskningsassistent vid DDR:s vetenskapsakademi. 1986 inledde han sin karriär som författare med att skriva manus till dokumentärfilmer och 1988 flyttade han till Västberlin. Romandebuten kom 2011 med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset.

Bokens femtonåriga huvudperson grips av en plötslig önskan: hon skulle vilja ha sin döde fars aska. I tillbakablickar följer sedan berättelsen om hennes ungdom och om den sista resan hon företog med fadern, reserverad, utblottad, men ändå den enda fasta hållpunkten i hennes kringflackande tillvaro.

Modern, hennes lagliga vårdnadshavare, befinner sig på andra sidan Atlanten, och överlåter dotterns uppfostran på släktingar och olika flickinternat. Fadern får endast träffa henne när det behagar den kallsinniga modern.

Ombord på Proleterka får hon för första gången i sitt liv stifta bekantskap med den andra delen av världen, den manliga. Den sexuella skolning hon får av sjömännen är hårdhänt. Men hon är uppslukad av sin iver att vinna livserfarenhet. Inlevelsefullt och koncist beskriver hon sina kärleksmöten – och hur hon nästan totalt försummar sin far.

Proleterka är en rasande studie i egoism, osäkerhet och sömnlös förbittring.

 »Det är få som lyckas skriva som hon skriver.»– SvD, Emi-Simone Zawall

»Hon har den där avundsvärda förmågan att snabbt fånga essensen hos människor och ting, en blandning av förstrött lättsinne och auktoritativ visdom.»– Ingeborg Bachmann

»Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år och Proleterka.»– New York Times

»Hennes meningar är hårda och kompakta, ädelstenar snarare än kött. Bilderna blixtrar fram, osammanhängande, fängslande, sedan är de borta.»– New Yorker

”Proleterka är en elegant strukturerad och djupt gripande studie i förlorad oskuld och försmådd kärlek.»– Kirkus Review

”När jag var fjorton år var jag elev på en internatskola i Appen­zell.” Så för Fleur Jaeggy in läsaren i en försåtligt grym värld där ingenting är vad det synes vara.

Med den otvungna klarsyntheten hos en samvetslös ung Eva, skildrar berättaren livet som fången i skolan, och hennes försök att vinna den nya och till synes perfekta flickan Frederiques tillgivenhet. Medan hon ruvar på sina planer och grubblar över kontrollens och galenskapens natur, utvecklas en mer och mer oförlöst, oroande energi.

Tuktans ljuva år är en roman med sällsynt spräng­kraft, en oskyldig och grym berättelse tyglad av ett återhållet språk.

»Fantastisk prosa. Att läsa den tar ungefär fyra timmar. Att minnas den, liksom dess författare: hela livet.»– Joseph Brodsky

»Under de senaste fyrtio åren har den nu 77-åriga schweizisk-italienska författaren skänkt oss åtminstone två mästerverk: Tuktans ljuva år och Proleterka.»– New York Times

»En underbar, mästerlig, ursinnig författare.»– Susan Sontag

»Den har en intensitet som saknar motstycke.»– The Los Angeles Times Book Review

»Precis som alla bra böcker liknar den ingen annan. Bara sig själv.»– Publishers Weekly

På sin gamla skrivmaskin, döpt till Hermes, efter de grekiska gudarnas budbärare, knappar Fleur Jaeggy ner tre egensinniga minibiografier över några utvalda manliga författare från 1700-talets slut till 1800-talets början. Jaeggy, själv en mästare i det koncisa formatet, uppe­håller sig vid författarnas kreativa ådra, deras galenskap, okontrollerade drogintag och sist men inte minst vid samtligas långdragna dödsbädd. Läsaren bibringas en oförglömlig snapshot av tria­dens leverne. Hur de ser ut, går klädda och hur de beter sig under sin vidlyftiga hädanfärd när tiden är inne. Det är stört omöjligt att inte låta sig trollbindas av Jaeggys vidlyftiga hypoteser.

"Korta och koncisa pärlor som faller över läsaren som ett kyskt grått regn."  The New Republic

"Avnjut dessa korta, meditativa stycken långsamt; Jaeggy är beroende­framkallande."  Kirkus Reviews

"Småskaligt, intensivt, och oklanderligt fokuserat."  The New Yorker

"Jaeggys penna är en gravyrstickel som avbildar rötter, kvistar och grenar på galenskapens träd."  Joseph Brodsky

"En underbar, mästerlig, ursinnig författare."  Susan Sontag

En hustru blir upphängd i en fågelbur i taket; en liten flicka låter sin välgörarinna brinna inne; en kvinnlig mystiker från 1200-talet känner smaken av Kristi förhud på sin tunga; vänner som Joseph Brodsky, Oliver Sacks och Ingeborg Bachmann dyker upp, liksom Frédérique från Jaeggys internatvistelse i ungdomen. Vi gör ett restaurangbesök i Bronx, besöker DDR, Grekland, rör oss nu och då på samma gång. Alla gränser är upphävda, inget är otänkbart, förbjudet; nutid och dåtid flyter samman och vi låter oss obönhörligen fascineras av ouppnåeliga änglar.

I denna oförglömliga samling av Jaeggys autofiktiva kortprosa, befinner vi oss stundtals i ett svart hål där rum och tid har tagit slut. Elden och döden är ständigt närvarande. Minsta ord är av vikt och en enda mening kan inrymma helt olika tidsrymder och förlopp. Jaeggy är den korta formens mästare.

"Den här boken är skruvad och hypnotisk och på något vis, helt underbar. Att läsa den är som att naken och huvudstupa dyka ner i en hop taggiga svarta rosenbuskar, så fängslad är du av deras skönhet. Det är ett snabbt, stickigt företag och du kommer upp helt nerblodad på andra sidan." Paris Review

"Det här är en synnerligen vacker och originell samling noveller, fullspäckade med en märklig, ofta oroande magi." The Guardian

"Skrämmande och originell - högst oroande och oförglömlig." The New York Times Book Review

"Naken, överraskande prosa. Det är svårt att sammanfatta Jaeggys märkligt noggranna prosa. Mörkret tycks aldrig långt borta." The New York Times Book Review

"Subtilt renodlade och associationsrika berättelser." BBC

"Jaeggy är det korta formatets mästare; hennes essäer är fyllda med en nästan eldfängd vitalitet, varenda historia är koncis och förkrossande. När den njutningsfyllda läsningen sen länge är över rycker och drar dess krokar fortfarande i - om det nu är ditt hjärta eller dina tankar. Jag är bror till XX visar upp de sedvanliga kännetecknen i Jaeggys författarskap...iskalla familjetraditioner samt en teologi som inte bara är oortodox utan helt och hållet pervers. Jaeggys prosa är enastående som vanligt, hennes karakteristiska övergivenhet lika behärskad som recherché."   Financial Times  

"Jaeggys penna är en gravyrstickel som avbildar rötter, kvistar och grenar på galenskapens träd." Joseph Brodsky

"Småskaligt, intensivt, och mästerligt fokuserat." New Yorker 

Martin Krüger, museichef i München under början av 1920­-talet, har gjort sig impopulär i mäktiga kretsar genom att ställa ut ett par stötande målningar. Han anklagas för omoraliskt beteende och dras in i en rättsprocess där han döms till tre års fängelse. Krügers käresta Johanna Krain och några vänner försöker få honom frisläppt, vilket visar sig vara ett i det närmaste hopplöst uppdrag. Och inte blir det lättare av att deras starkaste motståndare är den bayerske justitieministern Otto Klenk. Mannen som mer eller mindre förkroppsligar det nakna våldet och har ett starkt stöd bland medborgarna.

Framgång ingår i Lion Feuchtwangers så kallade Väntsals­trilogi, som även innefattar romanerna Oppermanns och Exil. Den har förord av journalisten Per Svensson.

Röster om boken:

"Det finns stycken i denna bok, även hela kapitel, som ingen läsare med empati kommer att kunna lämna utan svår hjärtklappning, men tacksam mot dem som orsakade denna hjärtklappning."  Arnold Zweig

"Framgång är mer än en berättelse om Bayern. Den visar sig vara historien om tillståndet i Tyskland under nazismens första år. "Victor Klemperer

"En modigare och mer träffande bok om Bayern under inflationsåren, om den tidens München med sitt ständiga motstånd mot Berlin och Hitlers kuppförsök, har aldrig skrivits." Die Zeit

Kanske den mest betydande skildringen av spirande nazistisk mentalitet i ett aldrig från nationalismen tillfrisknat Tyskland Günter Dallmann, Ord och Bild. Femtiofemte årgången. 1946

Av författaren till den hyllade Dörren.

I samma stund som Gina klev över tröskeln befann hon sig i en annan värld, den värld som skulle bli hennes hem och som skulle komma att förändra hennes tillvaro lika radi­kalt som när ett barn kommer till världen eller en döende ger upp andan.

Abigél - historien om den egensinniga tonåringen som växer upp under andra världskriget - är den mest älskade av Magda Szabós böcker i hennes hemland Ungern. En fängslande berättelse full av hemligheter och oavlåtlig spänning.

"En laddad, intim berättelse som briljant skildrar ungdomlig oskuld insnärjd i dödligt hot ... Magikern Szabó blottar i ett och samma ögonblick tidsanda, historia och mänsklig dårskap, allt skymtat genom ett barns klara ögon."    Wall Street Journal

"Den här oemotståndliga uppväxt­skildringen av Szabó, som släpptes 1970 ... är en fröjd. Gina Vitay, den egensinniga, bortskämda huvudpersonen, påminner om Jane Austens Emma ... Szabó förenar de psykologiska insikter som läsaren lär känna igen från hennes roman Dörren med en handling som för tankarna till Harry Potter. Gina är en av Szabós finaste skapelser."   Publishers Weekly

"En rebellisk tonåring, som avskärmats från omvärlden på en internatskola under andra världskriget, konfronterar hemligheter, lögner och faror ... Angelägna moraliska frågor ligger till grund för ett fängslande mysterium."   Kirkus

En kylig vinterdag 1701 korsas vägarna för två män som båda är på flykt. Den ene är en tjuv, allmänt kallad Snapphanen , som gör allt för att undkomma galgen och den andre är den unge ädlingen Christian von Tornefeld, som deserterat från den sachsiska armén. Tornefeld ber sin nyfunne vän att förmedla ett budskap om hjälp till sin själs älskade, Maria Agneta, men det hela slutar med att Snapphanen själv blir handlöst förälskad i henne. Beredd att göra allt för att vinna den vackra kvinnans hjärta bestämmer han sig för att i hemlighet byta identitet med Tornefeld, vars mål är att ansluta sig till den svenske kungens här.

Den svenske ryttaren är ett mästerverk som förenar pikareskromanens episodberättelser och rika persongalleri med en historisk berättelse om ett Europa i krig under 1700-talet.

Röster om boken:

"Den svenske ryttaren är en mycket läsvärd blandning av äventyrshistoria och kärleksroman ... Magiska inslag förhöjer helheten och Perutz språk har en livfullhet som drar läsaren med sig i äventyr, sorger, plågor och drömmar. Jens Christian Brandt står för den fint genomförda nyöversättningen." Karin Engvén i BTJ-häfte 19/2018

"Lika mycket en skräckroman med ett budskap som en bra och litterär bladvändare." Kirkus Review

"Perutz är en mästare och Den svenske ryttaren är hans mästerverk."Figaro Magazine

"En oklanderligt uppbyggd historia, full av ironiska anspelningar, där varenda episod och dialog har betydelse." Sunday Telegraph

Då Etelkas man Vince avlider efter en tids sjukdom flyttar Etelka hem till sin dotter Iza i Busdapest. Båda två är angelägna om att göra sitt bästa av situationen, men trots de goda föresatserna blir det inte som de tänkt sig. Under alldeles för lång tid har de två kvinnorna levt helt skilda liv och har olika uppfattningar om det mesta. Missförstånd och kon ikter uppstår, och klyftan mellan dem blir bara större och större.

Röster om boken:

"Magda Szabó (1917-2007) var en av Ungerns stora 1900-talsförfattare. Nu har författarskapet fått en välförtjänt renässans, även i Sverige Det är en finstämd, sorglig, djup skildring av två ungerska kvinnors liv mot bakgrund av Ungerns 1900-talshistoria En gripande ballad som verkligen engagerar." Karin Engvén, BTJ-häfte 22-2018

"En hjärtskärande, vacker roman ... Izas ballad måste vara av en av årets mest älskade böcker." The Irish Times

"Ett verk med en förtjusande klarhet och ett tidlöst innehåll." The Times

"Izas ballad befäster Szabós ställning som en riktigt stor författare." Literary Hub

"En så fruktansvärd och fruktansvärt övertygande läsupplevelse. På samma gång är det en underbar bok, därför att den får en att känna sig seende."   Dagens Nyheter