Sergej Lebedev – författare

En vacker sommardag avlider en äldre man, en rysk emi­grant, på uteserveringen till en välbesökt restaurang i en europeisk småstad. Stamgästen Vyrin, eller herr Michalski enligt passet, har för vana att alltid sätta sig så att ingen lägger märke till honom, mitt bland alla andra restauranggäster och klirrande bestick. Men just den här dagen var serveringen nästan full och enda lediga platsen var längst ute vid kanten intill ett yvigt träd. Det plötsliga sticket, som från en geting, får Vyrin att reflexmässigt daska sig i nacken. När han vänder sig om får han syn på en man som hoppar in i en bil med främmande nummerplåt. Och mycket snart tvingas han inse det han befarat att den ryska underrättelsetjänstens långa arm, till slut, efter nästan trettio år, har hunnit ifatt den lands­flyktige förrädaren. 

Debutant är både en isande thriller och ett stycke nutidshistoria, skriven av en av vår tids mest intressanta ryska författare.    

"Stäng av teven och sätt igång och läs. Sergej Lebedev skriver inte om det förflutna, utan om i dag."   Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare i litteratur

"En av Rysslands mest intressanta unga författare tar sig an Putin, gift och makt i denna unika roman; Lebedev ger en fascine­rande inblick i det moderna Ryssland."  Anne Applebaum

"En thriller doppad i gift ... Lebedev delar något av le Carrés fascination för hemliga världar och ondskans natur." New York Times

"Lebedev genomskådar det de flesta sovjetiska och post-sovjetiska författarna inte ville se." Vladimir Sorokin

"Det dödliga giftet skapat av den avhoppade kemisten är farligt eftersom det inte efter­lämnar några spår i dess offer. Avsaknaden av bevis gör skildringar från de levande, som denna modiga roman, desto viktigare."    The Wall Street Journal

"... så bra som rysk litteratur inte varit på mycket länge, realistisk, poetisk och spännande på gränsen till nervsammanbrott." Maxim Biller, Die Zeit

»Med fasa hörde hon hur marken redan gungade, hur det knakade i världsbyggets våningar: mellanvärlden -- bykyrkogården -- hade redan sjunkit ner i den undre. Och åter kände hon att hela trakten var alltför urholkad av gamla gruvgångar och nygrävda schakt, att allt här var nära att rasa, hölls uppe på nåder och bara väntade på en stöt.«

Donbass. Fem dagar i juli 2014. Sigillet har brutits och den uråldriga ondskan har återvänt till dagens värld. 

»De helade inte. De spådde inte. De besvärjde inte boskap. De samlade inte hemliga örter. De blandade inte dekokter. De lockade inte män och stötte inte bort dem. De förutsade inte framtiden. De predikade inte. De tog inte lärlingar. Men de städade, tvättade, skrubbade. De lät inte platser och människor förfalla och bli orena. De arbetade med vatten, vid vatten -- som tvätterskor och sjuksköterskor. De kokade bandage och linne, tvättade bort blod och svett; de dog, de stupade, de utplånades nästan i de grymma krigen, i det gångna århundradets ondska -- ett hemligt systerskap.«

Sergej Lebedev (f. 1981 i Moskva), rysk författare och journalist, utbildad geolog. Hans romaner kretsar kring det sovjetiska förflutna och dess arv i dagens Ryssland, särskilt Stalintidens våld och dess efterverkningar. Lebedev är en av vår tids mest översatta samtida ryskspråkiga prosaister. Han lever och verkar numera i Potsdam.

Romanens berättare är geolog och historien börjar i hans barndom, med ett barns intuitiva känsla för rätt och fel. På somrarna bor familjen granne med en gammal man som blir hans »Morfar nr. 2« men det är något som skaver. Varför är gubben blind? Vad är det han sonar, när han så småningom räddar pojkens liv? När berättaren blivit vuxen vill han ta reda på sanningen. Hans sökande för honom till Sibirien och platser där han möter oanade fasor. Mannen har, som han anat, varit lägerchef, men sanningen skär djupare än så: här finns spår inte bara av arbetsläger, utan också av massgravar.Till skillnad från de stora Gulagskildrarna i den ryska traditionen, Solsjenitsyn och Sjalamov, intresserar sig Lebedev mindre för lidandet och mer för förövarens psykologi. Hans roman gestaltar med en enorm precision och skönhet Brodskys motsättning mellan geografi och historia; både i förståelsen av Gulag som en förvisning från den mänskliga gemenskapen och i bilden av de människoben och skallar som rent bokstavligen blivit natur, som aldrig fått en plats i historien.

SERGEJ LEBEDEV (f. 1981) är en av få författare i sin generation som behandlar arvet från Sovjet och har blivit märkt som dissidentförfattare. Han är geolog och har arbetat på expeditioner i Asien och nordligaste Ryssland. Han bor i Berlin och skriver nu på sin fjärde bok. ”Vid glömskans rand”, som är hans debutroman, utnämndes 2016 av Wall Street Journal till en av årets bästa böcker.

»En Dantelik nedstigning … Vid glömskans rand är lika kall och ren som en glaciärspricka, men också lika vacker, med en klart ljudande poetisk känslighet som motgift mot glömskans krafter.« THE WALL STREET JOURNAL

Översättning: Nils Håkanson.

En vacker sommardag avlider en äldre man, en rysk emi­grant, på uteserveringen till en välbesökt restaurang i en europeisk småstad. Stamgästen Vyrin, eller herr Michalski enligt passet, har för vana att alltid sätta sig så att ingen lägger märke till honom, mitt bland alla andra restauranggäster och klirrande bestick. Men just den här dagen var serveringen nästan full och enda lediga platsen var längst ute vid kanten intill ett yvigt träd. Det plötsliga sticket, som från en geting, får Vyrin att reflexmässigt daska sig i nacken. När han vänder sig om får han syn på en man som hoppar in i en bil med främmande nummerplåt. Och mycket snart tvingas han inse det han befarat att den ryska underrättelsetjänstens långa arm, till slut, efter nästan trettio år, har hunnit ifatt den lands­flyktige förrädaren. 

Debutant är både en isande thriller och ett stycke nutidshistoria, skriven av en av vår tids mest intressanta ryska författare.

"Stäng av teven och sätt igång och läs. Sergej Lebedev skriver inte om det förflutna, utan om i dag."  Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare i litteratur

"En av Rysslands mest intressanta unga författare tar sig an Putin, gift och makt i denna unika roman; Lebedev ger en fascine­rande inblick i det moderna Ryssland." Anne Applebaum

"En thriller doppad i gift Lebedev delar något av le Carrés fascination för hemliga världar och ondskans natur."New York Times

"Lebedev genomskådar det de flesta sovjetiska och post-sovjetiska författarna inte ville se."Vladimir Sorokin

"Det dödliga giftet skapat av den avhoppade kemisten är farligt eftersom det inte efter­lämnar några spår i dess offer. Avsaknaden av bevis gör skildringar från de levande, som denna modiga roman, desto viktigare."   The Wall Street Journal

"... så bra som rysk litteratur inte varit på mycket länge, realistisk, poetisk och spännande på gränsen till nervsammanbrott."Maxim Biller, Die Zeit

En anonym hjälte i tiden för mig var den man som klättrade upp på Dzerzjinskijstatyn för att surra fast en vajer som hängde ner från en lyftkran; han klättrade upp där, fäste vajern, klättrade ner och gick sin väg, försvann i folkhavet för att aldrig synas till igen; en av hundratals, tusentals, tiotusentals unga människor, augustimänniskor, som jag kallade oss då.

Ryssland, augusti 1991: En kupp skakar landet, Gorbatjov avsätts och Jeltsin tar makten. Landet splittras och ingenting är längre som det varit under årtionden tidigare. Vissa tjänar pengar på utvinningen av jordens resurser, medan andra sjunker långt ner i fattigdom. Under denna tid av total omvälvning upptäcker bokens jagberättare sin farmors dagbok en samling anteckningar som avslöjar hemska sanningar om det förflutna och inser att tystnaden måste brytas om Ryssland ska ha en framtid.

Sergej Lebedevs Augustimänniskor är den tredje romanen översatt till svenska, efter Vid glömskans rand och Debutant, som båda rosats av kritikerna. Översatt från ryskan av Nils Håkanson.

En anonym hjälte i tiden för mig var den man som klättrade upp på Dzerzjinskijstatyn för att surra fast en vajer som hängde ner från en lyftkran; han klättrade upp där, fäste vajern, klättrade ner och gick sin väg, försvann i folkhavet för att aldrig synas till igen; en av hundratals, tusentals, tiotusentals unga människor, augustimänniskor, som jag kallade oss då.

Ryssland, augusti 1991: En kupp skakar landet, Gorbatjov avsätts och Jeltsin tar makten. Landet splittras och ingenting är längre som det varit under årtionden tidigare. Vissa tjänar pengar på utvinningen av jordens resurser, medan andra sjunker långt ner i fattigdom. Under denna tid av total omvälvning upptäcker bokens jagberättare sin farmors dagbok en samling anteckningar som avslöjar hemska sanningar om det förflutna och inser att tystnaden måste brytas om Ryssland ska ha en framtid.

Sergej Lebedevs Augustimänniskor är den tredje romanen översatt till svenska, efter Vid glömskans rand och Debutant, som båda rosats av kritikerna. Översatt från ryskan av Nils Håkanson.

»I grunden är det här en bok om totalitarismen, och på så vis är den besläktad med Aleksandr Solzjenitsyns GULAG-arkipelagen och Varlam Sjalamovs Berättelser från Kolyma. Skillnaden är att de dödsdömda här inte är lägerfångar utan sovjetiska soldater, och att de är dödsdömda, inte för att det pågår ett krig, utan på grund av hur den sovjetiska staten för krig.« Sergej Lebedev

När Nazi­tyskland invaderade Sovjet­unionen i juni 1941 var Nikolaj Nikulin 18 år. Han inkallades redan de första dagarna och deltog i striderna ända fram till erövringen av Berlin i maj 1945. Under de fyra åren upplevde han östfrontens alla fasor och reagerade tidigt på de egna befälens absurda order, som skulle kosta miljontals sovjetsoldater livet. Han vittnar även om soldaternas våldtäkter och plundringar under framryckningen genom Tyskland.

Efter kriget hemsöktes Nikulin av sina minnen. Den regniga sommaren 1975 bestämde han sig för att skriva ner dem i ett försök att lägga det förflutna bakom sig. Det blev en skoningslös skildring av det sovjetiska samhället och krigföring­en, i strid med dåtidens och dagens officiella historieskrivning.

»Minnen av kriget« publicerades år 2007 på familjens begäran och väckte uppståndelse i Ryssland. »Vår seger i kriget har förvandlats till ett politiskt kapital som tjänar till att stärka och rättfärdiga den rådande ordningen i vårt land«, skrev Nikulin redan 1975.

Nikolaj Nikulin (1923 2009, född i Jaroslavl), rysk soldat, sedermera konstvetare, författare och intendent på Eremitaget i Leningrad.