Westfaliska freden år 1648 är ett av den europeiska och svenska historiens mest välkända årtal. Slutet på trettioåriga kriget och de fördrag som beseglade uppgörelsen har tolkats, framförallt inom statsvetenskapen, som början på den moderna eran inom internationell politik och som ett dramatiskt brott mot det förmoderna sättet att bedriva politik.

I 1648 – Den westfaliska freden introducerar författarna en nytolkning av fredsfördragen som betonar hur dokumenten befäster och utgör en fortsättning på äldre tiders politiska former. Detta nya perspektiv står i stark kontrast mot den traditionella synen på freden. I boken hävdar skribenterna att den tidigare statsvetenskapliga tolkningen är förlegad och bygger på missuppfattningar av centrala delar av de westfaliska avtalen. För studiet av internationell politik bör det nyare synsättet anläggas.

Författarna, som är historiker och statsvetare, ger goda grunder för sin reviderade syn på avtalen, och belyser fördragen i sina verkliga sammanhang. Boken kompletteras av den första moderna svenska översättningen av fredstraktaten. För första gången någonsin publiceras också på svenska det kompletta fredsfördraget i Osnabrück mellan den svenska drottningen och den tysk-romerske kejsaren.

Westfaliska freden år 1648 är ett av den europeiska och svenska historiens mest välkända årtal. Slutet på trettioåriga kriget och de fördrag som beseglade uppgörelsen har tolkats, framförallt inom statsvetenskapen, som början på den moderna eran inom internationell politik och som ett dramatiskt brott mot det förmoderna sättet att bedriva politik.

I 1648 – Den westfaliska freden introducerar författarna en nytolkning av fredsfördragen som betonar hur dokumenten befäster och utgör en fortsättning på äldre tiders politiska former. Detta nya perspektiv står i stark kontrast mot den traditionella synen på freden. I boken hävdar skribenterna att den tidigare statsvetenskapliga tolkningen är förlegad och bygger på missuppfattningar av centrala delar av de westfaliska avtalen. För studiet av internationell politik bör det nyare synsättet anläggas.

Författarna, som är historiker och statsvetare, ger goda grunder för sin reviderade syn på avtalen, och belyser fördragen i sina verkliga sammanhang. Boken kompletteras av den första moderna svenska översättningen av fredstraktaten. För första gången någonsin publiceras också på svenska det kompletta fredsfördraget i Osnabrück mellan den svenska drottningen och den tysk-romerske kejsaren.

Westfaliska freden år 1648 är ett av den europeiska och svenska historiens mest välkända årtal. Slutet på trettioåriga kriget och de fördrag som beseglade uppgörelsen har tolkats, framförallt inom statsvetenskapen, som början på den moderna eran inom internationell politik och som ett dramatiskt brott mot det förmoderna sättet att bedriva politik.

I 1648 – Den westfaliska freden introducerar författarna en nytolkning av fredsfördragen som betonar hur dokumenten befäster och utgör en fortsättning på äldre tiders politiska former. Detta nya perspektiv står i stark kontrast mot den traditionella synen på freden. I boken hävdar skribenterna att den tidigare statsvetenskapliga tolkningen är förlegad och bygger på missuppfattningar av centrala delar av de westfaliska avtalen. För studiet av internationell politik bör det nyare synsättet anläggas.

Författarna, som är historiker och statsvetare, ger goda grunder för sin reviderade syn på avtalen, och belyser fördragen i sina verkliga sammanhang. Boken kompletteras av den första moderna svenska översättningen av fredstraktaten. För första gången någonsin publiceras också på svenska det kompletta fredsfördraget i Osnabrück mellan den svenska drottningen och den tysk-romerske kejsaren.