1600-talets Europa präglades av krig. I Frankrike talar man om ”det stora seklet” (le grand siècle) och i Sverige om ”stormaktstiden”, men de territoriella vinsterna hade en baksida. Hundratusentals soldater stupade på slagfälten och för vanligt folk höjdes skatterna gång efter gång. För att legitimera krigsinsatserna använde sig kungamakten i Frankrike och Sverige av kyrkan. Där hölls böner för krigsföretagen och när ett slag vunnits eller en stad erövrats firades tacksägelsedag (kallad Te Deum i Frankrike). För invånarna blev det både ett tillfälle till fest och en möjlighet att få information om vad som hände på slagfältet. Men bilden som gavs av kriget var selektiv. Blodiga nederlag och händelselöst vardagsliv ersattes med spektakulära segrar och kunglig ära. Genom propagandan formulerades en berättelse om vad kriget var, och vilken roll regenterna och deras undersåtar skulle spela.
